ochjagba.se » nä men ärligt nu

Bromsande kritiker utan egna initiativ

ochjagba — Wed, 07 Mar 2012 21:46:42 +0000

*sur mun*

Vad är grejen med att vara helt negativ angående Kony-kampanjen? Bla bla bla dokumentärfilmaren ställer sig själv i centrum, inte stor del nog av de inslamlade pengarna går till rätt sak, kopplingen till Facebook är suspekt, bla bla bla. Vad är förresten grejen med att folk i allmänhet alltid måste vara negativa när någon gör något? Som under och efter terrordåden i Norge t ex. Uppmärksammade man det och kanske t om sörjde offren – ja då fick man minsann höra “det dör folk varje dag, varför sörjer du inte dem?” Gör man en sak måste man tydligen göra ALLT.

Nu när någon försöker uppmärksamma att en annan människa begått och utan problem kan fortsätta begå vidriga handlingar så ska folk klaga. Det är si och det är så. Nähä, ni kanske inte vill skänka pengar till Ugandas militär eller till en ideell förening? Gör inte det då? Men gör något annat istället då, om det presenterade sättet är så jävla dåligt men ändamålet så jävla bra? Jag kan helt ärligt bli så jävla trött på folk som har mage att bara sitta och vara negativa utan att komma med bättre lösningar och förslag själva. Vad är det för fel på er, era jävla bromsklossar? Vad tillför ni?

Personligen ser jag Kony-kampanjen som ett stort och väldigt intressant (globalt) socialt experiment. Jag ser det som ett sätt att få delta, att få möjlighet att bidra med NÅGONTING. Om det så bara är att jag för idag tänker lite annorlunda tankar – sår lite nya tankefrön – så är jag nöjd. Jag frågar mig hur långt kan detta räcka? Vad kommer komma ut av kampanjen? Blir det några reella förändringar? Kan detta inspirera andra att göra liknande saker? Kan detta förändra vårt synsätt på hur vi människor lever? osv. osv. Förstår ni att om detta får det genomslag som upphovsmannen önskar så öppnar sig en oändlighet av möjligheter! Inspirerande tanke tycker jag.

Men nä. Då kommer neggofolket och tar ner en på jorden. JA, JA, man ska alltid vara kritisk. MEN det kostar dig ingenting att för en halvtimme reflektera över att vi alla är människor på samma jord, men att vi bryr oss olika mycket om varandra beroende på var på jorden vi befinner oss. Skänk inga pengar om du inte vill det. Jag tycker att det faktum att någon “bara” fått dig att reflektera över detta borde göra dig tacksam. Ärligt talat så tycker jag att det är ett fint steg på vägen mot något bra.

Summa summarum: Att vara kritisk kan kosta jävligt mycket. För andra.

Update: Okej en grej till bara. Jag vet att jag rantar men jag finner det här väldigt sorgligt. När någon gör något bra för andra idag så ropas det genast ut att det finns en baktanke, det är något skumt, personen har en dold agenda. Goda gärningar ses som suspekta i vårt samhälle. Det kan aldrig handla om andra saker än pengar i vissas ögon. DET om något är jävligt sorgligt tycker jag.

Inga liknande inlägg.

jättekul dag verkligen :D

ochjagba — Tue, 07 Feb 2012 21:49:33 +0000

Okej så idag var dagen då jag:

Vaknade en och en halv timme innan klockan ringde. 05:20!!! Ville bara kasta något i huvudet på mig själv så jag kunde somna om.
Blödde näsblod för första gången. På praktiken. HAHA först att jag framför min dator och bara “men vad är det för plötsligt och envist rinnsnor?”
Fick nån jävla magkatarr??? Köpte tabletter som ska hjälpa när man sura uppstötningar, ont i magen pga syra, osv mera. och dom hjälpte. Så… här har ni lilla mm vilket står för magsyremalin.
Hade lite andningssvårigheter? :-)))

Bra dag? Ni då?

Ps. Igår när jag skulle sova så blev jag väckt av grannjäntan TVÅ GÅNGER pga hennes sexstön preciiiis när jag somnat. Det är nån ny rutin vi börjat med här i huset tror jag! Unnar verkligen henne gött sex men snälla stöpp in nåt i munna på denna kvinna så jag får sova i fred. Med nåt menar jag VALFRITT. Finns massor av saker man kan ha i munnen :D *ler* Ds.

Ps. Okej haha det där sista… Var bara vidrigt. OCH SANT. Ds.

