“Jag hittade den här gamla bilden, som togs i en kyrka i Lund när jag hade jätte bröst, var lite kraftigare och blond. Vem är jag? kan man undra, är det jag på bilden eller är det jag som sitter här och skriver. Har utseende med jaget att göra eller spelar det ingen roll.Det är intressanta frågor jag söker svar på dagligen. Söker svar på.
Kan det vara så att vi är det vi skapar.”
Jag väljer att nämna dem tillsammans för det är så jag har kommit i kontakt med dem. Genom serien Mia och Klara, och radioprogrammet Roll On:
“-Mmm men den lördagen… har jag – då ska jag ska jag onanera hela dagen”
“-Vad sa du?”
“-Jag ska ONANERA hela dagen då. För jag har.. Jag tycker det är så tråkigt när det blir så duttigt. Lite dutt dit och lite dutt dit. Man får bara lägga det på liksom… Men nu har jag skrivit ONANI stort med röd penna här. Onani har jag skrivit över hela den här lördagen.”
Kvinnor är också roliga! Häftigt va?
Foto: Eva Tedesjö
“Jag har fått ge upp hela min bakgrund och börja om från början med att bygga upp mig själv, min identitet. Jag har lyckats skapa mig en plattform på vilken jag står med mina två egna ben. Jag har kämpat så mycket för att komma dit och har betalat ett väldigt högt pris. Min trygghet finner jag hos mina nya vänner som har blivit min nya familj. Trots att jag fått betala ett så högt pris så ångrar jag inte att jag tog mitt beslut att ta min frihet och gå.
Självklart är jag mycket ledsen över det som har hänt och det som jag har förlorat, men jag varken är eller tänker bli bitter över det som har hänt, för i så fall känns det som att allting skulle ha skett till ingen nytta. Min familj har förlorat sin heder och en dotter och jag har förlorat alla mina nära och kära.” Läs hela hennes tal från seminariet “Integration på vems villkor?” här.
Och, ett tips: Lyssna och ladda ned P3 Dokumentären om Fadime här.
Frågan är inte vad hon har åstadkommit. Frågan är vad har hon inte åstadkommit?
Låter henne inte veta det så ofta, förlåt mammsi, men hon är den tuffaste, smartaste, mest kompetenta och drivna kvinnan jag vet. Dessutom är hon omtänksam.
Vilken klippa. Nu börjar jag grina så nu avslutar jag det här inlägget.
Puss på dig mamma
Michelle Buswell by Manolo Campion
Bilden finns i gråskala också, men det blev så jävla arty!
Idag är det vår dag! Det kan tyckas konstigt att vi ska ha en egen dag. Undra vad ni som tycker det säger sen, när alla dagar också är våra. Va? Missförstår någon med flit nu? Inte ska vi väl ta över, vi ska bara ta det som är vårt.
Puss på er alla underbara kvinnor där ute. Ni vet att ni kan, precis lika bra som dom där andra.
2010 03 07
hej idag ska jag på bio sen ska jag äta lövbiff imorgon är det våran dag brudar det ska vi fira med pompa och uppsåt vaginafestivalen tar då över sverige hejdå
ps. taggar som vaginor ds.
…och varför känner jag mig så jävla naiv och svensk efter det där inlägget?
åh asså fyfan. jag vet inte hur ni funkar men jag är ganska känslosam. inbillar mig att jag är ganska bra på att känna in känslor. sätta mig in i situationer. nu är ju det här absolut ingen situation jag överhuvudtaget kan sätta mig in i, alltså jag kan verkligen inte alls tänka mig hur det var eller hur det ÄR så tro inte att jag påstår det nu: har precis lyssnat på p3 dokumentär – mordet på fadime. hörde ett kort klipp från dokumentären under dagen när jag var på väg till gymmet – frida fahrman hade valt ut klippet och hon sa att det inte dröjde många minuter innan hon började gråta efter att hon börjat lyssna på dokumentären. var så jäkla nära att göra det samma. var tvungen att lyssna på hela dokumentären. så jag har gjort det, och fy fan. är så jävla tagen. är nästan darrig, ledsen.
att ens familj, det man älskar mest i hela världen och det som alltid finns där bakom en, ständigt stöttande om än så bara i tanken och i generna. att dom vänder sig mot en, planerar, överlägger, misshandlar en efter att det enda stödet man har kvar i världen har omkommit. och tillslut dödar en, säger “hora, hora” i dödsögonblicket. vilket jävla kallblod att vänta ute i en trappuppgång på sin dotter och sen avslossa två skott mot hennes huvud – dom måste sett (in i) varandas ögon. ens PAPPA, ens BROR, ens MAMMA, ens SLÄKT. hur?
förstå vilken kvinna hon var. åh herregud, hon kunde fortsätta älska sin familj efter allt det där dom utsatte henne för. vilket stort hjärta det måste krävas – eller fungerar vi alla så?
känner mig så jävla lyckligt lottad just nu att jag knappt vågar blinka
tänk om det tar slut när jag öppnar ögonen?
Hej jag har ingen hals, men jag börjar få muskler. Det kanske inte syns, men det känns! Typ:
*seriös*
gla!
Går runt i träningskläder och dansar i rosa strumpor.
Stretchar? Når ni golvet med handflatera? Det gör jag. Nemasssssss.
Jag heter Malin och jag ba bloggar lite.
Jag är Malin Wik. Jag har ingen sjukdom, nån jävla Chihuahua eller nåt barn att blogga om. Jag gillar bara att dricka öl, ha sex, vara feminist, *webb 2.0*, konst, käka godis, och låtsas veta nåt om livet.
(en liten parentes)
Pluggar numera Webb och Multimedia på Karlstads Universitet.
Frågor på det? Kontakta mig:
malin@ochjagba.se
Träningsdagbok Last.fm
