Taggade som feminism

Det börjar kännas rätt gammalt att skämta om att feminister inte rakar sig under armarna. Som att kampen satt i hårstråna eller i hyveln. Men ibland verkar det som att vi faktiskt inte kommit längre. Jag upplever det som att vi är ganska dömande vi kvinnor. Dömande av varandra. Speciellt när det gäller våra kroppar. Inte bara dömande mot det vi ser i spegeln när vi står framför den, förhoppningsvis nakna, fan vad gött det är, öh, parentes. Vi är även dömande mot kvinnorna som omger oss och deras kroppar.

Jag upplever det i alla fall så att när en kvinna har opererat tuttarna så innebär det ofta att hon nedvärderas. Kanske inte lika ofta av män, för dom skall ju enligt schablonen tycka om det här. Och vi tjejer, ska vi enligt schablonen tycka illa om det? Det verkar nästan så. Något av det fulaste en kvinna kan göra mot sig själv, sin kropp och mot andra kvinnor… Är det skönhetsoperationer? Alltså komigen nu, ärligt talat? Har vi verkligen inte kommit längre?

Okej, jag inser ju också att jämföra: raka bort håret under armarna mot att: operera kroppen inte riktigt är samma sak. Ändå är det så himla mycket samma sak. Det är ett beslut av en kvinna angående kvinnans egna kropp. Fast är det det? Nja, vi kanske tillåter våra medsystrar att raka sig under armarna och till och med på mutti, men andra större beslut! DEM kan inte vara fattade med egna tänkta tankar bakom.

För att när det handlar om en kvinna som gör saker med sin kropp då kan man aldrig anta att hon gör det för sin egen skull. Om jag solar, sminkar, tränar, rakar, opererar, fotograferar, synliggör, vad som helst med min kvinnokropp ja då gör jag det inte för min skull. Jag gör det bara för någon annans. Det är tydligen så att vi kvinnor är för korkade, eller för smarta? för att göra saker för vår egna skull. Det måste hela tiden antas att det vi gör – det gör vi för någon annan. Omvårdande som vi är till naturen?

Det här med träningen det vet jag, för jag har själv tänkt så om andra kvinnor. Vuxna kvinnor. Varför ska du hålla på och träna sådär för? Är inte du lite gammal för att tajta till kroppen för att passa in i männens blickfång? Vem tror hon att hon är va! Ser ni? Jag antar att hon gör tränar för att vara fin för någon annan. Inte för att hon själv tycker att det är kul, eller gött, eller skönt eller energigivande. Det här med träningen vet jag också för att jag själv att stött på det där. Inte uttalat, men i underliggande toner. Jag tränar ganska mycket. Varför? För att gå ned i vikt och bli snygg så min karl inte lämnar mig? Nä, för att jag älskar den där endorfinkicken det ger och för att jag älskar att se vad min kropp faktiskt klarar av. Jag! Ro så jag får blåsor i händerna! Springa en mil! Träna på gym! Wow!

Så tänker jag tillbaka på den där nyheten jag såg om att en kvinnlig politiker skulle börja blogga på improveme.se, bland tuttbrudar och skönhetsartiklar. Jag skrev ett litet inlägg om det då, men tänkte att jag kanske var fel ute efter uteblivet gensvar. Jag tolkade det hur som helst att artikeln beskrev det som “skandal” att denna smarta och begåvade kvinna sänkte sig till dom där tuttbrudarnas nivå, började blogga på deras arena. Vadå liksom, varför? Men vadå liksom, varför inte? Varför kan den här “naturliga” kvinnan inte blogga bland dom här andra brudarna som råkar ha silikon i brösten?

FÖR DOM HÄR TUTTBRUDARNA ÄR KORKAAAADEEEEE. Dom har inget bakom pannbenet. SE på brösten, dom är männens springpojkar (?), redo att leverera manlig sexualitet det den kräver! Samtidigt som tjejerna opererade sig, opererade dom nämligen ut hjärnan.

Nääääeeeee, ärligt talat?

- Åh nej nej, det skulle jag aldrig kunna göra. Jag är STOLT över min kropp. Jag tycker om mina bröst. Dom är fina som dom är. Naturliga.

Grejen är att det verkar som att förändringar är ok så länge vi inte håller på och gör onaturliga grejer med våra kroppar – typ sprutar in kemikalier i läpparna eller lägger ett implantat framför bröstmuskeln. Det är okej att sminka sig och sådär, men hålla på att förändra kroppen mot naturens vilja… (Fast å andra sidan, det där med sminket och “fåfängan”, jag tycker Emelie sätter orden rätt bra på det här.) Det finns liksom grader i fåfängans helvete som vi kvinnor har skapat till oss själva.

Det var ett himla böljande fram och tillbaka i det här inlägget. SPÄNNANDE, vart ska det sluta!!!

