Katta undrar om någon vill ha 61 pennor av olika färger, former, märken och slag. Jag undrar vem vill INTE?

Har varit med om en smärre pärs idag. Det sög verkligen ut min energi. Att en dammsugardemo skulle vara så jobbigt… Antagligen är det väl andra grejer som ligger bakom – typ dom där tusen andra grejerna som skall göras. Jaja, mitt fel, hela högen. Kvalsterfritt i sängen skall det tydligen vara numera dock.

Positiv grej idag: Låt den rätte komma in. *ljudbokare*

men tja! uppdatera. det är nytt tema här dårårårårårårå.

lite småfix kvar. stå ut.

Okej, jag vet att det tog typ en evighet. Jag sa att om jag får 30 Bloglovin’-prenumeranter så skulle jag göra en videoblogg. Efter många om och men: här är den! Min första videoblogg. Vore så jävla kul om INGEN kommenterar. Ni ba hehe… ehhehh… eee… *tar bort rss-prenumeration*

Ps. Hahahahhh låter jag sådär? Ni som vet – varför har ni aldrig sagt att det låter som att jag har gröt eller något annat i halsen när jag skrattar och pratar samtidigt? Ds.

Har dåligt samvete för annat också men jag vaknade yr i morse så jag får ta tag i det en annan dag. VEM har skänkt mig dessa svaga gener!!!! Jag som trodde att min kropp och psykiska hälsa klarade ALLT, hur länge som helst, jag som trodde att INGENTING var omöjligt. Nejdå, nu känner man sig som en svag karljävel. Sådär som män är när dom är sjuka. Svaga och gnälliga. En flis i fingret är som en påle genom hjärtat. Oj haha orkar inte ens förklara det sk manshatet mer, den sista droppen energi som finns i denna trasa till kropp tänker jag inte vrida ut i munnen på någon man som läser in det han vill läsa in, tolkar det han vill tolka in.

du förstår ingenting

Asså ibland mamma!!! Kan bli så himla trött.

Idag ringer hon upp mig och ba “hej. har du börjat få betalt för att blogga eller?” jag ba “va? nej? hurså?” hon ba “mm du gör ju reklam” jag ba “nej det gör jag inte..?” hon ba “är du säker? för när jag gick in på din blogg förut så gjorde du ju reklam för hudvård.” jag ba “nej det gjorde jag inte?” hon ba “jenny säger att du måste se över ditt avtal isåfall, så du inte blir lurad”

Vill inte ens behöva förklara mig men nu tänker jag göra det i alla fall.

Jag får inte betalt för att skriva något om något. Det här är en reklamfri blogg. Det jag skriver om hudvård, smink, kläder, företag, och så vidare, är självupplevt, tips eller helt enkelt frågor.

För mig får folk gärna få betalt, ta betalt, få gåvor, gå på galor, sälja tavlor, raka sig under armarna, dra till fjällen, och allt detta i deras bloggar. Det är deras bloggar. Och min blogg är min blogg. Här kommer det inte vara några sponsrade inlägg. Inte för att jag har något emot det, det har jag egentligen inte, men dom där småslantarna är jag hellre utan än producerar massa nonsens. En recension av en produkt som inte är ärlig är nonsens i mina ögon. Folk får gärna producera det, och sluka det samma med hull och hår om det gör dem lyckligare. Mig gör det det samma.

Att skriva om gåvor från företag gör mig heller inget, speciellt inte så länge åsikterna som publiceras kring gåvorna är genuina. Bjooti är ett bra exempel på någon som hanterar det där utmärkt. En skönhetsblogg i den ligan skulle vara omöjlig att driva utan att få utskick från sminkproducenter, såvida du inte har väldigt mycket pengar att lägga på smink flera gånger i veckan. Vad jag vill komma fram till är att jag inte har några problem med att Bjooti tar emot produkter och sedan skriver om dem, och naturligtvis samtidigt gör reklam för produkterna. Varför? Jag upplever att Bjooti ger en äkta bild av produkten. Är den där mascaran i utskicket helt värdelös så får vi läsare veta det, likaså om en produkt är bra eller rentav fantastisk. Bara för att utskicken är gratis och företaget säkerligen hoppas på positiv feedback och stort utrymme på dessa eftersökta blickfång, skriver inte alltid Bjooti det företagen vill att hon ska skriva. Hon skriver det hon tycker. Rätta mig om jag har fel nu, Katta. Men det hoppas jag verkligen inte.

