Konstverk

Bokhästen. Ett litet projekt i kursen Bildberättande jag läste under våren. Förlåt du författaren till boken jag slaktade. Och förlåt lilla ponnyn för att jag stängde in dig. Succé!

Årets-konstverk-bubblaren: VULKANEN. Haha herregud, vilka bra kurser jag gick. Vi gjorde en gigantisk vulkan i papier mache. Herregud vad vacker den var. Upplyst från insidan och så mycket själ, känsla, djup.

Landsförrädare

Kinakillen. Niclas lämnade Sverige för Kina. Det fick en helt egen tagg här i bloggen. Höll på att gå sönder inombords, men jag är inte niotillfem, jag var ett VRAK, så mer tänker jag inte skriva om det nu. Läs under taggen istället.

Godaste dryck

Kleine Zalze Shiraz Mourvédre Viognier (systembolaget.se)

Årets-dryck-bubblare: Gucken. Guck är något som hör nollningen till. Den kommer i flertalet färger och smaker. Egentligen smakar alla bajs, men det låtsas man inte om. Man dricker istället.

Fest

fin frisyr. höll ej för vild dans. ingen brydde sig.

fina födelsedagsglasögon. mina fendi dög tydligen inte!!!

Min födelsedagsfest på Café Översten. Hyrde en lokal, lagade massor med mat, bjöd in alla alla alla jag kände för och vi festade under temat Alfred Hitchcock. Hade den finaste klänningen jag någonsin har köpt och en hejdundrande kväll. Var inte ens råfull. Mitt nya liv som 20 åring började. FANTASTISKT.

Bästa-Festen-Bubblaren: Hänget på Helens balkong den där göddigt varma natten när vinet, cidern, ölen och drinkarna plötsligt var slut, och klockan jättemycket.

Bok

(foto musicmuse_ca)

Sugar – Kvinnan som steg ut ur mörkret skriven av Michel Faber. Senare 1800-tal och mycket sex. En av dem bästa böcker jag läst. Evvuuurr. Bilden har inte så mycket med boken att göra, förutom att den är från 1800-talet.

Lycka

Körkort. Efter så många om och men, så många tusenlappar så sa han bara “Så… då vill jag bara säga grattis”. Tårarna sprutade, vet inte om jag varit så glad någonsin. Blir nästan lite darrig i brallorna när jag tänker tillbaka på det.

Köp

Nokia e71 och Nikon d90. SAY NO MORE. Hehe.

Investering

Framtiden (aka utbildning). I gifen syns folk jag pluggar med. Seriöst. Nu när jag tänker efter investerade jag även i mina tänder. Det sa mamma att tandläkarbesöket var i alla fall: En investering. I framtiden.

Resa

Berlin. Jag, H och J tog flyget till Berlin. Vi bodde i en blå ikea-lägenhet i ett dött område. Vi strosade, det var rätt kallt, drack öl (jag. dom vin), och åt italienskt (vet ni hur mycket äckligt tyskarna käkar?) till Eros Ramazzotti.

Årets-bästa-resa-bubblare:

1. Olofsbo med mor, bror och kor. Nädå. Mina systrar, min kille och jag. Ensamma i en icke för våren uppvärmd stuga och vad vi märkte tio på kvällen när vi anlände: utan fungerande el. Räddningen hittades i en granne som tillslut hittade felet, och vi sov på loftet under fuktiga täcken. Vi drack öl, vi drack vin och vi åt gott.

2. Stockholm med mamma. Det hela var en födelsedagspresent till mig. Min sthlmvana mamma drog mig med ned i tunnelbanan och på konserter, in på pubbar och ut i förorten. Det var g-r-y-m-t. Vi såg the Sisters of Mercy, min mamma röjde så svetten lackade. Jag och systern och systerns vän drack folköl (asså spela gärna där dom serverar ENDAST folkisar?), sen drack vi 25 kronorsöl på något hak där en äldre gift ville ligga. Åh ja, vi köpte min klänning till ovanstående födelsedagsfest och gick på klassisk konsert på Berwaldhallen. Det var GRYMT säger jag!

Förövrigt Fridas bild. Men hon är i Australien nu så jag tänker inte fråga om tillåtelse!

3. Oslo! Besökte Frida, Kiki och deras lösa kollektiv. Var grymt full, hittade inte vart jag skulle sova i deras lägenhet och höll på att spy utanför Grönland. NO PROBLEM. Fint var det, i alla fall.

Spel

Mafia Wars. På Facebook. Det är OK att runka.

Avslut

Hästandet. Vi sålde min söta lilla ponny till några fiskare i göteborg. Nädå, jag vet att inte alla i Göteborg är fiskare. Men ibland gillar jag att låtsas… Och Musse som hatar vatten. Här är han på youtube! Fyfan vad söt han är. Puss.

Sorg

Morfars bortgång. Skrev om det här, och här. Ganska bra inlägg om du frågar mig. Hans bortgång tog ganska hårt på mig. Hårdare än jag liksom väntat mig.

Låt

Bat for Lashes – Daniel.

Kanske. Äh, tog bara den mest spelade från min last.fm. Sorry.

(Annars finns första delen av 2009 års bästa låtar samlade i en playlist. HÄR)

Händelse

Flyttade hemifrån. Blev sambo. Började betala hyra. Storhandlade. Småhandlade. Tog mig friheten att lägga mina dildos i sängbordet för att senare fasa för att det skall öppnas när pappa frågar sin sambo om hon sett hans snickeri. Ljudet av den lilla trädörren till det åttkantiga sängbordet som öppnas har aldrig varit mer fasansfullt, och aldrig har den lilla dörren stängts så snabbt.

Ahhh.

Bedrift

Sprang en mil. Vilket var mitt mål. Nu är siktet inställt på främst en halvmara (vilket är längden på loppet jag deltar i i juni!). OBS bilden tillhör smygfotande KRILLE döda mig OM du läser och inte tillåter min användning. Eller, du kan säga till i alla fall.

Bästa blogginlägg

På den här jävla bloggen alltså. här. Finns ingen anledning att klicka på länken egentligen. Det ser precis likadant ut där som det gör på bilden ovan. Men ni fattar ju nivån jag hållt sen flytter från Blogsome. SJUUUUK.

Nu blire 2010!

Gott nytt år!

good morning terrorism är min förra blogg. Det här är ett inlägg därifrån.