Vi ska ju va så himla naturliga vi tjejer. Fast vi ska ju raka oss under armarna, mellan benen, svälja satsen, inte ha grejer mellan tänderna, bleka anus (haha), skratta när grabbarna drar sina förnedrande skämt, käka p-piller, och allt det där som gör oss så himla naturligt kvinnliga. P-piller liksom! Det är typ som den där naturliga sminkingen som någon annan i hela världen än jag säkert misslyckats med. Fattar nån hur svårt det är att vara sminkad men ändå se helt naturlig ut – som nyvaken- fast på bio-duken-fräsch. Typ så är det med oss. Vi kan inte vara naturliga kvinnor för att vara naturliga kvinnor.

Att operera in ett för kroppen främmande föremål i just kroppen är att skrika ut vad missnöjd man är med sin kvinnokropp – och vad missnöjda vi andra också borde vara med våra kvinnokroppar. Det är inte fult för att vi är missnöjda, utan för att dom där andra är missnöjda. Betraktarna. För det antas ju att allt med kvinnokroppen görs för någon annans skull. Vi kvinnor är ju för dumma för att göra det för vår egen skull. Glöm aldrig det. Inget du gör med din kropp gör du för din skull, det gör du för dom där andra. Eller hur? Du förändrar ditt utseende för någon annans skull.

Alltså:  Gårdagens sak att acceptera var att kvinnor rakar eller inte rakar sig under armarna. Skönhetsoperationer tror jag är dagens sak att acceptera att kvinnor gör. För kvinnor gör det, och dom behöver inte vara korkade för det. Och även om dom är korkade… Är det mer ok att vara korkad med naturliga bröst – då?

Hörrni, visst vill vi väl att alla kvinnor ska få plats i vårt kvinnobegrepp – stora som små, blå som gula, sminkade som osminkade, opererade som icke opererade? Alla måste väl få plats? Vi kanske skulle sluta ge dömande blickar till dom där brudarna som vi inte riktigt tycker borde få vara med i vårt kvinnobegrepp:

För om jag tänker efter så händer det inte så ofta att jag får dom där blickarna från killar. Det är inte heller till killar jag ger dom där blickarna. Vill inte vara sån men ärligt, dumma killar, vad fattar dom egentligen?  Det är ju brudarna jag dissar. Skiter väl i hur grabbarna på bussen ser ut, är det någon jag tänker illa om är det om kvinnorna omkring mig.

Och ja jag är en kass kvinna och bla bla vad hände med systerskapet? Men jag erkänner ju mina brister här för er nu. Så ni kan uppmärksamma era eventuella dåliga tankemönster ni också. Jag anser att man inte kan göra något åt sina fel och brister om man inte uppmärksammar dem först.

Försöker se mig omkring och betrakta kvinnor med lite mer kärlek i blicken och tanken. Försöker inte döma dem så hårt efter hur dom ser ut. Jag ÄR jävligt dålig på det. Antar att det bottnar i mig själv och min syn på mig själv.

Nu tycker jag att vi ska vara lite snällare mot oss själva. Inte döma våra spegelbilder, drömmar, tankar, åsikter och våra kvinnligheter så hårt. Fortsätter vi göra det kommer vi aldrig kunna acceptera kvinnorna omkring oss. Det är rätt svårt att vinna en kamp mot halva mänskligheten ensam. Kan vi inte stå enade så kommer vi heller aldrig uppnå det vi måste uppnå: jämlikhet.

Fantastiska är ni om ni orkat läsa – och ännu mer fantastiska om ni lyckas klura ut vad jag menar… Tycker ni ska läsa den här brudens inlägg också för det är typ anledningen till att jag orkade sätta ord på det här jag funderat på sen den där artikeln om tuttbloggarna och moderatledarn.

Puss på er systrar. Ni är vackra – både inuti och utanpå.

“funderar på att typ…hmm….våldta någon”

3 personer gillar.

Raden har 32 kommentarer. Först i kommentar nummer fem slutar jag fundera på om jag inte ska starta ett slags upprop mot män:

Sånt skämtar man inte om lyder kommentaren. Självklart, tänkte jag nästan skriva, är det en tjej som skriver det. Och om man får tro följande kommentarsutbyten så verkar det nästan självklart att det var en tjej som påpekade skämtets olämplighet – för killarna – med ett undantag, som deltar i diskussionen  verkar då inte ha något emot det här skämtet.

I och med hennes kommentar får hon höra från statusskaparen och en annan kille att hon tar livet för seriöst, och att det hade kunnat skämtats om mycket värre saker (ett exempel som ges: trafficking (och där förekommer det inte våldtäkt, eller vadå?)).Vidare får hon förklara varför man inte får skämta om att man funderar på att våldta någon. Hon säger att det finns dom som har blivit våldtagna, och att dessa faktiskt kan ta illa upp. Skaparen av statusraden menar då att folk inte blir mindre våldtagna bara för att vi går runt och är “deppiga” över det. Krig och mördare kan man minsann skämta om. Sedan får hon höra från en annan kille som ger sig in i kommentarerna och säger att man inte ska orka bry sig om vad folk säger – speciellt inte när dom skämtar och alla vet att det är ett skämt.