Ps. Så himla kul det här med Reinfeldts pensionsuttalande. Eller snarare reaktionerna på det. Vem är lockad av att jobbat till 75? En del är nog det, faktiskt. De flesta är nog dock inte lockade av tanken. Men å andra sidan: vem är lockad av att inte kunna få någon pension när den är 75 år pga igenbrakat pensionssystem? Någonting måste ju göras för att vi ska kunna försörja våra gamla som blir allt fler. Jag tycker att det är gött att någon åtminstone kommer med förslag som inte inkluderar “höj skatten tills vi inte har något kvar av lönen :D” Ds.

Liknande inlägg:

Om ett projekt jag tänkt på länge Hej jag heter Malin och jag skulle vilja gå...
Förlåt bloggen, jag har försummat dig. Har dåligt samvete för annat också men jag vaknade...
Kan jag inte bara få smeka min feministiska mus ifred? Alltså. Man kan inte dela upp porr som bra och...

En reaktion på senaste numret av Daisy Beauty

ochjagba — Thu, 20 Oct 2011 21:07:26 +0000

Figur 1. Redaktionen utdelar betyg, här i bildform.

Har precis läst senaste numret av Daisy Beauty. Blev precis som efter läsningen av de tidigare numren besviken. Daisy Beauty är, för er som inte vet, en ganska ny tidning som är skriven för oss som “gillar skönhet och mode”. Varför är det så svårt att ta beauty på allvar? Jag menar inte att Daisy Beauty förlöjligar eller förminskar skönhet på något sätt, men jag finner det trist att man inte vågar gå djupare in på ämnet. Såhär i tider då skönhetsbloggarna inte är ovanliga finner jag det lustigt att det inte går att få mer djup i tidningen. Kompetensen och uppslagen finns ju, det vet jag för dessa har jag läst på bloggar som inte kostar 59 kronor i månaden att läsa. Låt mig ta ett exempel från Daisy Beauty. Det heter på framsidan “Stort test! Mineralfoundation”. Inne i tidningen finner man visserligen att 16 olika mineralfoundations har blivit testade, men presentationen finner jag ytterst bristfällig. Hur produkterna har blivit testade får vi inte veta (Vilken hudtyp har testpersonerna? Har testpersonerna applicerat produkten med eller utan primer? Har puder använts? Har produkten varit på testpersonernas hud i 1 timme eller 12 timmar? Osv osv, sådant som jag i alla fall tycker spelar in när jag bedömer om en foundation är bra eller inte.). Testpanelens utlåtanden består av typ två meningar. Ingredienserna presenteras i listor, men vad de olika ingredienserna är för något skrivs det inget om. Varför man överhuvudtaget skulle vilja använda en mineralfoundation diskuteras inte. Det är mest bilder och inte så mycket test. Vilket nog sammanfattar tidningens helhet ganska bra. Mycket yta, lite djup. Ett annat exempel är delen om hudkrämerna. “Hudkrämerna för din hudtyp”. Min hudtyp finns ju för fan inte ens med! Dessutom. Det här är ju november/december-numret. Vart fasiken är alla julklappstips och julkollektioner? Va?

Ständigt detta skrapande på ytan. Ytterst tröttsamt. Men jag kanske ser det som skrapande på ytan för att jag är väldigt intresserad och (får jag väl ändå lov att säga) påläst om smink, hudvård, hårvård, kroppsvård… Ja, skönhet helt enkelt. Jag kanske är kräsen. Daisy Beauty lever väl helt enkelt inte upp till mina förväntningar.

Tänk om jag finge läsa en tidning som fokuserar sig på smink och hudvård, utan några halvdana modereportage och självförtroendetips som mest känns malplacerade kring resten av ytligheterna. Jag vill se en djupdykning i smink, hår, hud, doft. En hudskola, en sminkskola (nej, 4 tips för att min foundation ska sitta så snyggt som möjligt räcker inte, jag vill ha 100 tips! Från branschfolk, makeupartister, produktutvecklare, testare, bloggare, mammor, pappor, gamla… BARN. Varför, hur, när. Jag ska veta ALLT om foundationapplicering när jag läst färdigt tidningen.), en ingrediensskola, en skola i skönhet helt enkelt. Steg för steg tills vi alla är experter på allt vad som har med skönhet att göra.

Jag förstår att man med detta ytliga koncept säkert tror att man attraherar en större läsarskara. Men jag tror snarare tvärt om. Jag tror att det är dumt att inte försöka gå steget längre i sitt skrivande om skönhet. “Alla” tjejtidningar har skönhetssidor i olika utsträckning idag. Jag kan redan läsa om hur jag applicerar min mascara i 50 olika tidningar. Jag vet, eftersom det upprepats 300 miljoner gånger, att jag inte ska “pumpa” borsten upp och ned i hylsan eftersom det för in luft och får mascaran att torka i förtid. Ni, magasinet som är för oss som gillar specifikt skönhet och mode, behöver inte påpeka detta en. gång. till. För vi vet redan. Nä, ta chansen och lär oss något nytt istället. DET kommer ni vinna läsare på.