Hade redovisning igår. Skulle visa upp det jag gjort i den sista examinationsuppgiften. Uppgiften var att tillverka en bok under temat “Tecken som tyder på vem jag är”. Jag gjorde en Bokhäst.
Vi är runt 30 personer i klassen. Min tur att redovisa var bland dom 5 sista. Tyckte att det kändes helt OK innan. Ända tills jag tar stegen upp i mitten av rummet, tar upp min Bokhäst och ska börja prata känns det helt OK. Jag är stolt över mitt arbete, faktiskt ganska nöjd. Jag vet nästan precis varför jag gjorde Bokhästen och hur jag tänkte. Hur den är kopplad till mig. Vilka bakslag jag hade och idéer om hur jag hade kunnat gjort istället. Jag vet vad jag ska säga. Jag ska berätta om mitt arbete för dom andra… men halsen bara stockar sig. Benen darrar. Huden blossar. Stämbanden slingrar sig undan.
Står där som ett fån. Försöker andas djupt. Slappna av. Försöker tänka positivt. Titta på mina uppmuntrande vänner. Lyssna på lärarnas frågor och besvara dem efter bästa förmåga. Jag har ju svaren -men dom kommer inte ut som jag vill.
Jag kommer verkligen inte över mina olustiga känslor kopplade till att stå inför en stor grupp människor och prata.

I trean på gymnasiet hade vi Nationella prov i Svenska B. En del var muntlig. Temat var “Drömmar”. Man skulle prata i ungefär 10 minuter inför några personer ur klassen. Min lärare satt med ett tidtagarur för att kolla att hennes elever höll måttet. Jag höll inte måttet. Faktum är att jag inte gjorde uppgiften alls. Det var inte det att jag inte försökte skriva ihop en text att tala om inför mina klasskamrater. Jag försökte mig även på tanken att improvisera fram något väl inför gruppen (men jag la ned den tanken ganska snart). Det gick verkligen inte.
Jag pratade med min lärare om det. Jag började nästan gråta under samtalet och försökte förklara för henne att jag verkligen inte kunde. Hon menade att jag skulle sänka mitt betyg om jag inte gjorde den muntliga delen. Jag fortsatte försöka förklara att jag verkligen inte vågade, det var ingen lathet det hela handlade om. Då kom det, dom magiska orden: “Men det är väl inte så farligt. Det är ju bara dina klasskompisar som ska lyssna?”
Då gav jag upp.

Blir så ledsen på människor som bagatelliserar min nervositet. Det låter “Men det är väl inte så farligt.“, “Jag hade inte ens tränat innan, improviserade lite bara. Det är inte så noga. Säg något bara!“, “Jag förstår precis hur du känner, jag var också nervös innan.” eller “Men du känner ju dom, det är lugnt. Det är ingen som skrattar.”
Den bästa är nästan “Men ärligt, vad är det värsta som kan hända?”

Det är jättekul att du kan stå inför en stor grupp och prata obehindrat. Tro mig, ingen är mer avundsjuk än jag. Men det är faktiskt en verklig obehagskänsla som infinner sig när jag ska göra sådana här saker. Som i höstas i den förra kursen när vi hade en muntlig examination. När jag först fick höra att det skulle ske muntligt knöt det sig i magen och jag var redo att hoppa av kursen. Slingra mig ur nervositetens grepp. Jag visste hur det skulle sluta: jag skulle göra ett tappert försök att träna på vad jag skulle säga, ha stödord, tappert kolla ut över klassen, andas djupt, tänka sig alla i rummet nakna och allt det där som dom säger att man ska göra. Men mycket riktigt, inget hjälpte. Sov knappt nätterna innan. När jag väl skulle prata darrade jag som ett asplöv. Rösten stockade sig. Ansiktet blossade.
Jag började, helt ärligt, nästan gråta.

Dom säger att man blir bättre på att prata inför grupper med tiden. Ju fler gånger man gör det desto bättre går det.
Jag brukar tänka på det när sådana tillfällen närmar sig. Om jag bara gör det här nu så går det lättare nästa gång.
Men det går ju aldrig lättare nästa gång.
Jag är trött på att svälja gråten när dom andra applåderar artigt efter mina stockande framföranden.
När fan vänder det?

Sluta-röka-guiden är ett inlägg från mig förra blogg good morning terrorism. Nu kan du läsa den igen!

Kajsa tycker att jag borde skriva en Sluta röka-guide.
Det är egentligen en så himla dålig idé. Jag har nämligen inga bra tips att ge. (Rim rim)
Jag är nämligen inte den bästa sluta röka-coachen.
En av anledningarna är att jag kämpade hysteriskt väl med att börja röka.

Nä, det var inte en kamp från början. Dom första stegen mot att bli en rökare var ganska lätta att ta ändå.
Jag gjorde slut med min pojkvän, och jag minns precis när det vände. Följde honom ner till Nöjesfabriken där vi skiljdes åt “för alltid”. På vägen hem tog jag en cigarett. Rödgråten, fylld av skam, kryssade jag mellan vattenpölarna i mörkret – hand i hand med en cigarett. Det var vi mot världen.
Någon vecka senare fyllde jag 18 år. Nu kunde jag köpa dem själv! Mina föräldrar kunde plötsligt inte säga något om att jag inte borde eller får mer. Vi kunde äntligen gå ut på balkongen tillsammans!
Sen träffade jag såklart en kille, som blev min pojkvän, som rökte. Vi välkomnade sommarkvällarna tillsammans med en cigarett ute på min balkong. Satt på hans tak och tog en cigarett. Gick till bussen och tog en cigarett. Mötte vintern med en cigarett.