Sedan fortsätter en av dom tidigare deltagande killarna med att säga att om vi inte kan skämta om allt kan vi lika gärna dö, och att man inte ska moralpredika om “skit” som inte ens rör en själv.

Vidare fortsätter en av dom andra killarna att påpeka att man inte kan ta hänsyn till alla andra hela tiden, då skulle samhället sluta fungera rätt av. Han fortsätter “Det bara går inte att ta hänsyn till alla hela tiden, man skulle aldrig kunna säga, eller göra nått. gah..”

Hon menar då att hon ändå måste få säga vad hon tycker.

Då får hon höra att hon är bitter, och att när hon säger vad hon tycker så innebär det att hon menar att det statusradsskaparen tycker är fel.
Diskussionen fortsätter i några kommentarer till.


Satt på bussen förut och tänkte på hur sjukt det egentligen är att man inte har ensamrätt till sin egen kropp. Kroppen är ju ändå det redskap man behöver för att ta sig igenom livet, det som är behållaren för dig och din personlighet. Inte ens det redskapet ska man få styra själv över, alltid är det någon som anser sig ha rätten att inkräkta på det som bara borde vara ditt. Endast ditt. Ensamrätten till sin egna kropp är en rättighet jag tycker är rimlig att kräva. Kanske gör en långsökt passage nu men på dom här killarna verkar det inte riktigt så. Jag förstår att det blir såkallat grabbigt och att det kanske (förhoppningsvis inte) inte ligger några verkliga funderingar bakom det här skämtet om att våldta någon. Men när man kan skämta så om att beröva någon rätten till sin egen kropp – vad sänder det ut för signaler egentligen? Grabbig jargong är ingen ursäkt här tycker jag, men det tycker jag sällan att det är. Är det ens ett roligt skämt? Hur kan det då anses roligt? Jag förstår att vi alla har olika referensramar kring vad vi tycker är roligt. Men betyder det att man inte behöver visa hänsyn och respekt när man skämtar? Betyder det att jag inte uppskattar det här skämtet om att våldta någon för att jag är en bitter människa, som tar för seriöst på livet?

Dom där tjejerna och killarna som har blivit våldtagna och som kanske tar illa upp – tar dom också för seriöst på livet? Tycker inte dom heller att det här är roligt för att dom är bittra?

Jag förstår att det är viktigt att man kan prata om allt i ett samhälle. Tabun är aldrig bra. Men är att skämta om saker alltid rätt sätt att krossa tabubelagda ämnen?

Är att skämta om allt verkligen en rättighet? Varför ska man få skämta om allt, när man inte får uttrycka åsikter om allt? Får vad som helst sägas i ett skämt – just för att det är ett skämt? När är ett skämt ett skämt? När är ett skämt i så fall inte ett skämt?

Tycker du att det var ett roligt skämt?

Hihi den här mannen Stefan Jensen är verkligen smartare än mig. Det är ingen idé att jag ens försöker uttrycka vad jag anser om det han producerar. Du kommer aldrig förstå Stefan, jag vet det efter att ha läst din artikel. Läs och inse det ni också: Ligg med en feminist! Jensens guide till sex med manshaterskor via emelie.

Här skulle jag ha lagt in en bild på Stefan (eller Steffo kanske vi kan kalla honom, känns liksom att vi känner varandra nu när jag inser hur väl han känner MIG) om jag hade någon. Känner på mig att han är SNYGG! Tack för att du har upplyst mig och min vandring på livets stig. Har snubblat mig fram i totalt jävla mörker i 21 år, äntligen kan jag med nyförvunnen kunskap på denna livets stig vandra. Det är alltså SÅHÄR jag fungerar. Herregud, MITT LIV har precis börjat! TACK Steffo, och tack för att du upplyser även männen så dom vet hur dom skall ta sig an mig.

Nu tog vi verkligen ett steg framåt i utvecklingen hörrni.

Kram på er.

Alltså. Man kan inte dela upp porr som bra och dålig efter vad man själv tänder på. Man kan inte säga att porr där kvinnor förnedras är dålig porr, bara för att man själv inte gillar det. Du kan säga att du inte tänder på det, men du kan inte säga att det är dålig porr, för det är bra porr för någon annan. Porren skall delas upp och kategoriseras så mycket. Kan man inte bara kolla och onna?

Nä, det kan man inte.

Är så trött på Dirty Diaries-projektet. Är så trött på att som feminist få orden lagda i min mun. Jag behöver inget jävla statligt projekt för att onanera. Det är säkert en skitnajs film, den belyser säkert jättebra grejer, men varför kalla det feministisk porr? Måste jag ha en speciell porr som feminist? Nä, det måste jag inte. Jag har minsann klarat mig utmärkt med “tråkiga” streamade porrfilmer på redtube hittills, så jag tänker minsann fortsätta med det.