Att ta med sig in i bloggvärlden: Kritiskt tänkande.

Det är det genuina i bloggvärlden jag uppskattar. Det är sådant jag vill läsa, och därför producerar jag inlägg därefter. Det är anledningen till att ingen reklam ryms på min blogg.

Hej på er!

fan också. är på jakt på nytt wordpresstema. jävla pisskreativitet.

skitaktivitet.

ps. finast ever: manifest. har dreglat. och dreglat. och dreglat. ds.

assåååå HEJ och VÄLKOMNA.

Det här är ett inlägg där jag tänker sammanställa frågestunden. Frågestunden du självklart kan delta i om du inte redan gjort det, eller känner att du vill redigera dina svar lite grann [här: ochjagba.se ställer till med frågestund].

Jag känner WOW. Vad gulliga ni är.

Ni vill se/läsa: ärlighet, bilder, åsikter, roliga grejer, om mitt liv (omg honored), om genus, och sånt. TACK för att ni svarade. Det firar vi med en svartvit bild.

Jag undrade grejer och lät er undra tillbaka om ni ville. En del ville. Nu kör vi:

Nawal undrade “Vad är din stora framtidsdröm?”

Att vara lycklig typ. Trivas med livet. Älskar att vara en klyscha, jag vet inte vilket annat svar jag skulle kunna ge egentligen. Trivs man inte med sitt liv är det ju ingen idé om man har jordens bästa jobb, största plånboken, schysstaste tuttarna eller största sminkväskan…

apan undrade “Vad ska du bli när du blir stor??? När blev du av med oskulden? (haha, skojjar bara!!)”

När jag blir stor kommer jag jobba med något ganska kreativt. Efter min utbildning kommer jag antagligen vara interaktionsdesigner. Vad en sådan gör kan du läsa om typ här.

Förlorade oskulden när jag precis fyllt 16 år. Det var faktiskt första gången jag var full. Min mamma köpte kondomerna på inrådan av min syster. Det stog väl REDO ATT KNULLA i pannan på mig. Vet inte om jag var så redo för fan vad ont det gjorde. Nu vet du!

Bifogar bilder på hur jag såg ut några timmar innan “det” hände (fråga inte vad jag har på mig… Undra om jag hade börjat käka piller där eller om det är sk babyfett):

Ulf undrade “Känner du press att blogga, jag menar om du ibland känner dig tvungen fast du hellre skulle typ, fika?”

SVAR JA. Även om fika inte är nån favoritsyssla. Så jävla överskattat. Sitta på nåt smutsigt fik mitt i det offentliga rummet? Men ja, jag kan känna att jag försummar bloggen och dom som väljer att läsa den. Ibland får jag publiceringsryck och skriver massor av inlägg. En del publiceras, en del inte. Har ganska många som ligger som skisser och vilka jag tror kommer förbli just det. Just i dom där topparna av bloggande går besöksantalet upp och man känner jaaaapp nu jävlar folk ska ni få se på the best blog och sen bara dör lusten och jag sviker alla dom där som nyss tillkommit. Sviker är fel ord, men jag förvaltar inte läsarna väl, liksom. Det är just därför jag aldrig kommer ha mer än nåt hundratal unika besökare om dagen.

Karolina undrade “Är du rädd för döden?”

Ja och nej. Alla kommer vi dö – tro det eller ej, tänker jag så är svaret nej. Men när det händer saker i ens närhet, olyckor, dödsfall och sjukdomsbilder, även när det är personer man inte känner personligen, så drar det till lite i magen och jag tänker mig en gång extra för innan jag går över gatan. För några veckor sedan fick jag höra om en fruktansvärd tågolycka och när jag tänker på att det lika gärna kunnat vara någon i min familj eller någon av mina vänner kan jag inte låta bli att tänka på hur jävla skört livet är – och hur jag vill linda in alla jag älskar i bubbelplast så dom aldrig försvinner från mig.

