en gammal bild "man" tog

Nu har jag försökt skriva färdigt detta inlägg i tre dagar. Jag ger upp. Jag publicerar härmed en ofärdig tankegång.

När förändrar man sin kropp för idealens skull, och när gör man det för sin egen skull? Jag vill ju gärna tro att jag vill förändra mitt midjemått för min egen skull, av min egna vilja. Men vad ligger bakom denna vilja? Vad är min egen skull? Varför vill jag inte ha ett kärlekshantagsmått som är större än mitt bystmått? Varför vill jag förminska det? För att jag mår bättre av det? Psykiskt eller fysiskt? För att passa in i vilken mall då?

Carmen har så rätt när hon skriver att vi är så mycket mer än våra kroppar. Jag blir lite arg på mig själv då jag håller med henne, men samtidigt inte gör som jag säger att jag tycker.
Det passar ju in på andra saker med. Jag tänker t ex på all min ångest över min hy. Jag är ju väldigt mycket mer än min hy, men ändå låter jag hyn ta den stora plats den gör. Så stor plats att jag ibland tror att det inte finns rum för något annat av mig. Jag tänker att det enda ni möter är min hy. Är inte min hy fin, möter ni en ful jäddra människa och inget mer. Det är inget möte jag önskar bjuda in till…

Ja, jag vill att min kropp ska arbeta med mig. Men arbetar jag med min kropp eller mot?

Liknande inlägg:

1. Bränt fett Nu är jag hemma igen efter en helt fantastisk...
2. Ensam mamma Haha rubriken. Mamma. Vad kul va? Om jag och N...
3. Härmed raserar jag en mur och börjar bygga en annan Fan också. Jag vill men jag vill samtidigt inte skriva...

Jag vet inte hur ni tänker kring det här med vikt och hälsa. Men ibland kan jag få för mig att många tänker att bara man är smal så mår man bra, då är man hälsosam. Jag är ju inte överviktig men jag fattar att jag liksom vem som helst kan bli. Jag har börjat inse att tiden då jag kunde äta vad som helst, dricka vad som helst, leva hursomhelst utan att det bekom mig är över. Jag är inte överviktig nu men jag kan gott bli. Det är inte så att jag är direkt rädd för det, men jag kan känna viss oro inför att det är lite som en lavin… Om jag inte tar tag i mitt leverne i tid kommer det bara gå utför. Utför tills den gräns passeras där jag inte orkar göra något längre – eftersom det är ett för stort projekt. Nu låter det verkligen som att jag sitter på ett rusande tåg som för varje meter närmar sig helvetet. Riktigt så dramatiskt är det ju inte. Men det är väl precis det jag vill undvika. Jag vill inte att jag ska nå den punkt då det hela blir dramatiskt. Är det här ohälsosamt resonerande av mig?

Jag är inte supersmal men heller inte fet. Ändå känns det nästan fräckt av mig att sitta och tänka på att jag, som inte “ens” är överviktig, ska göra något åt min vikt. Som en skymf mot dem som faktiskt “har rätt” att ha dessa tankar av reella hälsoskäl. Som att de har patent, monopol, ensamrätt på tankar om vikten.

Är jag fräck som har dessa tankar?

Liknande inlägg:

1. Om ett projekt jag tänkt på länge Hej jag heter Malin och jag skulle vilja gå...
2. ett sk blogginlägg dricker sk magjos och bara mår. bravo friskus äpple smakar...
3. Härmed raserar jag en mur och börjar bygga en annan Fan också. Jag vill men jag vill samtidigt inte skriva...

Hej jag heter Malin och jag skulle vilja gå ned lite i vikt. Eftersom jag inte vet vad jag väger idag kan jag inte sätta upp ett viktmål i siffror. Men jag har lite koll på hur jag skulle vilja att kroppen såg ut. Eller, egentligen har jag mest koll på hur jag vill att min kropp inte ska se ut. Och det är ungefär som den ser ut idag. Sorgligt men det är lika bra att jag är ärlig. Annars kommer jag ju aldrig någon vart med projekt jag-vill-inte-ha-storlek-31-i-byxor-innan-året-är-slut (vågar inte prova byxor i tumstorlek så det kanske visserligen redan har inträffat).

Eh, varsågod för bildregn förresten. Detta är bilder från när jag var nöjd med hur kroppen började formas efter månader av ihärdigt styrke- och konditionstränande (kontraproduktivt men fint blev det ju ändå).

För att peppa mig själv att få tillbaka den där kroppen tänkte jag göra det jag gör bäst. Skriva listor. (Hehe, och sen ska jag ju träna, då.) Vi börjar med att lista:

Fördelar jag ser med att gå ned i vikt:

• Jag kan ha mina byxor jag vuxit ur igen.
• Jag får spendera massor av tid utomhus.
• Jag mår bra att att motionera och av att andas in frisk luft. (Och av egentid, icke att förakta!)
• Jag får förhoppningsvis bättre hy om jag rör på mig mer och äter bättre.
• Jag blir skitsnygg.
• Jag sover bättre när jag rör på mig.

