Jag läste Marie Plosjös artikel på Newsmill för några veckor sedan. Artikeln handlar om våldtäkter och rätten till den egna kroppen. Har du inte läst artikeln tycker jag att du ska göra det. Plosjö beskriver hur hon har blivit misstrodd efter att hon blivit våldtagen av en nära vän. Jag visste inte när jag läste artikeln att Marie Plosjös vän som våldtog henne var Bingo Rimér, men det vet jag nu efter att Katrin Zytomierska har skrivit ett försvarsinlägg för sin käresta. “Sanningen om Marie Plosjös utspel”, som Katrin skriver.

Jag fattar att Katrin Zytomierska väljer att tro på sin kille. Det är väl om inte annat av ren självbevarelsedrift. Men det är knappt så jag orkar läsa Katrins inlägg för jag tycker det är så vidrigt skrivet. Hennes inlägg handlar inte om att lyfta fram fakta eller att försvara Bingo Rimer. Det handlar om att smutskasta Marie Plosjö, alla våldtäktsoffer med henne och Plosjös familj. Det handlar om att skuldbelägga våldtäktsoffret, inte våldtäktsmannen.

Katrin Zytomierska tror självklart inte att Bingo Rimér är skyldig. Hon bevisar detta genom att beskriva Bingos och Marie Plosjös tidigare sexuella kontakter. Det började med massage, och gick över till sex. “Detta blir även starten på en liten ”kärleksrelation”. Marie kommer ofta hem till Bingo och har sex. Ofta mitt på dagen alltid nykter. Marie dricker aldrig och Bingo har aldrig träffat en kåtare tjej.” Katrin skriver även att Plosjö är en “översexuell hynda som vill spela in porrfilm”, och att detta inte stämmer överrens med vad Plosjö vill utge sig för att vara i sin blogg. Att ha en blogg är tydligen synonymt med att följa verkligheten till 100%. Bara så ni vet då: Jag går inte runt naken annat än hemma, dessutom är jag ganska blyg. Så, nu vet ni, förlåt att jag försökte utge mig för att vara någon annan.

Hurvida Plosjös sexuella begär eller hennes lust att spela in porrfilm har med våldtäkten att göra förstår jag inte riktigt. Ännu en gång är det offret som är den verkliga boven. Herregud, Plosjö är ju en översexuell hynda, hon bad ju om det! Nä, det gjorde hon inte. Jag förstår ärligt talat inte hur den här synen på våldtäktsoffrena fortfarande kan genomsyra samhället. Det spelar fortfarande roll hur du var klädd, hur full du var och vart du vistades innan/när våldtäkten ägde rum. Ett nej är tydligen inte alltid ett nej. Håll fast hyndan om hon försöker göra motstånd. För när en översexuell hynda säger nej, betyder detta egentligen ja, och då är det bara att fullfölja samlaget. Hon har velat förut, då vill hon jämt.

Efter att jag läste Marie Plosjös artikel på Newsmill blev jag såklart upprörd, men också glad. Kände mig stärkt av att någon i hennes position vågade tala ut om vad hon faktiskt varit med om. Här har vi en kvinna med silikon i tuttarna, som har vikt ut sig och visat upp sin kropp för omvärlden. Med tanke på att en kort kjol kan spela in på hurvida en våldtagen tjej kommer bli tagen på allvar eller inte, kan inte Plosjö haft det speciellt lätt med sina utvik i ryggen. Därför blev jag ännu gladare när jag såg att Plosjö talat om sina upplevelser i Aftonbladet.

Liksom det är mitt val att hålla NAKENFREDAG här på bloggen, är det mitt val vilka jag ska ha sex med. Man har alltid rätt till att bli tagen på allvar, hur avklädd man än varit i sitt liv. Ett nej är alltid ett nej, även om det kommer ur en porrstjärnas mun.

Än en gång. Jag förstår att man försvarar sin kille, eller sin vän. Men jag blir så trött på detta “Bingo är ingen våldtäktsman. Jag har kännt honom i 9 år.” Faktum är ju att större delen av de våldtäkter som anmäls har ägt rum i offret/gräningsmannens bostad, och det är inte alls ovanligt att dessa parter känner/är bekanta med varandra. Det spelar ingen roll om du har känt killen så eller så länge. Om vi utgår ifrån att Marie Plosjö talar sanning är hon tyvärr ett exempel på att någon man litar på inte alltid förtjänar ens förtroende.

Jag blir även trött på att de våldtagna kvinnorna förväntas bete sig exakt likadant. Har du inte skrikit tills dina stämband gått sönder, sparkats, slagits, bitis, när våldtäkten ägde rum, har du heller inte visat att du inte ville nog mycket. Om du har sex med flera olika män efter att du har blivit våldtagen, så har du inte blivit våldtagen. Ställer du upp på nakenbilder efter att du blivit våldtagen, så har du inte blivit våldtagen. För vilken våldtagen kvinna gör så?

Ja du, Katrin. Tydligen är dessa våldtagna kvinnor människor som alla oss andra. De reagerar olika på chock, hanterar trauman olika och de går vidare på olika sätt.

Detta ständiga en våldtagen kvinna är si och så gör mig så trött, och jag förstår att så många bli misstrodda såfort dom hamnat utanför denna uppritade mall för hur en våldtagen kvinna är. Har vi verkligen såna här mallar för andra brottsoffer?

Katrin avslutar sitt blogginlägg med att beskylla Marie Plosjö för de oskyldigt dömda män som sitter fängslade i Sverige för våldtäkter dom inte begått. Hon menar också att det även är Marie Plosjös fel att våldtagna kvinnor inte blir tagna på allvar av vårt rättsystem.

Jag avslutar härmed mitt blogginlägg med att säga att Katrin Zytomierska har en del i att skyldiga våldtäktsmän går fria i vårt land. Det är nämligen tack vare personer som Katrin Zytomierska som vi ifrågasätter offren, och inte gärningsmännen.

En översexuell hynda kan tydligen aldrig bli våldtagen.

Andra bloggar om: våldtäkt, våldtäktsoffer, brottsoffer