Några månader senare blev jag sjuk. Jag hade lunginflammation. Jag var sjuk galet länge. Hostade hela tiden. Frisk luft hjälpte inte, inomhusluft hjälpte inte, hostmedicin hjälpte inte och cigaretter hjälpte absolut inte. Så jag slutade röka i några månader för jag hostade så illa att musklerna gick sönder. Jag snusade istället.
Och nu, det är här jag känner att min sluta röka-coachstatus riktigt åker i papperskorgen. När jag väl blev frisk igen tvingade jag mig själv att börja röka. Jag försökte med olika röktekniker, olika cigarettsorter och olika tider för röksessionerna. Jag kämpade verkligen. Tillslut fann jag ett vinnande koncept:

Rosa Blend innehåller väldigt lite av allt det där som retade mina lungor till vansinne. 2 mg tjärna, 0,2 mg nikotin och 1 mg kolmonoxid.
Röktekniken som fungerade bäst var att ta ett munbloss (av varierande storlek) för att sedan hastigt dra ned blosset i lungorna. Alltså: först munnen, sen lungorna. Jag fann det förvånande svårt att ta munbloss när man är van att dra ned allt på direkten annars.
Efter mycket träning, kunde jag börja jobba mig upp till lightciggen:

Därifrån kunde jag jobba mig upp till normala halsbloss. Tillslut rökte jag mina favoritcigaretter igen:

En lång, hård och bitter kamp tillbaka till rökningen. Varför? Vadå varför?
För att en cigarett för en rökare är bland det bästa som finns!

Jo, det har kommit till min kännedom att en del förstår inte tjusningen med att röka. En del av dessa personer är väldigt måna om att påpeka hur dåligt rökning är för en, och att man borde sluta.
Men dessa personer som gör detta, är samma personer som inte har någon rätt att påstå att man borde sluta.
Visst, rökaren har säkerligen satt sig i sin sits själv, och den drabbar andra människor runt omkring med sin rökning. Men en person som inte uppskattar att ta en cigarett förstår inte vad det är man ger upp om man slutar röka.
För mig var det inte det fysiska beroendet som var värst att ge upp, det var det psykiska. Rökning var avslappning och belöning för mig. När jag gick hem från skolan var en cigarett mitt sällskap, likaså när jag var hade lunchrast på jobbet. Kaffe + cigarett. Öl + cigarett.

Men ibland kommer man till en punkt där man funderar på att sluta röka. Bilder på svarta lungor kanske avskräcker vissa, prat om att en cigarett förkortar livet med 3 eller 6 minuter avskräcker kanske andra. När jag var rökare spelade inte såntdär skitsnack någon roll för mig. Ärligt talat. Jag kan dö precis när som helst, och du snackar om tre minuter? Den njutningen jag fick av en cigarett betalade jag gärna några minuter för.
Jag tror inte att det är någon rökare i Sverige som inte inser hur dåligt det är att röka för kroppen.
Argument om att det gör si och så med lungorna, cancer hit och hjärtsjukdomar dit hjälper föga för motivationen att sluta röka. Det påminns man om varje gång man tar upp cigarettpaketet, och jag har då inte tvekat att ta mig ett bloss på grund av en varningstext. Tyvärr.

Man måste ju tydligen bestämma sig. En del trappar ned, använder nikotinplåster eller nikotintuggummin.
Ibland hjälper inte dessa alternativ eller avskräckningsmetoden. Så hur gör man?

Jag råkade bli förälskad i en kille som inte rökte. Inte ens när han var alkoholpåverkad. Det var inte det här tjatet om att jag borde sluta, eller att det är dåligt för mig. Det var mest att jag kände mig ganska ofräsch efter en cigarett. Jag tycker inte att det är det mysigaste att hångla upp någon som precis har spytt. Eller att kyssa någon som är full medan man själv är nykter. Eller någon som har en fet prilla under läppen. Eller någon som bara har tagit en liten oskyldig cigarett fast man själv inte skulle ta ett endaste bloss själv. Jag kan sätta mig i den sitsen. Och där satt killen jag tycker om så mycket.

Tiden närmade sig studenten. Utan några planer för hösten gick jag en ganska oviss tid till mötes. Jag insåg att min ekonomi var på väg utför. Jag beslutade att sluta röka ungefär två veckor innan jag tog studenten. Ett ganska osmart val kan tyckas. Studenten innebär ju som bekant en hel del alkohol. Öl och cigaretter är ju best friends forever.

Jag beslutade att jag skulle få röka på min student. Det blev lite cigarr, det blev några cigaretter. Efter att den stora dagen var över skulle jag inte röka något på ett bra tag, och då menar jag överhuvudtaget. Ingen feströkning. När jag hållit mig i från cigaretterna tillräckligt många veckor skulle jag få feströka igen.
Och det gick faktiskt väldigt bra att sluta.

En grej som hjälpte mig var stoltheten. Berättar jag för tillräckligt många personer vars åsikter jag bryr mig om att jag ska sluta röka, så blir det mycket svårare att möta dem när jag tar cigarett efter cigarett. Det bästa var att jag inte skulle kunna möta mig själv, för så stolt är jag. Om jag lovade mig själv att sluta, skulle jag vara tvungen att sluta.

En annan sak som jag tror hjälpte mig att sluta var att jag höll det lite öppet. Jag tillät mig själv feströka om jag varit duktig och hållt upp från cigaretterna nog länge.
Det är nog egentligen ett ganska dåligt tips. Alla klarar inte att hålla sig i från att röka efter att festen är slut.

Jag är verkligen inte den bästa sluta röka-coachen.
Mitt uppe i kampen mot det psykiska beroendet tänkte jag dock att om jag klarade att börja röka efter min lunginflammation, så klarar jag att sluta.

Det klarar du också.
Lycka till.

Hallå där. Här följer ett inlägg från min gamla blogg good morning terrorism. Det är bra så det får vara med och ge mig lite stake.

Idag skall vi tala om piller. Men inte vilka piller som helst, utan p-piller! Självklart har vi olika upplevelser av dessa ondskefulla tingestar. Detta är mina upplevelser. Se det som ett slags miniguide i pillerdjungeln.
Självklart har jag varit hos en barnmorska för att få recepten. En barnmorska ska du också besöka, om du funderar på att byta, börja eller sluta. Våra kroppar är trots allt olika, en människas skit är ju som bekant en annans skatt.

Kondom:
är ju inte ett piller. Men vi kan låtsas som det. En kondom är ett tunt gummi (finns även andra material, då vissa föds med en allergi mot gummi. Dom måste ju också få kuk, eller hur?) som man klär in pillesnoppen med.
Vissa tycker att det är helt OK att ha sex med kondom, jag tycker att det är obehagligt. En sak som är säker är dock att fler som ligger runt borde använda det. Helt okänt är det ju inte att kondomer skyddar dig och dina ligg mot alla sjukdomar ni kan tänkas ha. Och det är ju bra, hurra!