Nackdelar jag ser med viktnedgångsprojektet:

• Jag kan inte äta godis, pizza, chips och popcorn i samma utsträckning som idag.
• Jag kan inte njuta av öl, vin och sprit(drinkar) på samma sätt.
• Jag måste lägga ned massa tid på att motionera.
• Jag måste planera min vardag mer.
• Jag kan inte äta alla goda vardagsräddande maträtter som är så lätta att slänga ihop.

Helt ärligt känns dessa nackdelar rätt töntiga, men den där filmkvällen liksom hör ihop med något salt och fett att tugga på. Det ser så simpelt och töntigt lätt ut i skrift, men när jag väl sitter där i det nedsläckta vardagsrummet är det inte så jävla lätt ändå.

Bilden nedan är typ sinnebilden av… mitt bästa jag. Vilket är dumt eftersom jag var för smal på denna tid. Men jag tänker alltid på den här bilden när jag tänker på hur jag vill se ut. Minus luggen, de raka ögonbrynen, och ögonskuggan (som förresten är lila i verkligheten men har blivit läskigt kopparbrun på bilden) då. Blusen har jag dock gärna på mig, den är skitsnygg. Asså kolla hur väl ansiktsdragen syns. Ser lite sådär fint långdistansutmärglad ut. Någonstans ditåt vill jag, men med lite nyttigare inställning till mat och kalorier.

Vi får väl se. Jag tänkte ta och mäta kroppen i veckan för att kunna se om det blir någon förändring. Vi äger ingen våg och det känns i ärlighetens namn rätt skönt. Dessutom är det ju inte främst vikten jag vill förändra (det är liksom sekundärt) utan hur fettet är fördelat över kroppen. Eller kroppens form kanske jag ska säga. Vikten har jag inget problem med egentligen, det är mest en siffra för mig. Siffran i byxlinningen och den som anger BHns omkrets spelar större roll. Där kan vi snacka siffermani. Jag inser att jag inte kommer kunna bära byxor i storlek 27 igen, och samtidigt må bra, men jag vill faktiskt kunna ha i alla fall storlek 29.

Här näst ska jag nog sätta upp ett långsiktigt och några kortsiktiga mål. Men först måste jag nog smälta detta offentliggörande en stund.

Tack för mig.

Liknande inlägg:

1. Tankebrott Jag vet inte hur ni tänker kring det här...
2. Ensam mamma Haha rubriken. Mamma. Vad kul va? Om jag och N...
3. ett sk blogginlägg dricker sk magjos och bara mår. bravo friskus äpple smakar...

Hej hej på er här ser ni denna tjej! Nånting håller på att hända med kroppen. Jag vet inte om det är senaste veckornas idoga motionerande, avslutat p-pillerknaprande, stress eller en kombination men ned i vikt måste jag gått. Att nånting, vad det nu är, ger resultat är ju kul. Extra kul när man kan ha kläder man inte kunde ha för några veckor sedan dessutom.

Igår var jag på utflykt med mig själv som sällskap. Jag cyklade jag iväg till en skog som ligger utanför stan för att springa ett skojigt spår som finns där. Spåret är inte ett spår egentligen, utan rundan utgörs av skogsstigar. Det hade tydligen regnat under natten/morgonen så det var superhalt och lerigt, dessutom började det regna under tiden jag sprang. Men skam den som ger sig! Naturstigen är 3,3 kilometer lång, och det tog mig 23 minuter och 11 sekunder att halka fram. Kanske inte låter som någon jättebedrift att springa 3,3 kilometer på 23 minuter, men jäklar vad nöjd jag blev. Sen var det bara att cykla hem igen. (Väl hemma upptäckte jag att jag hade lera i hela ansiktet…….)

Tränar ni eller ligger ni bara och schteker på beachen (år 2011)?

Liknande inlägg:

1. Om ett projekt jag tänkt på länge Hej jag heter Malin och jag skulle vilja gå...
2. TAGGA UPP!!!! Åh vad roligt, nu får jag snart skapa en ny...
3. Endorfiner är fina saker – Jag älskar att springa Lite träningssnack nu då hörrni. Fyfan vad gött det var...

Nu är jag hemma igen efter en helt fantastisk helg i Olofsbo. Har bränt både bröst, näsrygg, händer och panna. Det har varit mycket vackert väder. Riktig sommarvärme faktiskt, självklart med tillhörande sommaraktiviteter. Har hunnit med promenader, kubbspel, löpturer längs med stranden, och picknick med pvn i Glommen.

Nu måste jag panikskriva hemtenta, väldigt vad svårt det är att plugga när man vistas i en stuga tillsammans med typ hela familjen?

Ps. Har för övrigt köpt avfärgning och en hårkulört som jag hoppas väldigt mycket på. Cirka noll personer av dem typ fem jag visat färgen för har varit positiva, så det skall bli mycket spännande! Ds.

Ps 2. Fick väga mig hos barnmorskan. Nu blir det ta mig fan vikthets framöver. 5 kilo till matchvikt! Ds 2.

Liknande inlägg:

1. Ett ofärdigt inlägg   Nu har jag försökt skriva färdigt detta inlägg i...
2. Om ett projekt jag tänkt på länge Hej jag heter Malin och jag skulle vilja gå...
3. åh nu låter det här som värsta sjukdomsbloggen ju, fan det var ju det jag inte ville. kan lika gärna bli med barn och skaffa en töntig liten hund på dirr öh asså åt chips + dip igår hos A. var...