Agnes skrev “Hm, eftersom jag lyckats nörda ner mig ordentligt i smink och hudvård så funderar jag ju självklart på vad du använder för grejer. Lite har du ju visserligen visat upp redan.
Sen undrar jag typ det jag undrar om alla, känner du dig klar med dig själv typ i bemärkelsen att du kommit till ett visst ställe och kan leva utifrån det nu? Jag har alltid trott att jag liksom ska bli “klar” och sen leva så fullt utvecklat hela livet men i praktiken har jag ju vetat att så kommer det ju inte bli, har precis accepterat det och älskar mitt liv nu. Så jag frågar alla vilket stadie de är i liksom, i tron att de ska bli klara, att de är klara eller att de ständigt kommer att vara under utveckling. Oh, det blev ju lite en fråga om man är Freudian eller inte typ.”

1. Just nu använder jag min nyinköpta foundation från Lancome (tycker om det jättemycket, så enkelt att applicera utan att det blir fula skarvar eller lägger sig konstigt i min rynkiga panna). När jag vill vara extra fin blandar jag den med min hysteriskt täckande gloMinerals-foundation. Använder en ögonskugga från MUS för lite skulptering av kinderna, samt ett rouge från EM för att se sådär rosig ut som tydligen är fräscht. Rengör gör jag med mitt aloe vera-kit från Sasco. Trivs jättebra med det än så länge. Någon gång i veckan kör jag en aspirinmask.

2. Nej, jag känner mig inte färdig. Jag har saker jag behöver arbeta mer med. Är väldigt nöjd över mig själv såhär långt, jag har utvecklats (och jag skiter i att man inte får säga så om sig själv) till det bättre det senaste året. Förra året tog jag beslut jag inte klarat av förut. Jag satte ned foten och markerade vart gränsen går. Brukar tänka på det när det känns lite jobbigt och ensamt, fan jag har stått upp för mig själv, det här klarar jag. Tror inte att man någonsin blir klar. Jag tror att man nog känner sig mer och mer trygg i sig själv och att man lär känna sig själv och sitt mer under åren av sitt liv – men helt färdig blir man nog aldrig. Jag tänker att så länge man utsätts för nya situationer (obekväma som bekväma) kommer man behöva ta ställning och tänka efter. Så länge man träffar nya människor kommer man alltid att skaffa sig mer erfarenheter, som kan läggas i vågskålarna för ställningstaganden i vardagen och i livet i stort.

Ser inte det som något negativt, att jag aldrig kommer bli “klar” alltså, utan mer som något positivt. Vill inte stagnera. Det har man tid till när man är död.

Tamara undrade om hon inte kunde få lite mer av  “ptja,lite om din familj kanske?? du vet såndär sarkasm om familjen vettu ”
Nu har jag fått reda på att min MAMMA har fått adressen hit och tydligen skrattade ihjäl sig, så jag får vänta lite med sarkasmen. Hon frågar typ jämt när jag sitter vid dattan hos henne och skrattar “Skriver du dumma grejer om mig nu igen?” Bästa dottern. Aja. :heart:

Ubbe undrade ingenting. Ubbe ville att jag skulle surprisa litte.

Har honung och mjölk i kaffet. Överraskning nog?

Carmen undrade “får du ibland panik över något då skrivit och vad gör du då? tar du bort skiten? låter du det vara kvar?”

Ja,jag får ganska ofta panik. Brukar inte redigera saker som är gamla. Kan ändra meningar och ord och skit direkt efter att jag publicerat det, men annars nej. Försöker tänka efter innan om jag kan stå för det här. Kan jag inte det brukar jag inte publicera. Ibland så känner jag att jag kan stå för det, men inte riktigt formulera det rättvist. Såna texter brukar stanna som skisser. Egentligen för att jag inte orkar förklara för dom som säkert aldrig skulle kunna förstå ändå.

Ibland när jag är ironisk eller på gränsen till ironisk på gränsen till seriös och det inte går fram vilket (eller om jag inte vet själv) är det jobbigt.

Hade rätt stor ångest över “En grej jag ska träna på 2010: Vara politiskt korrekt“. Har massor av åsikter jag vill skrika ut men jag vet inte om jag vågar, vet inte om jag har nog med kött på benen för det, eller om jag orkar möta kritiken.
Vill heller inte såra någon. Ibland tolkar folk i det mest absurda i vad man skriver, eller håller helt enkelt inte med.

Karin undrade “Vad vill du bli när du blir stor?”

Är jag tråkig om jag säger lycklig eller interaktionsdesigner?