Bra: Om man inte vill proppa sin kropp full av hormoner, eller kissa ut de samma i Sveriges vatten.
Dåligt: Om man vill ha könssjukdomar, eller vill vara helt säker på barn-fronten.
Tips: Använd glidmedel, men se upp med oljebaserade.

Yasmine:
Är ett kombinerat p-piller. Det innebär att pillret innehåller två slags hormon (östrogen och gestagen). Östrogen gör så att dina äggstockar inte släpper ifrån sig några ägg. Ganska läskigt när man tänker på det, men det funkar bra för dom flesta. Om nu äggstockarna skulle bli lite bråkiga och släppa ifrån sig dina ägg i alla fall, så gör inte det så mycket. Gestagenet gör nämligen att din livmodershals är fylld av tjockt sekret. Spermierna kan inte tränga igenom den väggen. Tur i oturen.

Hur som helst. Mitt och Yasmines förhållande blev dock inte speciellt långt. Jag ville aldrig ha sex, för Yasmine åt upp min sexlust. Fruktansvärt opassande, det var ju motsatsen vi ville åt!

Bra: Om man inte vill vara kåt, få barn eller ha sex.
Dåligt: Om man gillar att få ett skjut med sprut, då suget uteblir.

Neovletta:
Är det första kombinerade p-pillret jag testade. Jag är säker på att de flesta flickor utan speciella p-pillerkunskaper får recept på ondskan i pillerform: Neovletta vid sitt första besök hos barnmorskan. De första sex måndaderna var vi goda vänner, jag och Neovletta. Sen började hormonerna ta överhanden. Jag grät mig till söms varje natt och låtsades som att jag vill ha sex, fast det egentligen var det sista jag tänkte på. Jag trodde att det var fel på mig, men vid samtal med mina vänner som också ramlat i Neovlettas fälla insåg jag vad som var fel. Pillren.
Barnmorskan nästa!

Hormonpillrena äter du i 21 dagar, och sedan har du ett uppehåll på 7 dagar. Vissa äter sockerpiller under de 7 dagarna för att inte komma ur pillerkäkarrytmen. Under de hormonfria 7 dagarna är det oftast dags för mens.

Bra: Om man gillar att väga 5 kilo för mycket, gråta sig tills söms, vill har stora bröst eller inte vill vara kåt.
Dåligt: Om man vill vara kåt, väga som man förtjänar och inte ha ångest i onödan.

Nuvaring:
är ju egentligen inget piller. Det är ju en ring. Denna ring utsöndrar hormoner lokalt (liksom Neovletta hormonerna östrogen samt gestagen). Med lokalt menar jag fittan, för det är nämligen där man *kör upp* denna fiffiga ring. Ungefär som en tampong alltså. Ringen känns inte väl på plats (om du inte har otur, eller har placerat den fel). Förhoppningsvis känner inte din partner av den heller.
Det som sas vara bra med denna ring är att det är hyfsat låga doser hormoner som utsöndras, eftersom att det görs lokalt. Och det är bra, både för dig och naturen!

Det enda jag har att invända mot denna ring, är att den försvann mystiskt från min kropp. Varken jag eller barnmorskan kunde finna ringen, trots ihärdigt letande i mitt inre. I efterhand tror jag att man ska vara lite försiktig med analsex när man använder Nuvaring. Det är den enda orsaken jag kan komma på till detta mystiskt försvinnande.

Bra: Om man har svårt att komma ihåg att äta sitt piller varje dag.
Dåligt: Om man har analsex, eller om man inte gillar att pilla i muffen.

Cerazette:
är ett minipiller. Tyvärr finns gamla föreställningar om minipiller kvar i folks huvuden. Förr var nämligen minipiller inte lika säkra som kombinerade p-piller. Men det förstår du, är dom idag!
En del som käkar Cerazette har mens konstant i flera månader. En del har ingen mens alls. Som jag till exempel, först blödde jag en vecka, nu har jag inte blött på över ett år. Fantastiskt, det är ju så man undrar om man är kvinna fortfarande.

Cerazette är mina favoritpiller hittills. Det grundar jag på att jag inte har blivit gravid, inte sett av några större biverkningar och fortfarande är kåt. Fantastiskt, det där.

Bra: Om man vill vara kåt och ha sex, utan att bli med barn
Dåligt: Om man vill ha barn.

Jag vet inte om du har gått igenom samma resa. Det kanske låter som en lek, men det var det sannerligen inte när jag var mitt uppe i letandet efter ett bra piller. Jag önskar att jag hade sluppit, eller i alla fall haft möjligheten att diskutera det med min pojkvän. Möjlighet att diskutera vem som ska dra pillerbördan.
Men finns det ett alternativ? Finns det preventivmedel för det andra könet?
Det tisslas och tasslas om att det finns p-piller för män på marknaden. Det tisslats t i några år nu.
Men man hör aldrig om någon som använder det. Inga nyheter om det. Ingen reklam. Ingen av de barnmorskor som jag har pratat med har nämnt p-piller för män.

Preventivmedel för män skulle vara en enormt genombrott. Ett genombrott för sexualiteten, kvinnan, mannen och förhållandet.
Tänk att kunna diskutera vem som ska dra hormonlasset i förhållandet. Vem som ska behöva experimentera med sin kropp och utstå biverkningar. Vem som ska behöva undra över om det är mig det är fel på?
Jag önskar inte någon annan, man som kvinna, negativa biverkningar. Jag önskar bara att det inte vore självklart att jag som kvinna är den som ska behöva utstå dem. Man är ju faktiskt två i ett förhållande.
Så, när blir det verklighet?

Du som har käkat piller eller testat sprutor, plåster eller stavar. Dela med dig av dina erfarenheter, så fixar vi världens bästa preventivmedelsguide!

(Ibland var jag väldigt seriös och utförlig på min förra blogg good morning terrorism. Det här är ett sådant seriöst och utförligt inlägg. Porrspecialen.)

Jag tänkte på det här med pornografi. Porrfilm. Sex på film.
För mig som feminist, förespråkare av sex i riklig mängd och kvinna är det en ganska svår fråga. Jag har länge varit kluven. Men jag skulle vilja reda ut det. Jag gör ett försök här, och sen får du gärna hjälpa mig på traven om du känner att jag missat något (ämnet är trots allt brett.)

