Okej så idag var dagen då jag:

1. Vaknade en och en halv timme innan klockan ringde. 05:20!!! Ville bara kasta något i huvudet på mig själv så jag kunde somna om.
2. Blödde näsblod för första gången. På praktiken. HAHA först att jag framför min dator och bara “men vad är det för plötsligt och envist rinnsnor?”
3. Fick nån jävla magkatarr??? Köpte tabletter som ska hjälpa när man sura uppstötningar, ont i magen pga syra, osv mera. och dom hjälpte. Så… här har ni lilla mm vilket står för magsyremalin.
4. Hade lite andningssvårigheter? :-)))

Bra dag? Ni då?

Ps. Igår när jag skulle sova så blev jag väckt av grannjäntan TVÅ GÅNGER pga hennes sexstön preciiiis när jag somnat. Det är nån ny rutin vi börjat med här i huset tror jag! Unnar verkligen henne gött sex men snälla stöpp in nåt i munna på denna kvinna så jag får sova i fred. Med nåt menar jag VALFRITT. Finns massor av saker man kan ha i munnen :D *ler* Ds.

Ps. Okej haha det där sista… Var bara vidrigt. OCH SANT. Ds.

Ps. Så himla kul det här med Reinfeldts pensionsuttalande. Eller snarare reaktionerna på det. Vem är lockad av att jobbat till 75? En del är nog det, faktiskt. De flesta är nog dock inte lockade av tanken. Men å andra sidan: vem är lockad av att inte kunna få någon pension när den är 75 år pga igenbrakat pensionssystem? Någonting måste ju göras för att vi ska kunna försörja våra gamla som blir allt fler. Jag tycker att det är gött att någon åtminstone kommer med förslag  som inte inkluderar “höj skatten tills vi inte har något kvar av lönen :D” Ds.

Liknande inlägg:

1. Om ett projekt jag tänkt på länge Hej jag heter Malin och jag skulle vilja gå...
2. Förlåt bloggen, jag har försummat dig. Har dåligt samvete för annat också men jag vaknade...
3. Kan jag inte bara få smeka min feministiska mus ifred? Alltså. Man kan inte dela upp porr som bra och...

Har precis läst senaste numret av Daisy Beauty. Blev precis som efter läsningen av de tidigare numren besviken. Daisy Beauty är, för er som inte vet, en ganska ny tidning som är skriven för oss som “gillar skönhet och mode”. Varför är det så svårt att ta beauty på allvar? Jag menar inte att Daisy Beauty förlöjligar eller förminskar skönhet på något sätt, men jag finner det trist att man inte vågar gå djupare in på ämnet. Såhär i tider då skönhetsbloggarna inte är ovanliga finner jag det lustigt att det inte går att få mer djup i tidningen. Kompetensen och uppslagen finns ju, det vet jag för dessa har jag läst på bloggar som inte kostar 59 kronor i månaden att läsa. Låt mig ta ett exempel från Daisy Beauty. Det heter på framsidan “Stort test! Mineralfoundation”. Inne i tidningen finner man visserligen att 16 olika mineralfoundations har blivit testade, men presentationen finner jag ytterst bristfällig. Hur produkterna har blivit testade får vi inte veta (Vilken hudtyp har testpersonerna? Har testpersonerna applicerat produkten med eller utan primer? Har puder använts? Har produkten varit på testpersonernas hud i 1 timme eller 12 timmar? Osv osv, sådant som jag i alla fall tycker spelar in när jag bedömer om en foundation är bra eller inte.). Testpanelens utlåtanden består av typ två meningar. Ingredienserna presenteras i listor, men vad de olika ingredienserna är för något skrivs det inget om. Varför man överhuvudtaget skulle vilja använda en mineralfoundation diskuteras inte. Det är mest bilder och inte så mycket test. Vilket nog sammanfattar tidningens helhet ganska bra. Mycket yta, lite djup. Ett annat exempel är delen om hudkrämerna. “Hudkrämerna för din hudtyp”. Min hudtyp finns ju för fan inte ens med! Dessutom. Det här är ju november/december-numret. Vart fasiken är alla julklappstips och julkollektioner? Va?