Vänligen,

Redaktionen.

Ps. Här finns Daisy Beauty på webben förresten. Det var så allt startade, om jag har förstått det hela rätt. Själv hänger jag aldrig på sidan eftersom den är förjävlig. Både utseendemässigt och användarmässigt. My loss, antar jag. Fruktansvärt omodernt förresten att inte pimpa upp sin hemsida i takt med att man släpper sig själv i pappersform. Ds.

Liknande inlägg:

Man kan inte hela tiden anta att en kvinnas kropp är till för betraktaren att bedöma – och jag försöker lära mig det nu Det börjar kännas rätt gammalt att skämta om att feminister...
Om jag hade haft mindre självbevarelsedrift hade jag köpt det här istället för mat Everyday Minerals. Ögonskuggorna jag ännu ej har testat. Men hjälp...
Everyday Minerals Om någon minns skrev jag om Everyday Minerals för någon...

Det här med rosa produkter

ochjagba — Mon, 10 Oct 2011 21:08:03 +0000

I princip alla bloggar jag läser svämmar just nu över av “rosa produkter“. Oktober är månaden då bröstcancern uppmärksammas. Att bröstcancer uppmärksammas är superbra tycker jag, och jag tycker att vi alla gott kan bidra med en slant för att forskningen ska komma framåt.

Under oktober månad kan man stödja kampanjen Rosa Bandet på olika sätt. Självklart kan man skänka pengar men man kan också handla saker. Företagen sätter rosa etiketter på sina produkter och skänker några kronor av vinsten till Bröstcancerfonden. Jag har absolut inget problem med att en viss del av vinsten går till forskning, jag tycker alla företag får bestämma själva om de vill skänka pengar eller inte. Det jag har problem med är att konsumtion “alltid” ska vara det drivande i allt. Eller i allt? Bröstcancer är en kvinnofråga – en kvinnosjukdom (ja, män kan också drabbas men det är ovanligt i jämförelse). Under oktober månad uppmanas vi att göra bröstkontrollen till en vana och: att shoppa. Genom att sätta rosa etiketter på sina produkter har flertalet företag möjlighet att göra massvis av reklam för sig själva och för hur mycket de bryr sig om landets alla kvinnor. Det är bara det att jag inte tror att dessa företag verkligen bryr sig och det gör mig ärligt talat lite äcklad.

Jag kanske övertolkar Rosa bandet-kampanjens utformning i skuggan av bland annat Tjejkvällen som ägde rum här i Karlstad (en kväll vilken gick ut på att få oss att shoppa), men jag kan inte låta bli att tänka följande. Vi (kvinnor) har ett problem. Hur löser vi det? Jo vi shoppar oss igenom det. Ärligt talat nu? (Var det samma fokus på shopping under Mustaschkampen?)

Visst, du kanske ändå skulle handla de där bomullsrondellerna som just nu under oktober kommer i en rosa förpackning. Du får dina bomullsrondeller och dessutom får du känna att du gjort en god gärning på köpet. Om företaget får som de vill har även deras anseende växt hos dig. På så sätt är det ju lugnt, detta köp innebär ingen ökad konsumtion från din sida. Men alla produkter är inte sådana, du behöver inte alla produkter som är med i Rosa Bandets kampanj. (Som om man verkligen behöver bomullsrondeller. Men ni förstår förhoppningsvis vad jag menar?)

Jag kan bli lite trött på detta lands kortsiktighet (och det gäller väl världen i stort egentligen). Vi kan inte lösa problem genom att shoppa.

Jag läste ett intressant inlägg om kampanjen och dess problematik hos Rosella Eco Beauty. Jenny ifrågasätter varför inte företagen börjar i en annan ände istället – om de nu ändå vill vara med och kämpa mot bröstcancern. De företag som deltar i Rosa Bandets kampanj kanske skulle rensa upp sina produkter från cancerogena ämnen istället?