Först vill jag bara säga att det alltid finns undantag. Sedan vill jag påpeka att det här är mina egna erfarenheter, som jag redogör här, och de sträcker sig inte speciellt långt. Jag vill också säga att jag till största del tittat på heterosexuell porrfilm. Det vill säga sexuella handlingar utförda mellan man och kvinna (eller män och kvinnor). Därför kan jag inte uttala mig om andra filmer, mer än dess existens.

Jag tycker att tanke och handling är skilda saker. Tankar kan aldrig vara ett brott eller något fult. Det är först när tankarna blir handlingar som det kan ses som något negativt.
Med det sagt kan jag gå vidare till att påstå att man inte kan styra över vad man tänker på för att bli upphetsad. Blir man våt i trosorna eller hård av att tänka på svarta kukar, våldtäkt, dubbelmackor eller minimala bröst, så blir man.

Jag tycker inte att man ska behöva styra över vad som gör en upphetsad. Jag ser heller ingen anledning till varför man ska behöva styra över det. Tankar kan som sagt inte vara något ont eller fult. Att man ska skämmas över vad man blir kåt över, eller att vara kåt överhuvudtaget, är farligt. Då tar vi ett stort steg tillbaka i utvecklingen. Så fort sex blir något fult, hamnar vi på svag is. Sex och tabu är en farlig kombination tror jag.
(Men: Jag försvarar varken barnpornografi, eller pornografi där djur är inblandade. Varför – undrar du? Alla parter är inte med frivilligt. Och det påstår jag å det strängaste. Tänker du på något av det, kul för dig. Så länge det inte tas i bruk, är det inget brott.)

Trots att jag tycker att man inte skall behöva skämmas över vad som gör en kåt, så är det precis vad jag har gjort. Jag har generats och låtsas som ingenting. Slätat över. Men nu säger jag det en gång för alla: Jag tänder på porrfilm.
Men varför har jag skämts så?

Min första riktiga kontakt med porrfilm var väl egentligen inte så upphetsande. Runt tolvslaget sänds det ofta erotik på Canal+, och jag råkade zappa förbi en sådan film mitt i natten. Jag fick se gigantiska silikonbröst bli knullade av en gigantisk balle kompanjerat av smått hysteriska kvinno- och mansstön. Scenerna gav inte mersmak överhuvudtaget, snarare blev jag äcklad.
Något år senare när jag fick reda på att min dåvarande pojkvän tittade på porrfilm regelbundet återvände äcklet. Jag blev dessutom både arg och ledsen.

Varför reagerade jag som jag gjorde?
Äcklad, arg och ledsen blev jag för att min syn på porrfilm var färgad av radikal(?)feministernas åsikter om saken: Porren är gjord av män – för män. Porr är kvinnoförtryck och skall med näbbar och klor bekämpas.
Antagligen blev jag också äcklad av filmen och min pojkväns bruk därför att det jag sett var så främmande för mig. Dessutom kände jag mig otillräcklig. Vad saknade han i mig som kvinnorna på filmen kunde ge honom?

Det jag såg på filmen var totalt främmande för mig.
Kvinnan i min första porrupplevelse blev bröstknullad. Det var inget jag hade upplevt vid tidpunkten. Dels för att jag har så små tits, dels för att jag inte finner det speciellt upphetsande. Dessutom visades kvinnans kön upp, ogenerat och rakt på.
Jag ska vara ärlig. Jag brukar inte titta på min fitta, eller mitt rövhål heller för den delen, speciellt ofta. Faktum är att det är något genant för mig att titta eller att bli tittad på. I porrfilmens värld däremot finns det inget som heter genans. Där finns det ingen som skäms över sitt kön eller sina bröst, för det är dina verktyg i porrens värld.

Inget av det jag såg på filmen var normalt för mig.
Och där finns en liten ledtråd. Min egna sexualitet satte normen. Sådantdär som dom gör på film, som vi själva inte gör i sänghalmen, är onormalt. Kanske rent utav äckligt.
Det jag gillade satte alltså gränserna. Till följd satte jag gränser för min pojkväns lust. Han fick helt enkelt sluta titta på porrfilm, på grund av att jag var så upprörd och äcklad. Men varför ska jag säga vad som är rätt och fel? Varför ska min sexualitet sätta normen?

Det är dumt att bedöma porrfilm utifrån vad man själv tycker är nice och inte. Den personliga smaken hör egentligen inte hemma i diskussionen om porrfilm är kvinnoförtryck eller inte. Smaken är som baken. Vissa gillar att kedjas fast och bli piskade med läderpiskor, medan andra gillar att ha sex med lampan släckt. Jag kan inte avfärda det första som kvinnoförtryck när det återges på film, bara för att det inte faller mig i smaken. Det finns faktiskt kvinnor (och män) som gillar att smiskas, kedjas och kombinera smärta och lust. Liksom det finns kvinnor som gillar att ha flera män, bli sprutade i ansiktet och bli tuttknullade.

Idag kan jag se tillbaka på mina upprörda känslor med viss avsmak. Idag kan jag fråga mig själv hur jag kunde vara så dömande utan att ens ha tittat på porrfilm (mer än någon minut) själv. Jag visste helt enkelt inte vad det var jag fördömde. Det jag tyckte och kände baserades på “feministernas” åsikter om porren.
Dock, norm eller inte. Frågan jag ställde mig i pojkvännens porrfilmstittande var: Hur kunde min pojkvän respektera mig i sänghalmen, om han tände på filmer där kvinnor inte respekteras?

Film där kvinnor inte respekteras. Porr är enligt “feministerna” kvinnoförtryck. Eller?
Kvinnorna i porrfilmerna är kåta. Dom skäms inte över sina kroppar, sin sexualitet eller att ta för sig. Detta ses som något bra inom porrfilmen (tänk på alla kvinnor som “aldrig får nog” eller som vill ha så och så många män etc).

Hela tiden har jag tänkt att kvinnorna inte är där för sin egen skull. Men jag förstår inte varför jag envisas med att tro att kvinnorna i porrfilmerna inte är med på noterna fullt ut som männen. Varför tror jag att de kvinnorna inte kan vara kåta och vilja ha en redig kuk, när jag själv kan vara kåt och vill ha just kuk? Och varför envisas jag med att tro att de kvinnorna kan stå på sig själva mindre än vad jag själv kan? Vill dom inte vara med på film, så är dom väl inte det? Och varför antas det hela tiden att det är kvinnorna i porrfilmens värld som är offren?
Är inte det, om något, att göra kvinnorna till offer? Eller är det verkligen så att kvinnor inte kan vara kåta och tänka själva?
Nja.