Ständigt detta skrapande på ytan. Ytterst tröttsamt. Men jag kanske ser det som skrapande på ytan för att jag är väldigt intresserad och (får jag väl ändå lov att säga) påläst om smink, hudvård, hårvård, kroppsvård… Ja, skönhet helt enkelt. Jag kanske är kräsen. Daisy Beauty lever väl helt enkelt inte upp till mina förväntningar.

Tänk om jag finge läsa en tidning som fokuserar sig på smink och hudvård, utan några halvdana modereportage och självförtroendetips som mest känns malplacerade kring resten av ytligheterna. Jag vill se en djupdykning i smink, hår, hud, doft. En hudskola, en sminkskola (nej, 4 tips för att min foundation ska sitta så snyggt som möjligt räcker inte, jag vill ha 100 tips! Från branschfolk, makeupartister, produktutvecklare, testare, bloggare, mammor, pappor, gamla… BARN. Varför, hur, när. Jag ska veta ALLT om foundationapplicering när jag läst färdigt tidningen.), en ingrediensskola, en skola i skönhet helt enkelt. Steg för steg tills vi alla är experter på allt vad som har med skönhet att göra.

Jag förstår att man med detta ytliga koncept säkert tror att man attraherar en större läsarskara. Men jag tror snarare tvärt om. Jag tror att det är dumt att inte försöka gå steget längre i sitt skrivande om skönhet. “Alla” tjejtidningar har skönhetssidor i olika utsträckning idag. Jag kan redan läsa om hur jag applicerar min mascara i 50 olika tidningar. Jag vet, eftersom det upprepats 300 miljoner gånger, att jag inte ska “pumpa” borsten upp och ned i hylsan eftersom det för in luft och får mascaran att torka i förtid. Ni, magasinet som är för oss som gillar specifikt skönhet och mode, behöver inte påpeka detta en. gång. till. För vi vet redan. Nä, ta chansen och lär oss något nytt istället. DET kommer ni vinna läsare på.

Vänligen,

Redaktionen.

Ps. Här finns Daisy Beauty på webben förresten. Det var så allt startade, om jag har förstått det hela rätt. Själv hänger jag aldrig på sidan eftersom den är förjävlig. Både utseendemässigt och användarmässigt. My loss, antar jag. Fruktansvärt omodernt förresten att inte pimpa upp sin hemsida i takt med att man släpper sig själv i pappersform. Ds.

Liknande inlägg:

1. Man kan inte hela tiden anta att en kvinnas kropp är till för betraktaren att bedöma – och jag försöker lära mig det nu Det börjar kännas rätt gammalt att skämta om att feminister...
2. Om jag hade haft mindre självbevarelsedrift hade jag köpt det här istället för mat Everyday Minerals. Ögonskuggorna jag ännu ej har testat. Men hjälp...
3. Everyday Minerals Om någon minns skrev jag om Everyday Minerals för någon...

Hej jag heter Malin och jag skulle vilja gå ned lite i vikt. Eftersom jag inte vet vad jag väger idag kan jag inte sätta upp ett viktmål i siffror. Men jag har lite koll på hur jag skulle vilja att kroppen såg ut. Eller, egentligen har jag mest koll på hur jag vill att min kropp inte ska se ut. Och det är ungefär som den ser ut idag. Sorgligt men det är lika bra att jag är ärlig. Annars kommer jag ju aldrig någon vart med projekt jag-vill-inte-ha-storlek-31-i-byxor-innan-året-är-slut (vågar inte prova byxor i tumstorlek så det kanske visserligen redan har inträffat).

Eh, varsågod för bildregn förresten. Detta är bilder från när jag var nöjd med hur kroppen började formas efter månader av ihärdigt styrke- och konditionstränande (kontraproduktivt men fint blev det ju ändå).

För att peppa mig själv att få tillbaka den där kroppen tänkte jag göra det jag gör bäst. Skriva listor. (Hehe, och sen ska jag ju träna, då.) Vi börjar med att lista:

Fördelar jag ser med att gå ned i vikt:

• Jag kan ha mina byxor jag vuxit ur igen.
• Jag får spendera massor av tid utomhus.
• Jag mår bra att att motionera och av att andas in frisk luft. (Och av egentid, icke att förakta!)
• Jag får förhoppningsvis bättre hy om jag rör på mig mer och äter bättre.
• Jag blir skitsnygg.
• Jag sover bättre när jag rör på mig.