Nu glömde jag nog någon aspekt i allt mitt babblande. Jo! Aspekten som fick bägaren att rinna över, vilket ledde till detta inlägg. Allt detta spel på våra rädslor. Vi får höra att si och så många kvinnor insjuknar varje dag (80 procent tillfrisknar faktiskt, vilket ju såklart är en siffra som kan bli högre, missförstå mig inte. Det hade dock kunnat se bra mycket värre ut.) Så idag får jag med mina tamponger från Tampons for free ett erbjudande om Bröstcancerförsäkring. Att man kan tjäna pengar på allt visste jag – men ibland, som idag, blir det extra påtagligt. Nä, huvva. Skänk de pengarna till forskningen istället så tror jag att din chans är större om, Gud förbjude som de kristna säger, du skulle drabbas.

Här kan man skänka.

Inga liknande inlägg.

Om ett projekt jag tänkt på länge

ochjagba — Mon, 12 Sep 2011 21:24:07 +0000

Hej jag heter Malin och jag skulle vilja gå ned lite i vikt. Eftersom jag inte vet vad jag väger idag kan jag inte sätta upp ett viktmål i siffror. Men jag har lite koll på hur jag skulle vilja att kroppen såg ut. Eller, egentligen har jag mest koll på hur jag vill att min kropp inte ska se ut. Och det är ungefär som den ser ut idag. Sorgligt men det är lika bra att jag är ärlig. Annars kommer jag ju aldrig någon vart med projekt jag-vill-inte-ha-storlek-31-i-byxor-innan-året-är-slut (vågar inte prova byxor i tumstorlek så det kanske visserligen redan har inträffat).

Eh, varsågod för bildregn förresten. Detta är bilder från när jag var nöjd med hur kroppen började formas efter månader av ihärdigt styrke- och konditionstränande (kontraproduktivt men fint blev det ju ändå).

För att peppa mig själv att få tillbaka den där kroppen tänkte jag göra det jag gör bäst. Skriva listor. (Hehe, och sen ska jag ju träna, då.) Vi börjar med att lista:

Fördelar jag ser med att gå ned i vikt:

Jag kan ha mina byxor jag vuxit ur igen.
Jag får spendera massor av tid utomhus.
Jag mår bra att att motionera och av att andas in frisk luft. (Och av egentid, icke att förakta!)
Jag får förhoppningsvis bättre hy om jag rör på mig mer och äter bättre.
Jag blir skitsnygg.
Jag sover bättre när jag rör på mig.

Nackdelar jag ser med viktnedgångsprojektet:

Jag kan inte äta godis, pizza, chips och popcorn i samma utsträckning som idag.
Jag kan inte njuta av öl, vin och sprit(drinkar) på samma sätt.
Jag måste lägga ned massa tid på att motionera.
Jag måste planera min vardag mer.
Jag kan inte äta alla goda vardagsräddande maträtter som är så lätta att slänga ihop.

Helt ärligt känns dessa nackdelar rätt töntiga, men den där filmkvällen liksom hör ihop med något salt och fett att tugga på. Det ser så simpelt och töntigt lätt ut i skrift, men när jag väl sitter där i det nedsläckta vardagsrummet är det inte så jävla lätt ändå.

Bilden nedan är typ sinnebilden av… mitt bästa jag. Vilket är dumt eftersom jag var för smal på denna tid. Men jag tänker alltid på den här bilden när jag tänker på hur jag vill se ut. Minus luggen, de raka ögonbrynen, och ögonskuggan (som förresten är lila i verkligheten men har blivit läskigt kopparbrun på bilden) då. Blusen har jag dock gärna på mig, den är skitsnygg. Asså kolla hur väl ansiktsdragen syns. Ser lite sådär fint långdistansutmärglad ut. Någonstans ditåt vill jag, men med lite nyttigare inställning till mat och kalorier.

Vi får väl se. Jag tänkte ta och mäta kroppen i veckan för att kunna se om det blir någon förändring. Vi äger ingen våg och det känns i ärlighetens namn rätt skönt. Dessutom är det ju inte främst vikten jag vill förändra (det är liksom sekundärt) utan hur fettet är fördelat över kroppen. Eller kroppens form kanske jag ska säga. Vikten har jag inget problem med egentligen, det är mest en siffra för mig. Siffran i byxlinningen och den som anger BHns omkrets spelar större roll. Där kan vi snacka siffermani. Jag inser att jag inte kommer kunna bära byxor i storlek 27 igen, och samtidigt må bra, men jag vill faktiskt kunna ha i alla fall storlek 29.

Här näst ska jag nog sätta upp ett långsiktigt och några kortsiktiga mål. Men först måste jag nog smälta detta offentliggörande en stund.

Tack för mig.

Liknande inlägg:

Tankebrott Jag vet inte hur ni tänker kring det här...
Ensam mamma Haha rubriken. Mamma. Vad kul va? Om jag och N...
ett sk blogginlägg dricker sk magjos och bara mår. bravo friskus äpple smakar...