HYPERSPEED

Tog en premiärrunda. Skulle bara testa lite. En liten kortis runt kvarteret. Är ju lite förkyld. Det var så kul så jag höll på i 50 minuter. Kunde inte sluta!

Har varit ute och sprungit i 2 timmar och 31 minuter idag. Orkar inte blogga, måste återhämta mig… Blir så att säga spännande att springa i trappor imorgon.

Kanske inte det sexigaste världen skådat – men fan det bästa!

Siktade på 6 minuter per kilometer, 2 timmar som sluttid. Går ju inte riktigt ihop, eftersom en halvmara (och Broloppet)  är 21 097,5 meter. Huvudräkning är väl inte riktigt min starka sida. Men med två tydliga mål tog jag mig an loppet och bron. Startade i gruppen med beräknad sluttid 02.15-02.30.

Vägen till starten kändes fantastiskt lång, likaså tåget av  ca 30 000 människor som tillsammans tog sig från startområdet till själva starten. Dom första löparna startade klockan 16.00. Jag och min startgrupp startade ca 25 minuter senare.

Tunneln på ca 4 kilometer var en väldigt skojig men jobbig inledning på loppet. Varmare ställe att löpa på får man leta efter. Svetten rann efter bara en kilometer. När tusentals människor andats, svettats och sprungit i tunnelns utrymme innan kan man ju förstå att det inte är mycket syre kvar. Sprang inte med musik i lurarna första 4 kilometrarna. Vid varje kilometerpassering spred sig nämligen ett jubel bland alla i tunneln och vi applåderade oss själva. Tillslut skymtade vi ljuset i tunneln och kom ut i den vääääldigt friska luften.

Solsken. Bron var en fröjd. Njöt hela vägen. Så vackert. Vid 6 kilometer tänkte jag ‘va! redan?!’.

Hade rejäl medvind hela bron. Vinden greppade tag i ryggen på en och gav en härlig puff framåt. Fyfan vad kul det var. Vet ni hur hög den där jäkla bron är? Vågade inte springa nära räcket. Vid gränsen till Sverige jublade vi och applåderade igen. Efter att jag passerat halva bron eller kanske lite mer hade dom öppnat den för trafik igen. Möttes av glada, hejande och tutande bilister.

Väl av bron började det gå lite tyngre. 4-5-6 kilometer kvar. Kom igen nu Malin, för fan, nu kör vi. Fötterna börjar bli rejält slitna. Trampdynorna, närmare bestämt. Har inte varit med om det förut. Slapp som tur var blåsor på tårna tack vare omsorgsfull tejpning innan loppets start. Tankarna var nu inställda på den där utlovade energidrycken vid vätskekontrollerna. Väl där möts jag av massor av muggar avsedda för energidryck – på marken. Vatten för mig, tackar! Nä, men visst, tänk inte på mig. Tar girigt en plastmugg, skvalpar ut vatten i hela ansiktet, frustar som ett vilddjur i brunst. Tar ur lurarna och försöker få energi från hejande publik. Bara du inte börjar gå. Kollar klockan. Räknar – okej, målgång på 02:18:00. Okej, måltiden passerad med nästan tjugo minuter. Kul. Bra jobbat.

Inser att jag räknar lika bra som vanligt – dvs helt fel. Snabb omräkning: Håller jag uppe tempot lite klarar jag 02:06:00! Lite senare räknar jag det till 02:08:00… Någon har spytt, kollapsat och blir omhändertagen av ambulans. Passerar 21 kilometersskylten. 97 jävla meter kvar. Vill bara få det överstökat nu, helst inte dö på kuppen, det känns så, jäkla fötter, KOM IGEN NU DÅ FÖR FAN. Jag spurtar. I mål.

Jag är i mål. Jag klarade det.

Fyfan, jag är i mål! Fy. Fan!

Kom i mål 02:09:51. Sprang upp mig en startgrupp.

Ni räkningskunniga. 129 minuter och 51 sekunder. 21 097,5 meter. Vad blir det för kilometertid?

Inte så fruktansvärt långt från målet ändå, eller hur! Nästan alla målbilderna uppfylldes vill jag lova. Uteblev delen om benhinnorna, dom kändes inte vid.  Hurra!

Nästa år springer jag marathon.

okej mina gosegull. se nu till å bara mysa till det i helgen, så ska jag springa åt er. för KUNG och FOSTERLAND (haha ironiskt eftersom jag hatar båda!!!) ska jag springa.

delmålbild: stort leende och kanske också ett syntfinger eller en tumme upp inför kamerorna på bron.

delmålbild 2: njuter av utsikten och benen bara trummar på.

slutmålbild: springer över mållinjen, förbrukar mina sista krafter på ett stort leende.

efter målgång: gråtskratt över hur bra jag var, och hur ont benhinnorna gör.

hahahahahahahahaha gud ska jag lämna er mig den här bilden på näthinnan? det är fan inte nådigt. asså inga fel på dig moa men jag har väl sett bättre bilder på oss…  JAG HAR INTE ENS SÅDÄR LJUST HÅR!!! : ( haha så jävla kul om nån tror att vi är sådär svettiga. obs vi hade inte ens börjat springa än!

okej. ger er nåt lite göddigare som avslutning. helt utan kontext.

tagga upp! snälla ni, håll alla era tummar för mig och sänd mig era styrkande, glädjande tankar mellan klockan 16 och 18 (kanske längre) på lördag. tillsammans är vi starka. puss på er!