Var det nån som lyssnade på Kvällspasset (här) för ett tag sen? Två kvinner, Joanna Rytel och Ingrid Ryberg, som deltog i Dirty Diaries-projektet var med och pratade om feministisk porr och om deras bidrag.

Henrik Torehammar frågar vad som skiljer den feministiska porren från den “vanliga” porren. För det första säger dom, så är det inte en “snubbe” bakom kameran.

Krav ett är alltså att det är en kvinna som producerar. Kan någon förklara för mig varför det här är så viktigt? Måste koncentrationen hållas vid vilket kön man har? Trodde vi (feministerna, asså) var ute efter lite av motsatsen, men ok.

Sedan pratar dom om maktbalansen mellan könen, i en och samma film. Maktbalansen bör vara jämn, både man och kvinna ska vara i underläge under filmens gång. Vad menas med underläge vet jag inte riktigt, för detta redogörs inte. Men om jag bara ska anta vad som menas med underläge kan jag tänka mig vad som brukar kallas för underläge. Kanske när kvinnan suger litte kuk, blir penetrerad mycket, och är i underläge (för det är att vara i underläge när man blir penetrerad, elelr hur?).  Eller så omsluter hon honom, eller? Nä, hon är i underläge ja, penetrerrrring ja.

Den ena kvinnan som är med i diskussionen har gjort Flasher girl (om jag uppfattade det rätt) som handlar om en kvinnlig blottare. Hon “Bjuder folk på fitta i det offentliga rummet”. Hon tar patent på att äckla sig offentligt. Hon som gjorde filmen  tyckte att det var gött att få utsätta män för obehag, få känna att hon hade makt för en gångs skull. Sedan kommer diskussionen till att detta kanske kan ses som hämndfeminism, att nu ska minsann männen få känna på vad vi kvinnor har fått stå ut med så länge. Kanske det, tycker Flasher girl-tjejen, men då får dom tycka det. Hon tänker inte förklara sig, hon tänker inte utbilda män gratis, minsann.

Det är lite synd att hon inte berättar varför det var viktigt att göra den här blottarfilmen med en kvinnlig blottare. Jag förstår det nämligen inte. Jag tror att det kan vara viktigt att förklara sig när man gör en sådan film, inte minst för att inte svärta ner den redan svarta feminismen ytterligare. Om någon vet varför det är gött att utsätta män för obehag, och varför detta är en feministisk handling så får ni gärna höra av er. Jag är lite tom här.

Feministisk porr alltså. Ny vinklar, nya sätt, bryta nya tabun. Man ska bli kåt, man ska komma. Den vanliga porren är nämligen tråkig.

Hurra för feminismen, fler kvinnor bakom kamerorna!

Shit vilka steg framåt vi tar.

Läste en ganska intressant grej i Den ensamma fallosen av Anja Hirdman. Detta går att läsa under kapitel 3 Den maskulina kroppen och hårdpornografi med underrubriken Hårdpornografi och fallosbesvär:

“Fallosen är kraftfull och mäktig som symbol för maskulin sexualitet just för att den inte bara ses som en penis, utan som en metafor för auktoritet, för makt och mystik. Eller rättare sagt: fallosen är en typ av penis, den erekta, den hårda, den kraftfulla: den som ska liknas vid maskiner och vid vapen, den som “stöter” och “skjuter”.

Det här har också betydelse för hur vi lär oss tolka och förstå penisen som den ständigt aktiva parten, den penetrerande. Det är i sig intressant hur stark denna koppling är, att den och inte vaginan är den som “gör”. Den “går in” och i detta ska aktiviteten ligga medan vaginan “tar emot”. Detta förhållande skulle naturligtvis, som Sara Höjgaard Cawood påpekar, kunna förstås tvärtom, även om det är svårt att tänka helt om kring något så invant. När handen håller om ett glas ser vi handen som den “görande” och inte glaset som håller handen.

Det som omsluter skulle likaväl kunna tolkas som den “görande” parten, alltså vaginan som aktivit tar och håller penisen.”

Intressant va? Kan väl inte bara vara jag som inte tänkt på detta förut?

Låna eller köp boken, mycket intressant läsning. Har visserligen inte slukat hela än, men det är på g.

Jag läste Marie Plosjös artikel på Newsmill för några veckor sedan. Artikeln handlar om våldtäkter och rätten till den egna kroppen. Har du inte läst artikeln tycker jag att du ska göra det. Plosjö beskriver hur hon har blivit misstrodd efter att hon blivit våldtagen av en nära vän. Jag visste inte när jag läste artikeln att Marie Plosjös vän som våldtog henne var Bingo Rimér, men det vet jag nu efter att Katrin Zytomierska har skrivit ett försvarsinlägg för sin käresta. “Sanningen om Marie Plosjös utspel”, som Katrin skriver.