Jag driver ingen “Men stackars männen”-kampanj, men faktum är att männen i heterofilmerna är inte porträtterade så vackert de heller (om man nu tycker att kvinnorna porträtteras sisådär). Ibland (oftast) ser man inte männens ansikten. De är beskurna till att vara en kuk och en kulpåse, liksom man kan tycka att kvinnorna är porträtterade som tre hål. Om man tycker att kvinnorna alltid är villiga (och att det är fel, varför det nu skulle vara fel…) så är det precis likadant med männen i porrfilmerna. Ständigt stånd, redo att knulla det dom kommer över.
Varken män eller kvinnor är porträtterade speciellt vackert, om man ska titta på porrfilmerna från den synvinkeln.

En sak jag själv reagerade på när jag började titta på porrfilm var exponeringen av fittan. Till en början tyckte jag att det var hemskt, och förtryckande. Varför sådant intresse för att visa upp kvinnans könsorgan?
Men nu har jag tänkt om lite… Vad i exponeringen av en kvinnas könsdelar är egentligen kvinnoförtryck? En fitta har väl alla kvinnor. Är det att den återges ogenerat på bild som gör det så förtryckande? Är det meningen att kvinnor inte skall vara stolta över sitt kön?

Antagligen är det så att större delen av porrfilmerna som produceras , produceras av män – för män. Heterosexualitet är överrepresenterat klotet runt, och jag lägger ingen värdering i det. Efterfrågan styr utbudet finns det något som heter. Det tror jag är ganska väl tillämpat på porrindustrin.
Just därför är det så nice med porr. Alla har vi olika smak. Olika normer. Därför finns alla smaker också bevarade. Kvinnor, män, bögar, flator, bisexuella, transor, allt i en salig blandning.
Dessutom ses skillnader som något bra i porrfilmens värld. Stora bröst, små bröst, en kula, tre kulor, stympad, vanilj eller lakrits – det finns en plats för alla i porrfilmshyllan.

(Varning för långt citat)
Petra Östergren slår huvudet på spiken i boken Porr, horor och feminister, när hon beskriver vad “porrmotståndarna” (som hon kallar dem) har för sexmoral. Vad som avgör vad som är bra och dåligt sex (bra och dålig porr):

“Det är inte bra att vagina penetreras av något annat än penis, som dildo, ett föremål eller en hand. Inte heller är det bra om penetration sker för ofta eller av för många personer. Att penis penetrerar något annat än vagina, som anus eller andra kroppsöppningar, är inte heller bra. Fetischistisk sex, som sadomasochism och som innehåller dominans, underkastelse, bondage, gummi, läder, rollspel, urin och avföring, är dåligt.
Sex får inte heller ske för ofta.
Vilka personer som inte borde vara sexuella är också tydligt. Det är inte bra att kvinnor som är gravida, tjocka eller har ett funktionshinder har sex. Porrmotståndare verkar också ogilla att äldre och överviktiga män är sexuella. Det är feta gamla gubbar som nämns som äckliga porrkonsumenter, aldrig unga snygga killar. Över huvud taget verkar det inte vara populärt med porr som visar andra människor än de som är relativt unga och snygga och har normalfungerande kroppar.
[…]
Det enda som inte porr- och prostitutionsmotståndare kritiserar är faktiskt penis-vaginala samlag som utförs av två jämnåriga heterosexuella individer utan fysiska skavanker i en stabil relation.”

Jag tror att det finns många som upprörs av den uppsluppna inställningen till sex inom porrindustrin. Att sex är ett jobb. Visst finns det dom som gör det för sexuellt tillfredsställelse, nöjet, eller har andra känslor inblandade. Men till största delen är det bara ett jobb. Sex är pengar.
För mig måste inte sex ha med kärlek att göra. Nu råkar jag vara nöjd i ett kärleksfullt förhållande, och har alltså sex med kärlek inblandat. Hade jag varit singel hade jag säkerligen haft sexuella kontakter utan några tankar på kärlek. Jag tror starkt på att man kan ha bra sex utan känslor inblandade, och jag ser ingen anledning till varför man inte skulle ha det.

Porrfilm återger det som händer i vart och vartannat hem, skillnaden är att det oftast inte är ett filmteam närvarande i alla hem. Eller?
Saken är den att den hemmaproducerade porrfilmen håller på att ta över framför de mer “professionella” filmerna. Youtube har numera porrsystrar i Redtube, Xtube, youporn etc etc. Svenska bloggen Ormen i Paradiset, är verklighet idag. Människor släpper in andra människor i deras sovrum (vardagsrum/kök/bilar). Gratis och frivilligt!
Är amatörporren den sexuella frigörelsen?

Porrfilm är trots allt ett himlans fint påfund. Den tar tillvara på allt det där som jag blir varm och härligt slipprig av. Varför, varför, varför skall jag avsäga mig något jag tycker så mycket om, och mår så bra av?

Så, varför har jag skämts så över mitt porrfilmsbruk?
Jo, jag har hela tiden blivit intalad att det jag egentligen gillade, borde jag inte gilla.
Faktum är dock att jag gillar det, och numera ser jag ingen anledning till varför inte jag inte borde. Jag känner mig inte förtryckt, och jag tror och hoppas att kvinnorna medverkandes i filmerna inte heller gör det.
Och vad var det nu min dåvarande pojkvän saknade hos mig, som han fann i porrfilmens värld? Jag kan naturligtvis inte tala för honom. Men jag kan tala för mig själv. Jag saknar ingenting i mitt och min pojkväns sexliv, jag ser bara porrfilmer som en extra krydda. Och jag gillar kryddig mat. ; )

Frågor? Tankar?
Vad tycker du?

Mer om pornografi:
Vill du läsa veta mer kan du göra som jag. Läs boken Porr, horor och feminister av Petra Östergren. Detta är en väldigt uppfriskande bok som tar upp pornografi och prostitution, och relationen till feminismen. Den har verkligen fått mig att tänka till, och formulera mina tankar. Du kommer troligtvis känna igen dig, härifrån.