Nackdelar jag ser med viktnedgångsprojektet:

• Jag kan inte äta godis, pizza, chips och popcorn i samma utsträckning som idag.
• Jag kan inte njuta av öl, vin och sprit(drinkar) på samma sätt.
• Jag måste lägga ned massa tid på att motionera.
• Jag måste planera min vardag mer.
• Jag kan inte äta alla goda vardagsräddande maträtter som är så lätta att slänga ihop.

Helt ärligt känns dessa nackdelar rätt töntiga, men den där filmkvällen liksom hör ihop med något salt och fett att tugga på. Det ser så simpelt och töntigt lätt ut i skrift, men när jag väl sitter där i det nedsläckta vardagsrummet är det inte så jävla lätt ändå.

Bilden nedan är typ sinnebilden av… mitt bästa jag. Vilket är dumt eftersom jag var för smal på denna tid. Men jag tänker alltid på den här bilden när jag tänker på hur jag vill se ut. Minus luggen, de raka ögonbrynen, och ögonskuggan (som förresten är lila i verkligheten men har blivit läskigt kopparbrun på bilden) då. Blusen har jag dock gärna på mig, den är skitsnygg. Asså kolla hur väl ansiktsdragen syns. Ser lite sådär fint långdistansutmärglad ut. Någonstans ditåt vill jag, men med lite nyttigare inställning till mat och kalorier.

Vi får väl se. Jag tänkte ta och mäta kroppen i veckan för att kunna se om det blir någon förändring. Vi äger ingen våg och det känns i ärlighetens namn rätt skönt. Dessutom är det ju inte främst vikten jag vill förändra (det är liksom sekundärt) utan hur fettet är fördelat över kroppen. Eller kroppens form kanske jag ska säga. Vikten har jag inget problem med egentligen, det är mest en siffra för mig. Siffran i byxlinningen och den som anger BHns omkrets spelar större roll. Där kan vi snacka siffermani. Jag inser att jag inte kommer kunna bära byxor i storlek 27 igen, och samtidigt må bra, men jag vill faktiskt kunna ha i alla fall storlek 29.

Här näst ska jag nog sätta upp ett långsiktigt och några kortsiktiga mål. Men först måste jag nog smälta detta offentliggörande en stund.

Tack för mig.

Liknande inlägg:

1. Tankebrott Jag vet inte hur ni tänker kring det här...
2. Ensam mamma Haha rubriken. Mamma. Vad kul va? Om jag och N...
3. ett sk blogginlägg dricker sk magjos och bara mår. bravo friskus äpple smakar...

På torsdag blir jag en hormonfri kvinna. För första gången på typ… vad kan det vara… fem år? Nej vem försöker jag lura. Jag är ju faktiskt 22. Måste vara sex-sju år. Jag trotsar risk för ökade menssmärtor och blödningar för att slippa börja varje dag med ett piller. Jag gick till barnmorskan med en förhoppning om att få något som skulle hjälpa mig med min acne och samtidigt hålla mig från att bli gravid. Tyvärr var hon inte så hjälpsam på den fronten, i alla fall inte på det sätt jag hade hoppats. Enda förslaget på p-piller som skall hjälpa mot acne hon gav var Jasmine, vilka jag redan ätit och inte mått bra av. Då fanns det minsann bara tre alternativ kvar: celibat, kondom eller kopparspiral. Jag är ingen nunna och jag hatar osäkerheten med kondom (den KAN gå sönder, den KAN glida av). Ja då får det väl bli kopparspiral då. Hormonfritt visserligen, så mot acnen kanske det hjälper mot, men skeptisk är jag ändå… Det kanske inte är så konstigt att jag känner mig skeptisk eftersom ingen barnmorska föreslagit den lösningen förut. Jag har inte hört så många andra tjejer i min ålder heller som blivit föreslagna lite koppar i livmodern istället för hormonrubbningar. När jag och barnmorskan diskuterade om (eller snarare: jag frågade saker och hon svarade som att jag var dum i huvudet som ens ifrågasatte kopparspiralens helighet) kopparspiralen frågade hon om jag brukar ha riklig mens, eftersom den kan bli än rikligare med spiralen väl på plats. Jag minns inte sa jag, för jag har för det första inte haft några blödningar alls på två år, för det andra har jag inte haft naturlig mens på tja sex-sju år. Då säger hon att nej det är många tjejer idag som inte vet vad dom har för mens, för dom har börjat äta hormoner så tidigt.