Jag fattar att Katrin Zytomierska väljer att tro på sin kille. Det är väl om inte annat av ren självbevarelsedrift. Men det är knappt så jag orkar läsa Katrins inlägg för jag tycker det är så vidrigt skrivet. Hennes inlägg handlar inte om att lyfta fram fakta eller att försvara Bingo Rimer. Det handlar om att smutskasta Marie Plosjö, alla våldtäktsoffer med henne och Plosjös familj. Det handlar om att skuldbelägga våldtäktsoffret, inte våldtäktsmannen.

Katrin Zytomierska tror självklart inte att Bingo Rimér är skyldig. Hon bevisar detta genom att beskriva Bingos och Marie Plosjös tidigare sexuella kontakter. Det började med massage, och gick över till sex. “Detta blir även starten på en liten ”kärleksrelation”. Marie kommer ofta hem till Bingo och har sex. Ofta mitt på dagen alltid nykter. Marie dricker aldrig och Bingo har aldrig träffat en kåtare tjej.” Katrin skriver även att Plosjö är en “översexuell hynda som vill spela in porrfilm”, och att detta inte stämmer överrens med vad Plosjö vill utge sig för att vara i sin blogg. Att ha en blogg är tydligen synonymt med att följa verkligheten till 100%. Bara så ni vet då: Jag går inte runt naken annat än hemma, dessutom är jag ganska blyg. Så, nu vet ni, förlåt att jag försökte utge mig för att vara någon annan.

Hurvida Plosjös sexuella begär eller hennes lust att spela in porrfilm har med våldtäkten att göra förstår jag inte riktigt. Ännu en gång är det offret som är den verkliga boven. Herregud, Plosjö är ju en översexuell hynda, hon bad ju om det! Nä, det gjorde hon inte. Jag förstår ärligt talat inte hur den här synen på våldtäktsoffrena fortfarande kan genomsyra samhället. Det spelar fortfarande roll hur du var klädd, hur full du var och vart du vistades innan/när våldtäkten ägde rum. Ett nej är tydligen inte alltid ett nej. Håll fast hyndan om hon försöker göra motstånd. För när en översexuell hynda säger nej, betyder detta egentligen ja, och då är det bara att fullfölja samlaget. Hon har velat förut, då vill hon jämt.

Efter att jag läste Marie Plosjös artikel på Newsmill blev jag såklart upprörd, men också glad. Kände mig stärkt av att någon i hennes position vågade tala ut om vad hon faktiskt varit med om. Här har vi en kvinna med silikon i tuttarna, som har vikt ut sig och visat upp sin kropp för omvärlden. Med tanke på att en kort kjol kan spela in på hurvida en våldtagen tjej kommer bli tagen på allvar eller inte, kan inte Plosjö haft det speciellt lätt med sina utvik i ryggen. Därför blev jag ännu gladare när jag såg att Plosjö talat om sina upplevelser i Aftonbladet.

Liksom det är mitt val att hålla NAKENFREDAG här på bloggen, är det mitt val vilka jag ska ha sex med. Man har alltid rätt till att bli tagen på allvar, hur avklädd man än varit i sitt liv. Ett nej är alltid ett nej, även om det kommer ur en porrstjärnas mun.

Än en gång. Jag förstår att man försvarar sin kille, eller sin vän. Men jag blir så trött på detta “Bingo är ingen våldtäktsman. Jag har kännt honom i 9 år.” Faktum är ju att större delen av de våldtäkter som anmäls har ägt rum i offret/gräningsmannens bostad, och det är inte alls ovanligt att dessa parter känner/är bekanta med varandra. Det spelar ingen roll om du har känt killen så eller så länge. Om vi utgår ifrån att Marie Plosjö talar sanning är hon tyvärr ett exempel på att någon man litar på inte alltid förtjänar ens förtroende.

Jag blir även trött på att de våldtagna kvinnorna förväntas bete sig exakt likadant. Har du inte skrikit tills dina stämband gått sönder, sparkats, slagits, bitis, när våldtäkten ägde rum, har du heller inte visat att du inte ville nog mycket. Om du har sex med flera olika män efter att du har blivit våldtagen, så har du inte blivit våldtagen. Ställer du upp på nakenbilder efter att du blivit våldtagen, så har du inte blivit våldtagen. För vilken våldtagen kvinna gör så?

Ja du, Katrin. Tydligen är dessa våldtagna kvinnor människor som alla oss andra. De reagerar olika på chock, hanterar trauman olika och de går vidare på olika sätt.

Detta ständiga en våldtagen kvinna är si och så gör mig så trött, och jag förstår att så många bli misstrodda såfort dom hamnat utanför denna uppritade mall för hur en våldtagen kvinna är. Har vi verkligen såna här mallar för andra brottsoffer?

Katrin avslutar sitt blogginlägg med att beskylla Marie Plosjö för de oskyldigt dömda män som sitter fängslade i Sverige för våldtäkter dom inte begått. Hon menar också att det även är Marie Plosjös fel att våldtagna kvinnor inte blir tagna på allvar av vårt rättsystem.