Det är lite svårt att få en bild av porrindustrin för mig som står utanför, utan en tanke på att ge mig in. Men jag har läst Jenna Jamesonsbiografi Att älska som en porrstjärna skriven av Neil Strauss. Jenna Jameson är en av branschens mest välbetalda skådespelerskor. Även om hennes liv har varit allt annat än ett vaniljliv, så återger hon en ganska positiv bild av porrindustrin (fick jag känslan av).

Jag har även sett filmen Ett hål i mitt hjärta av Lukas Modysson (trailer). Det är en av de äckligaste filmer jag har sett, men det var å andra sidan några år sedan nu. På något sätt så tror jag dock inte att upplevelsen av filmen skulle förändras om jag såg om den. Filmen ger en bild av porrindustrin, och den är allt annat än glamorös.

Någon kanske tycker att det inte hör hemma här, men faktum är att det finns dem som kopplar våldtäkter till porrindustrin. Så läs En riktig våldtäktsman och Flickan och skulden, båda författade av Katarina Wennstam.
Eller Kort kjol skriven av Christina Wahldén. Alla tre behandlar ämnet våldtäkter.

Sist men inte minst. Wikipedia. En outtömlig kunskapskälla.

Det här är ett inlägg ur kategorin Fredagsspecialen i min gamla blogg good morning terrorism. Nu har du chansen att läsa det igen. Kul va?

När jag blir stor ska jag ha en stor garderob. En walk in closet. En Narnia-garderob. Mary Poppins. Oändlig.
Därför samlar jag. Lite åker ut, en del åker in.

En klänning kan bära på mycket minnen. Vet inte hur många gånger jag och Frida har skämtat om den “Lilla leoparden”. Minns inte hur arg min dåvarande pojkvän var när jag minsann skulle ha den här på mig på en fest.
Klänningen är från Lip Service kollektion King’s Leopard om jag inte missminner mig.
Jag köpte den av min syster. Har inte ångrat det en sekund.

Kanske inte syns jättefint hur den ser ut egentligen. Den är nämligen alldeles pälsig, luden och len. Rött fejkskinn prytt med nitar. Korsade band över ryggen. Fickor som stängs med jättestora dragkedjor. Likadan dragkedja längs hela ryggen och över rumpan.

Dessa fina lackstilletter köpte jag också av min syster. Hon verkar inte ha samma behov av att samla till en enorm, oöverskådlig garderob som jag. Jag har aldrig använt dem, för de är till det närmaste omöjliga att gå i (och jag är ändå ganska bra på att gå i högklackat, vill jag påstå)

Halsbanden hänger visserligen utanför garderoben, men accessoarer ingår ändå. Det här fina fina fina halsbandet köpte jag i Marocko. Det bär på minnen från magsjukan på vägen till Afrika (att vara magsjuk på Swebusbuss, Flygbussen och Arlanda är inget jag rekommenderar) samt är supertungt att bära, men det gör inget. Det är så bedårade ändå.

Den här kjolen med tre tillhörande lager tyll bar jag under högstadiet en hel del. Den är i något tunt, blankt material. Klockad. Hellång. Bedårande. Kostade faktiskt inte en förmögenhet.

Aren’t they the prettiest?
Skulle kunna bära en hel lackoutfit om jag bara ville. Och det är just det. Jag vill inte. Ni anar inte hur varma dom här brallorna är. Ändå har jag använt dem en hel del. På sommaren.

Om du trodde att leopardluddet var över så hade du fel. Det här är min älsklingsjacka. Fyfan vad fin den är. Varm, gosig och mjuk.

Vill du titta på mer bilder eller kolla på mer shoppinghysteri så är inte resan slut här. good morning terrorism bjuder på både bilder & shopping.

Andra bloggar om: Leopard, lack, stiletter, mary poppins, kläder, hur kunde min pappa tillåta mig ha den där klänningen

Ps. Kan tyvärr inte hitta mina rosa cowboystövlar, men när jag gör det så ska jag fota dem. Anar att en viss Frida vill se dem. Ds.

Detta är ett inlägg från mitt förra skötebarn good morning terrorism. Som enväldig bloggägare väljer jag att visa upp det för världen en gång till. Grattis!

När jag var ganska liten brukade jag och min kompis leka radiopratare med en kasettbandspelare och en mikrofon. Vi läste frågor ur Kamratposten och svarade i mikrofonen åt våra imaginära lyssnare. Hela tiden dök det där svåruttalade onana..nana…ni upp bland frågorna. Ordets betydelse insåg jag inte förrän några år senare när jag upptäckte dess betydelse: Himmelriket.

Onani.
Himmelriket. Det är så jag ser på onani. Det är något heligt, viktigt och vackert. (Onanera är dock fortfarande lite trixigt att säga för mig.)

Orgasm är en av den finaste gåvorna man kan ge eller få i mina ögon. Att unna sig själv det finaste som finns tycker jag att fler borde göra. Speciellt kvinnor.
Det manliga onanerandet är nämligen inte lika tabubelagt som det kvinnliga onanerandet, i alla fall inte från min synvinkel.
För mig har det alltid varit mer accepterat att en kille myser med sig själv än att en tjej gör det. Jag vet inte hur ofta killar pratar om att runka, men den manliga sexualiteten är styrande i samhället i stort. Det handlar mycket om mannens lust och intressen, mindre om kvinnans.

Under min gymnasietid talades det mycket om sex. Det verkade som att alla hade en Sex and the City-Samantha inom oss som ville se dagens ljus. Vi pratade om och ritade (hallå, vi gick en estetisk linje) kukar, sperma, tuttar, ställningar, analsex, munknull, bröstknull… Ja, ni fattar. Det fanns dock en sak som det inte talades så mycket om. Det var just att ha sex med sig själv. Onani.

Vi talade alltså inte speciellt mycket om det här med att pilla på sig själv. Främst för att ingen ville tala om det, eller ens sysslade med det. Jag blev chockad. Hur kan man låta bli denna guldgruva av lust och sexuell njutning?

Anledningar jag har hört för att inte smeka muffen har varit tex. “Det är inte kul att hålla på själv”, “det är inget skönt” eller “det är äckligt”.

Argumentet att onani skulle vara äckligt förstår jag inte. Det verkar också som att det är lite mer okej att ha sex med en annan, än att ha det bara med sig själv. Att man vågar ägna sig åt sig själv, och sin egna njutning, förstår jag inte hur det kan anses fult, äckligt och smutsigt. Kanske hör det ihop med att man anses vara egoist om man tänker lite på sig själv, eller ägnar sig lite åt det man själv uppskattar mycket här i livet.