Viggen undrade “Utan att vara en creepy stalker men av nyfikenhet: vad hände med nakenfredag?”

Kände mig lite färdig med det. Började tänka på allt negativt sånadär grejer kan föra med sig. Började tänka på framtida arbeten, det publicerade på internets livslängd, familj, kritik. Inte så att jag ångrar det. Inte så att jag skäms. Men det är nånting med att försöka förklara grejer för folk som ändå inte kommer förstå som är så fruktansvärt avtändande och energikrävande. JAG har inga problem med att visa upp min kropp – det är alla andras problem med det som gör mig tveksam. Det ligger så fruktansvärt mycket värderingar i nakna kvinnobröst eller den totala icke-rädslan för att inte skämmas.

Normer. Skit. Vet inte ens om bilder på nakna kroppar är rätt sätt att bekämpa, bemöta… Så jag la nakenfredag på is.

Är kanske feg och bekväm i dina ögon nu, men då har du inte tänkt på eller mött det jag mött.

Lisa undrade “Typ 1000 saker. Mest om hur i hela friden man kan vilja se ut som Cruella de Ville…. Hade mardrömmar om henne när jag var liten.”

Och man ba WHAAAT. Förresten är inte håret efter Cruella de Ville (även om jag älskar henne!), utan efter Tilo Wolff i Lacrimosa (fast han har bara lite vitt i luggen, inte halva håret. Men varför fega ur med några slingor tänker jag och syrran när vi hemma hos pappa gick lös på håret). Har ju varit gothare liksom.

annahita undrade typ samma sak som mig “inte direkt… mest om ovanstående kommentator hade för avsikt att låta dryg eller om det där om cruella de ville bara var klumpigt formulerat.”

Tror Lisa själv svarar bäst på den frågan

oskar gav mig en lista och några frågor.

Mina val är fetade.
- Tåg eller buss
- Katt eller hund
- Blondiner eller brunetter
- Gitarr eller piano
- Pest eller kolera

Om du bara fick äta en maträtt i hela ditt liv, vilken skulle det va?
Palt.

Vilken var din första konsert?
antagligen sven ingvars på sandgrundsudden (minns att jag hatade det) eller mora träsk i mariebergsskogen (minns att jag hatade det).

Vart ser du dig själv om 25 år?
Jobbar som interaktionsdesigner på ett medelstort företag. *anställningsintervju*

Vad tycker du om tatueringar?
Det är fint (vilket ju är rätt subjektivt, det är alltså fint om jag anser motivet fint. annars = fult). Var inne på att tatuera morotsknippen på underarmarna ett tag. Har inte släppt idén riktigt än. in i drömstadiet har även kommit fler grönsaker.

Kille för en dag – vad gör du?
Har analsex med min pojkvän. Runkar i en så kallad bulle. “Ollar” saker. “Runkar”. Trycker in snoppen i någons mun. Daskar snoppen på någons stjärt, någons tunga. “Bröstknullar”. Alla dom där grejerna ni killar gör som tydligen är “skönt”. En sak jag INTE tänker göra är att rätt till kuken på gymmet i mina fula mjukisbyxor hela tiden, det är bara äckligt.

Sluuuut, tut!

ATT GÖRA LISTAN, utan dig är jag INGENTING. TACK för ALLT – TACK för INGET. Vilket jävla flyt jag har, läser bara en kurs just nu, börjar inte förrän onsdag. Jag är NÄ-S-T-A-N-L-E-D-I-G. Och jag känner hur KREATIVITETEN trycker över TINNINGARNA. Måste, måste, måste, bli av med den. Plugga teoretiska ämnen och att ge sig hän… FÖR KREATIVITETEN, det GÅR inte. IHOP.

CAPS LOCK HEJDÅ.

Har precis våldtagit spotify-logotypen. Men det gör inget. Medlen helgar ändamålet. Jag undrar, existrerar det någon som inte har Spotify?

Har två invites vilket ett meddelande om ploppar upp varje gång jag öppnar Spotify. SJUKT IRRITERANDE, snälla rara människor. Har ni inte Spotify så HJÄLP mig bli AV med DESSA så jag slipper meddelandet.

Kommentera och ange din mailadress i fältet för detta, eller bifoga den i ett mejl till mig.

Tack på förhand,

Malin.