Jag avslutar härmed mitt blogginlägg med att säga att Katrin Zytomierska har en del i att skyldiga våldtäktsmän går fria i vårt land. Det är nämligen tack vare personer som Katrin Zytomierska som vi ifrågasätter offren, och inte gärningsmännen.

En översexuell hynda kan tydligen aldrig bli våldtagen.

Andra bloggar om: , ,

Min kvinnlighet och min person sitter tydligen i mitt namn. Ursäkta att jag tjatar, men i dagens Hallå P3 tror jag att en kvinna var ute efter att göra mig så förbannad som man bara kan [Hallå P3 27/07/2009]. Dagens diskussion behandlade Skatteverkets nej till Håkan som ville lägga till Tina till sitt namn [Skatteverket säger nej till Håkan-Tina].

Madelene ringer in. Hon tycker att det här “känns jättekonstigt”. Man är ju född som kvinna eller man, och måste ju vara stolt för att man är kvinna. (Vet inte om hon verkligen menade att könsbyte kvinna till man beror på att man skäms för att vara kvinna, men så lät det.) Hon tyckte även att ett kvinnligt namn på en man skulle bli väldigt opraktiskt. Tänk om man ska på en anställningsintervju tex, och intervjuaren heter Tina. Så är det en skäggig karl man möter. KATASTROF. Förstå hur denne otroliga händelse skulle vända upp och ned på hennes liv. Herregud, det skulle hon ju ALDRIG komma över. Nä, man vill ju veta innan vad det är för nån man ska träffa. Kanske skulle vi isåfall bestämma på en gång att alla etniciteter skall visas med namn. Folk födda i Sverige skall ha svenska namn, finnar ska ha finska namn och turkar ska ha turkiska namn. Asså för fatta katastrofen när jag ska på arbetsintervju och tror att jag ska träffa en “Maria” så är det en iransk kvinna!!!!!

Sen ringer det en in annan kvinna som tycker att det mesas runt för mycket med våra rättigheter här i Sverige. Vi har haft manligt och kvinnligt i hundratals år. Så är det och så ska det fan förbli!!! Du har fått ett namn av dina föräldrar och då ska du fan heta det också. Shut up, sluta tramsa och HET bara!

Argument jag hatar (hatar är inte ett starkt ord i detta sammanhang):

  • Det har varit så i hundratals år

Det håller inte. Någonstans. Alltså, jag fattar egentligen inte hur man kan använda det argumentet. Om man skulle gå efter det skulle vi inte ha dagens samhälle. Då kan ju denna kvinna med åsikter om att kvinnor ska ha kvinnonamn och män ska ha mansnamn sluta yttra sina åsikter direkt. För vi skulle ju ha det som för hundra år sen.

Blir så rädd när jag hör folk (speciellt kvinnor. oj nu haglar fördomarna) som är så trångsynta som dessa. Jag tycker inte att kvinnligheten eller manligheten sitter i namnet, inte heller min personlighet. Malin är ett namn jag blivit tilldelad och det har egentligen ingen som helst koppling till vem jag är eller hur jag ser ut. Jag skulle kunna byta namn utan att det förändrar mig som person.

Väl mött!

Malin (obs jag ÄR kvinna)

Andra bloggar om: , , ,

Dokumentärfilmaren Mia Engberg har gjort porrfilm. Obs!!!! Feministisk porrfilm! Detta skriver DN om idag. Läs artikeln här [Femnistisk porr vill skaka om].

Mia Engberg har gjort en lesbisk mjukrulle (Selma & Sofie) förut. PRO har tydligen använt den i helgkurser, så hon har nog rätt när hon säger att filmen nog inte blev så porrig ändå. Nu försöker hon igen. Frågan vad kvinnlig sexualitet och njutning är skall besvaras i “Dirty Diaries”. Hon har tagit hjälp av tolv stycken kvinnor och en man (obs! Ester Martin identifierar sig som både man och kvinna, så det var OK.) som har fått göra ett kortfilmsbidrag var.

“-Om man köper den här dvd:n och tror att man ska få en vanlig runkrulle så blir man nog besviken, säger hon.”

Missförstå mig helst inte. Jag tycker att det är najs att det kommer ett annat perspektiv på kvinnans sexualitet. Det behövs alltid. Även för män, skulle jag vilja påstå. Men jag blir så irriterad när det ska kallas feministisk porr. Måste det vara så jävla djupt och analytiskt så fort det skall göras porrfilm för feminister? Vill feminister aldrig tokonna? Ärligt nu?