Dessutom är det synd att man ska sätta ett stopp för sin sexualitet utanför delen där det ingår en partner.
Nä, jag ligger inte och asgarvar under tiden jag onanerar (ibland har det väl dock hänt att jag har fnissat lite). Att det däremot inte är skönt kan du själv bara ändra på. Jag kan bara säga att det krävs lite experimenterade innan man kommer fram till det vinnande konceptet. Och man ska inte vara rädd för det. Man måste våga ta på och utforska sin kropp. För din kropp är just din kropp, och den ska du vara stolt över.
Finns det något finare än någon som känner och litar så mycket på sig själv och sin kropp, att den vågar driva sig själv till The Big O?
Tror inte det. Det kan dock vara en god kandidat till den yttersta friheten.

Jag undrar om dessa argument mot onanin har något med heterosexualiteten (hur det är i bi-, homo- och queerkretsar kan jag inte tala om) att göra. Tjejen ska inte njuta själv, men när killen får henne att njuta, då är det OK. För det är åter igen hans intressen som sätter normen. Eller?
I så fall kan man väl räkna orgasmen för egen maskin som frihetssymbol, ett slag för kvinnans självständighet. En port till himmelriket.

Med detta sagt, om än med en något skrynklig röd tråd, vill jag säga:
Tala om onani lite mer. Smek dina erogena zoner lite mer. Det är du skyldig dig själv. Och samhället.

Ps. Obs! Every time you masturbate… God kills a kitten. Ps.

Det här är ett inlägg från min förra blogg good morning terrorism. Det är så bra så jag vill ha med det här också. Håll till godo!

För några år sedan när jag gick på högstadiet var jag svartrockare.
Jag gillade tuperat hår, mina lackbyxor, att lyssna på Lacrimosa och The Sisters of Mercy samt att skriva dagbok på Helgon.net. Men jag gillade inte min kropp. Jag hatade mina bröst, min näsa, mina läppar och mina knän. Brösten var för små, näsan för stor, läpparna för stora och knäna för skrynkliga och fula.

På den hederliga webcameratiden. Svartvita bilder eller hög kontrast är grejen när man är goffare.

Jag antar att nästan alla högstadieskolor är ganska ytliga. Proppfulla av osäkra pubertetsungar och grupptryck. Jag var aldrig mobbad eller så, jag hade fina vänner även på den tiden, men jag tror att den allmänna osäkerheten kring vem man var spädde på osäkerheten hos mig själv inför min egna kropp.
Jag försökte vara feminist, försökte hata och stå emot de där förkastliga idealen som vi lackeras med, men det var inte så lätt.

Tillslut, när inte en enda jävla a-kupa på H&M passade, och jag insåg att jag var förpassad till bysthållarna för de som inte utvecklat bröst än, brast det. Den enda bhn jag kunde ha, tills jag började knulla och käka p-piller, var en ljusblå bh prydd av Nalle Puh. Man känner sig inte speciellt vuxen, sexig eller normal. Så jag skrev ett hatbrev till min kropp på Helgon.net. Som tur var, skulle det visa sig, läste min syster det här hatbrevet.
Mailikonen blinkade (och jag börjar nästan gråta nu när jag läser mailet).

Publicerat i något reducerad form utan något som helst godkännande från skribenten:

Älskling! Du behöver inte ha komplex!
Du är lurad av samhället, det är därför du har problem.
Tänk inte sådär…

Dina läppar är jättefina. De ser mjuka och fylliga ut (även om det låter perverst att JAG skriver så… hrm. men du vet vad jag menar.)
Och din näsa ser ut som vilken annan näsa som helst. Urban hade stor näsa, inte du. Jay Leno har stor haka, btw.
Och dina knän är också precis som andra knän. Fast alla knän är fula, så är det faktiskt.
Varför tycker du att det är finare med stora bröst än med små?
Om man har små bröst har man ju värsta fördelen, man kan ju gå utan BH och springa snabbt utan att få brösen i fejset! Dessutom slipper man att få ont i ryggen och hängbröst.

Tänk på allt som är bra med dig istället:
Du är lagom lång, du har jättefina ögon, du är väldigt söt när du ler, du kommer snart ha perfekta tänder, du har långa ben, inget överflödigt fett vilket gör att du kan ha vilka kläder som helst, du blir bra på kort, du har ljus hy = du kan vara svartrockare om du vill, du har fina naglar och fina nyckelben (jag vet det för jag kollar på såna) och du har ljusa hår på kroppen. Om du hade haft mörka hår på kroppen hade du viljat raka benen också.
Jag lovar dig att det finns hur många som helst som är avundsjuka på ditt utseende, därför att vågar ha en egen stil som verkligen passar dig.

Enda sättet att få bra självkänsla är att man struntar i att vara perfekt, för det går inte.
Förlåt att jag tränger mig på, men jag vill inte att du ska ha såna här komplex, för du är verkligen den sista personen som behöver ha det! Fast ingen annan kan få dig att ändra dig, du måste själv inse att du är bra.

Jag vet att det låter som en klyscha…
men om du gillar ditt utseende så kommer andra också att göra det.

Och Carl har tillexempel sagt till mig att det enda dåliga med mitt utseende är att han vet att jag inte gillar det själv.

Okej, jag ska inte tjata mer…”

Ibland kan jag känna att man inte får vara stolt över sin kropp. Jag vet inte hur ni killar har det, men jag som tjej har i alla fall känt att man inte riktigt får gilla det man har. Man får inte vara helt nöjd, nåt måste ju vara fel på dig? Allt är väl inte perfekt.
Och ibland kommer just den där osäkerheten på om min kropp verkligen duger som den är, tillbaka. Känslan och osäkerheten är farlig för den är så stark. Om jag inte motar tillbaka den från början tar den över allt, etsar sig in, slår bort allt annat.
Det är då jag brukar tänka på vad min syster avslutade sitt mail med.

det enda dåliga med mitt utseende är att han vet att jag inte gillar det själv

Man skall inte låta andra definiera en, men ibland kan man behöva en annan synvinkel. Och just nu är jag väldigt glad att min syster läste det där hatbrevet.
För det är ingen lek att hata sin egen kropp.

Och att kunna bli bröstknullad är faktiskt inte allt här i livet.