är åter måndag. kanske tisdag. kanske tidigare. under helgen. dom har ju internet i malmö också har jag hört. hejdå!

Åh vad roligt, nu får jag snart skapa en ny katergori eller åtminstone en ny tagg till bloggen. Jag anmält mig till Vårruset! I år satsar Vårruset på dom sociala medierna. Malmö, Umeå, Stockholm och Göteborg har olika lag ledda av bloggare. Varför har inte Karlstad ett Lag Malin?!?!?! Är så besviken. Vi skulle ju ha krossat dom.

Men just det. Vi i Karlstad tänker systerskap. Vi springer inte mot varandra, vi springer med varandra… Lag Karlstad. Just det. Så måste det vara. Nu ska jag tagga till min 5 kilometerstid. Det där med att springa kort… och snabbt…?

(Jag har stavat Vårruset fel helt medvetet i det här inlägget. Förlåt då – men jag fattar inte varför det heter Vår Ruset. Någon?)

Lite träningssnack nu då hörrni.

Fyfan vad gött det var att springa igår. Det blev en runda på 18,3 km. Det tog 01:54:26, vilket ger 06:14 min/km, typ 15 sekunder snabbare per km än jag egentligen planerat men det kändes så bra så ytterligare temposänkning var inte att tala om. Ökade ju mitt längdrekord med flera kilometer, och då är det extra viktigt att inte ta i och springa för snabbt. Resonerar: antingen fartökning eller längdökning. Aldrig båda samtidigt!

Hade så jävla bra musik i öronen. Solen sken. Grilldoften låg i luften. Rundan var helt underbar (jag älskar backen upp mot Kronoparken, så jävla gött när man är uppe eller när man möter nån halvvägs upp som springer lika fort som en själv fast nedåt haha). Är lite besviken på att jag inte mötte några hästar, vad händer? Rider ingen på Edsgatan längre eller? Käkade lite nötmix under tiden och drack lite vatten. Benen bara pinnade på. Njuuuutning.

Sprang sista biten med ett leende på läpparna. Läskigt nöjd.

Mamma har bokat hotellet vi ska sova på nere i Malmö. Är så jävla peppad inför Broloppet så det finns inte. Kommer ni dit och hejar på mig eller?! Har ju nästan klarat hela distansen nu, och jag vet att jag kommer klara 3 kilometer till utan problem. Jag vet att jag kommer kunna springa snabbare när det väl gäller.

Nu kör vi!!!!

Hur går det för er?

Har ritat ut en runda på 19 km idag. Vet inte om jag ska eller inte. Det är i dem finaste trakterna (förbi kroppkärrssjön, runt högskolevägen och uppe på edsgatan) och vädret kunde ju inte vara sämre… Frågan är bara om det blir en för kraftig ökning för benen… Styrketränade ju dessutom igår. Men en ganska stor del går ju på grusväg…

okej förlåt det blev bara 11,3 km idag. tur var väl det. valde spikskorna i tron om att det var ishala gator som skulle möta mig. typ 10,8 km var väl asfalt. resten is/snö. herregud, förstår ni vad man får landa på framfoten om det inte ens finns lite is som dämpar ens framfart? fattar ni hur jobbigt det är för otränade, slappa vader att utstå denna behandling i 11,3 km?

bra, då vet ni hur bra jag går just nu.

uhh nu tänker jag på den där pensionsreklamen… ba “just det. Erfarenhet.”

dryg.

på tal om DRYG:

såg ni melodifestivalen? såg ni KÖTTHUVUDET som stog i VÄGEN? HELA TIDEN? asså jag ville bara dö å kötthuvudets vägnar. SERIÖST. och sen svaret på frågan: HUR SKA VI KUNNA VETA DET!!!! ja HUR I HELVETE??? ta fram spåkulan nu, häxa, jag vet att du kan se hur det ska gå i din kula!!! *börjar battla om vems sianden som skall besannas* OBETALBART vilket jävla kötthuvud. behöver jag säga att det var en man?

just sayin’.

Bild härifrån!

Nu har jag betalt startavgiften för Broloppet 2010. Fattar ni! Om 195 dagar ska jag springa ett halvt marathon, över Öresundsbron! Komigen nu Moa, betala så kör vi dom tre systrarna Wik mot danskarna!

Så, nån annan som ska springa eller? Vilka ska jag springa förbi?

OJDÅ STÖDDIG BRUD HEHE ÄRÄ VINET SOM TALAR ELLER OJDÅ. Får nog sluta dricka alkohol om jag ska klarar av det här. Wow, nu när jag tänker på det: 2010 kanske blir grått! (faen en måste ju ha nubben på måndagsmorron ändå.)