Mia Engberg menar att den största skillnaden mellan feministisk porr, och vanlig porr är det ekonomiska biten. Alla inblandade i hennes porrfilm delar lika på den ekonomiska vinsten “så att inte en gubbe tjänar massa pengar på någon annans, oftast kvinnas, kropp”. Den ekonomiska situationen i den vanliga porrfilmsvärlden är inte så, menar hon. Jag förstår att dela lika-tanken inte riktigt existerar i porrfilmsbranschen. Den existerar väl egentligen inte i speciellt många branscher. Finner det lite intressant att hon nämner att det är ju en “gubbe” som tjänar pengar på en “kvinnas kropp”. Jag undrar om det hade varit annorlunda om den här “gubben” hade varit en kvinna istället. För jag tolkar det som att så fort en “gubbe” tjänar pengar på en kvinna är det kvinnoförtryck, men jag tror att situationen hade varit helt annorlunda om det hade varit just en kvinna som tagit större delen av vinsten för porrfilmen. Fortfarande tjänar någon pengar på någon, som inom de flesta branscher, men vi ska skilja på kön och kön. En sak är fulare när det ena könet gör det, än när det andra gör samma sak. Detta trots att hon tidigare i artikeln säger att feminsimen fastnat i kriget mellan könen, men att hon nu vill vidga diskussionen till kriget mot könen. Lyckat.

Mia Engberg säger  ”- Att jämföra “Dirty diaries” med vanlig porr är ungefär som att likställa en konstinstallation med en dokusåpa. Vi har velat göra konstnärligt intressant film som också kan vara sexuellt upphetsande.”

“Dirty Diaries” har fått 350 000 kronor från Svenska filminstitutet. Hade velat se en man få det stödet för ett porrfilmsprojekt! Men, Mia Engbergs film saknar ju tydligen inte “konstnärlig höjd” bara för att den handlar om sex och sexualitet. Och det är ju jävligt tur, för vem fan vill att Svenska filminstituetet ska betala 350 000 spänn för en simpel “runkrulle”?

Jag. För ska jag kolla på porr ska jag fan tokonna. Inte analysera min sexualitet och gå på konstutställning samtidigt.

obs

Brukar lyssna på radio när jag jobbar. Sveriges Radio. P3. Står inte ut med folk som frivilligt lyssnar på Rix fm en hel dag. Hursomhelst, lagom till postrundan brukar jag få höra lite morgonpasset (inte så jättebra, förutom Att hitta sig själv), Hallå p3 samt Brunchrapporten. Det här inlägget kommer behandla programmet Hallå p3. Om du aldrig har lyssnat på Hallå P3 så ska jag berätta vad det hela handlar om. Jag tror att dom under normala tider (alltså inte på sommaren) har kändisar i studion som folk kan ringa in och prata med. Man kan även smsa, maila och kommentera på P3s hemsida. Inga IQtester krävs (har jag räknat ut). Såhär under semestertider så har det varit ett nytt ämne som tas upp varje dag. Samma sak gäller under semestertiderna: Lyssnare ringer in och tycker, tänker och visar vilka reptilhjärnor de har.

Ämnen som gjort mig upprörd:

  1. Varför alkoholkonsumtionen går upp under sommaren. Sups det för mycket i Sverige?
  2. Borde vi registrera kvinnor som gör abort?
  3. Borde ungdomars löner sänkas, så fler kan arbeta?

Nummer 1 gjorde mig mest upprörd för att den dagens programledare Cissi Wallin är dum i huvudet. Har fattat det som att hon är nykter alkoholist. Vilket märktes i sändingen. Så fort någon ringde in med åsikter som sympatiserade med Cissi Wallins egna avslutades samtalet alltid med (från Cissi Wallins sida) “Tack för att du ringde in med så bra åsikter. Ha det så bra nu. Ta hand om dig. Puss och kram. Hejdå!” Man ba… Okej. Kul för dig att du är nykter alkoholist, jag önskar dig all lycka i ditt nyktra tillstånd. Starkt jobbat! Jag fattar att hon är engagerad i frågan, och det är ju säkert därför hon valde ämnet. Men sen när har åsikter om hurvida andras åsikter är BRA eller DÅLIGA hemma i en diskussion? Sen när ska diskussionsledaren vara helt partisk och typ primera sina skötebarn? Asså tänk typ att den rödhåriga powerwoman på Aktuellt skulle vara helt partisk när partiledarna är där och diskuterar nåt. Ba när programmet lider mot sitt slut så “Tack Göran Hägglund för att du delade med dig av dina fina åsikter här idag.”

Sen att ämnet är viktigt att diskutera gömdes liksom bakom hennes trista uttalanden.

Nummer 2 handlar om att registrera aborter [Utredare vill registrera aborter]. Kvinnans identitet ska framgå. Detta skall göras för att komplikationer ska kunna följas upp och förebyggande arbete skall kunna ske. Bullshit tycker jag, för jag förstår verkligen inte VARFÖR man ska registrera att JAG har gjort en abort om jag nu skulle göra det. Det finns väl i min journal, och kommer jag in till sjukhuset tre månader senare med några slags psykiska eller fittiga problem kanske man kan dra vissa slutsatser? Inte? Okej. Nä, det är nog bäst att registrera.