Där känner jag bara att vänta. lite. nu. Är det verkligen så vi skall ha det? “Man” kan snacka om att Sverige är jämställt hur mycket som helst, men när dagens unga tjejer inte känner sina kroppar för att det är dom och bara dom som skall ta ansvaret för att inte ett oönskat barn skall sättas till livet, eller för att inte riskera att genomlida en abort… Då snackar vi inte ett jämställt samhälle. Missförstå mig inte nu, jag menar inte att dessa tjejer har gjort något fel. Jag är ju själv en av dom där tjejerna som inte riktigt känner sin kropp och dess naturliga, så att säga, flöden. Jag är till och med rädd att jag kommer bli smärre personlighetsförändrad när jag slutar äta hormoner efter att tillsatt dem till min kropp i en så lång tid.

Jag undrar bara hur det är försvarbart att dagens unga tjejer skall mixtra med hormoner fram och tillbaka på bekostnad av sin hälsa och kroppskännedom? Hur är det försvarbart att så få använder kondom idag? Siffran skulle inte vara så låg om det inte vore för att så många tjejer skyddar sig genom hormoner istället. (“Vi svenskar skyller på stundens hetta” DN.se Hämtad den: 17 maj 2011) Vem är det som uppmanar dem, eller i alla fall ger dom möjlighet att skydda sig genom hormoner?

Jag menar inte att man inte skall ge unga tjejer möjligheten att själva välja hur dom skyddar sig och sina kroppar… Däremot hade jag varit glad om jag, för sex-sju år sedan när jag var hos barnmorskan första gången, hade blivit erbjuden lite alternativ. Inte: sätt dig i stolen, det ser bra ut, här har du dina piller, hejdå! Ingen sa något om biverkningar, ingen sa något om rubbade hormoner, ingen sa något om kroppsförändringar? (Ingen sa något om att jag skulle bli en fet, jävligt okåt subba som grät sig till söms varje kväll?) Ingen sa något om att jag skulle bli den som ensam skulle få bära ansvaret för att jag inte skulle bli befruktad av min pojkväns spermier. För inget av det där behöver tydligen sägas. Det är ju helt självklart. Jag är den som blir med barn, jag är den som tar ansvar för att inte bli med barn. Eller?

Det är bara det att nu, sex-sju år senare, så inser jag att det där var inte alls självklart för mig. Hade hon insisterat på att jag skulle använda kondom istället för att käka p-piller, ett litet tag till, så hade jag kanske gjort det. Hade hon informerat om biverkningar och risker på ett bättre sätt kanske jag hade tänkt att det är ta mig fan inte värt det. För det var verkligen inte värt det.

Dessutom är det ju även, i mitt fall, även i min pojkväns intresse att jag inte blir gravid. Vi är ju trots allt två om det. Men var är den manliga partens ansvar i detta utbyte av kroppsvätskor?

När jag var hos barnmorskan senast lät det på henne som att effekten av minipillren försvinner inom 36 timmar efter sista pillret. Jag vet inte om jag kan tro på det. Graviditetsskyddet, javisst, men i övrigt då? Vem vet hur hormonerna jag ätit i dessa år har påverkat min kropp på längre sikt? Visst är preventivmedlen för kvinnor bättre idag än dom var för 50 år sedan när dom kom, men är dom så bra att min kropp inte har tagit skada?

När slutar graviditeten vara endast tjejens ansvar?

Liknande inlägg:

1. hej hej då och så Men tjena! Var på Apoteket. Hämtade ut diverse. Jag är...
2. Ibland ska en så simpel sak som att knulla utan att bli med “bebbe” vara en inte riktigt så simpel sak. Det här inlägget handlar om minipiller och acne. Och telefontider. Hatar mig själv just nu. Eller, jag hatar att jag...
3. kollade va som fanns i kameran liksom Fotade min höft igår? Brännan liksom. Nån som bryr sig?...