Jo det är nämligen såhär. Jag har ingen frisyr. Har i princip aldrig haft. Jo, det har jag visst det. Men bortse från dessa tillfällen för 5 år sedan och känn med mig. Jag har hår, men ingen frisyr. Jag förstår knappt hur detta känns, eftersom jag inte har något att jämföra med. Leker med tanken hur det måste kännas att ha en frisyr. Jag tänker att det är lite som en vänskap. En vänskap man måste underhålla, ta hand om och betala dyrt för. En ganska krävande vänskap skulle en del säga. En vänskap jag är utan sedan en tid tillbaka. Jag tänker ensam är stark och det som inte dödar härdar. Men detta tomrum. Det är svårt att hantera.

Jag tittar på bilder på mig och den där vännen. Försöker förstå. Analyserar, funderar, vart gick det egentligen fel? Vart förlorade vi varandra? När tog vänskapen slut?

Du känns väldigt… Avlägsen.

Men så kan det ju vara med vänskap. Ibland.

OBS BILDEN ÄR ETT proffsigt MONTAGE OBS

Hej hej hallå.

Håller på och funderar över livet, framtiden, nutiden, dåtiden osv. Fick precis mitt antagningsbesked för hösten. Kollar på utbildningar. Andra utbildningar. Vet inte om jag verkligen sitter i rätt båt nu. Det här med webb och multimedia… Ärligt talat nu. Är det verkligen så himla kul? Är utbildningen verkligen så himla bra? Jag menar… Det här med porer, behåring, keratinisering, acne, huden i allmänhet – DET är ju kul. Det är ju bara några små detaljer. Jag bor ju i Karlstad. Har lånat en hel del av mina tillgängliga veckor hos CSN. Hudterapeut kan man utbilda sig till i Landskrona och Stockholm. Respektive utbildning är på 2 år. (Ja ja, det finns privatfittor i Malmö, Göteborg etc, men jag har läst för mycket skit om vissa skolor för att vilja ens tänka tanken att gå där, och kostnaden… Nä.) Om man nu av någon anledning skulle komma in på utbildningen YH-utbildningen… HALLÅ jag har ju en lägenhet, en kille!!!, ett marsvin, en familj, ett liv tänkte jag skriva men det vetefan, här i Karlstad. Vad gör man med allt det där? Hur bestämmer man sig? Hejdå

Kroppshållning

oj hej hallå är hemma från falkenberg men har inte landat. är stressad men jag börjar bli van. är och förblir den där rätt tjuriga, snipiga tjejen som låter stressen gå ut över omgivningen. små små strålar av varmt solljus når ibland ner och jag slutar svära. nåväl, det går över. sisådär efter sommaren skulle jag tro. då är jag en erfarenhet rikare: sök inte tre sommarkurser som pågår samtidigt.

kämpar mot det dåliga samvetet nästan hela tiden. jag tycker jättemycket om att träna och jag mår väldigt bra av det. men det händer nånting i hjärnan så fort jag slutar. skulle inte tro att det beror endast på endorfinabstinens, isåfall skulle träningen kunna gå att ersätta med andra endorfinutlösande aktiviteter. men nä, jag har bara dåligt samvete istället. det är väl ingen rolig drivkraft? springa för att döva det dåliga samvetet?

redigerar bilder och jobbar på plattröven istället.

en hemtenta och en salstenta: sen sommarlov. i fyra dagar.

på fredag blir det malmö. broloppet lördag. göteborg på måndag. (har ni nåt bra i göteborg som jag borde besöka eller är allt skit? skit. tänkte väl det.)

fyra dagars välbehövlig semester från allt. typ den här jävla pissbloggen.

jag var så fin.

Det första jag brukar göra när jag ser en bild på mig själv är att leta efter fel.

Brukar inte ta så lång tid.