Men i alla fall, det ringer såklart in nån jävla idiot som påstår att alla ungdomar använder aborter som preventivmedel idag. Jag skulle HEMSKT gärna vilja se siffror på detta. Kan ju tyvärr inte själv uttala mig angående tonåringars göranden längre, eftersom att jag inte är en av dem längre. Kan ju bara tänka tillbaka på min tid för ett år sedan. Då åt vi minsann piller. Eller använde kondom. Men okej. Okej.

Det ringde in en till. Den här personen tyckte att aborter var dåliga för folkhälsan. Kvinnan kan faktiskt få ärrbildningar som gör att hon inte kan skaffa barn sen!!!!!!!!!! INTE bra för folkhälsan. FOLKHÄLSAN. Alltså. Jättebra för folkhälsan att föda massa kids som inte är önskade till denna värld. Jättebra! Jättebra! Och nä nä, låt inte kvinnan bestämma själv. Det är nog bäst att vi skapa någon slags lag där som gör att aborterna är begränsade. Det var det nämligen en annan som tyckte. Hon kunde själv inte få barn. Tydligen får man bara två provrörsbefruktningar bekostade av staten (?), sen får man betala kalaset själv. Då tyckte den här kvinnan att kvinnor som ska göra sig av med barn får göra det max två gånger. Sen får dom minsann ge sig. Betala själva. För tydligen så lär man sig efter två gånger. Dom första två gångerna som man råkar bli befruktad beror nämligen på slarv, eller att man kanske blir våldtagen. Sen kan man varken bli våldtagen eller slarva igen, enligt den här kvinnan, för man lär sig ju. Eller hur? Hehe.

Alltså, om problemet är att för många ser för lättvindigt på abort (vilket jag inte fattar, det är väl min kropp, låt mig göra vad jag vill med den?) så är väl att ta tag i problemet i efterhand lite fel metod? Borde man inte göra något förebyggande isåfall, om abortmängden är för stor? Lägg det på skolan, som med allt annat som samhället ser som ett problem.  *nä men ärligt nu* Jag förstår inte vad som skulle bli bättre i och med en registrering av kvinnor som gör abort?

Nummer 3 ska jag ta upp i en annan post. Kan ju bara säga att jag inte höll med idioten som ringde in och påstod att dagens ungdomar är för bortskämda.

Kollar ju fortfarande min gamla blogg då och då, för att se om det trillar in kommentarer. Och det gör det fortfarande. Antar att det är dom tappra googlande själarna som hittar dit och inte ser att jag faktiskt har flyttat.

Fick en så jävla korkad kommentar på min Fredagsspecial om komplex (läs den specialen här.) För dig som är en lat jävel som inte orkar läsa, kan jag berätta att jag beskriver kroppskomplex jag haft genom åren. Jag beskriver också vad som fick mig att inse att jag faktiskt är helt fel ute när jag inte tycker om min kropp.

Kommentaren lyder som sådan:

“Tänkte bara tpisa om easybust. Fastare och större bröst utan operation. Kolla in www.easybust.se”

Ursäkta mig, men vad är det egentligen för ett tips? Visst, det är väl jättebra att det finns en lösning för dem som vill ha fastare och större byst utan operation. Det finns säkert jättemånga som vill lösa sina komplex på det sättet. För på ett sätt måste jag ändå anse att man har ett komplex över sina bröst om man nu inte är nöjd med dem (vilket man uppenbarligen inte är om dom inte är stora nog för en.) Men jag ser inte riktigt detta tips som en lösning. Jag ser det bara som en förskjutning av problemet. Om problemet är att jag inte tycker att mina bröst duger, för att dom inte är stora eller fasta nog, så kanske jag borde fundera på varför jag känner så. Inte “lösa” problemet med ett preparat som ska få min kropp att producera mer bröstvävnad.  Kanske ska man istället gå till botten med varför man inte är nöjd med tuttarna istället. När jag är på botten av problemet, i mitt fall att mina kroppsideal var på tok, så kan jag finna en lösning.

Därifrån kan jag antingen ta tag i mina (felaktiga) kvinnokroppsideal, och sedan blir jag nöjd över min kropp som jag borde vara. Eller så skiter jag helt enkelt i det och följer erikas “tips” och förändrar min kropp enligt mina ideal, och tror att jag ska bli nöjdare då.

Det tror jag inte att jag skulle bli i längden.

Har jag en för liten sko som jag får skoskav av löser jag inte problemet genom att sätta på ett plåster på hälen. Jag byter sko.

Vad jag menar är att komplex bottnar inte i att det är fel på din kropp, det är snarare fel på dina kroppsideal. Jag tror att man kan förändra sin kropp i all evighet, men tar man inte itu med roten till problemet kommer nya komplex dyka upp.

Skit i easybust och inse att dina tuttar duger som dom är istället.