Lite vårsol vore inte helt fel just nu. Käkar d-vitamin för att slippa denna helvetiska vintertrötthet men jag vetefan om det hjälper. Känner mig så jädra utpumpad just nu. Var helt förstörd ca hela onsdagen efter blodprovet, kände mig lika fräsch och pigg som en av dom där disktrasorna som mamma kör om och om i tvättmaskinen (vad jag har hört ryktas om så har även en av mina systrar börjat med detta påfund, det går väl i släkten så snart jävlar börjar väl jag också). Det tar helt klart på krafterna att rodda plugg och jobb, och att utöver det utmana personliga aspekter som användande av det engelska språket och blodprovsfobi. Tycker att jag hanterar det ändå men inte fan är det lätt. Jag har en tendens att inte släppa saker som ska göras, stressa upp mig, rucka på gränserna mellan fritid och jobb/plugg. Det är viktigt, tror jag, att vara ledig. Och då menar jag LEDIG. Någon gång måste jag hämta energi så jag kan uträtta det jag ska. Jag måste tillåta sig själv att göra ingenting eller sådant som bara känns… kul, utan någon egentlig… mening. MEN, vi funkar ju väldigt olika har jag lärt mig, bland annat under kursen jag läser nu. Personligen mår jag bäst av att göra en sak i taget och jag är väldigt… task oriented. Jag måste ha grejer skriftligt, jag blir stressad av att inte ha saker på pränt.
Stresshantering är väldigt individuellt skulle jag säga, helt ovetenskapligt sådär. Jag har kommit fram till hur jag bäst hanterar kombinationen plugg, jobb och fritid. Än är det inget perfekt hanteringssätt men väl ett steg på vägen. Såhär gör jag:
Delar upp mailinkorgen. Jag kör strikt delning mellan jobb, plugg och fritid. (Gmail ger bra möjlighet att filtrera alla mail.)
Kollar inte jobbmailen på fritiden. Jag kan t ex. se att jag har tre olästa jobbmail men jag kollar dem inte (kollar helst inte ens mailkorgen) förrän jag är på jobbet. Kan tyckas som en liten sak men det har gjort stor skillnad för mig.
Svarar inte på jobbsamtal/sms på fritidem. Kan tyckas att jag gör mig otillgänglig, men sanningen är att 100% tillgänglighet inte skulle fungera för mig. Dessutom: jag får betalt för 50%, inte 100% av hela dagen.
Säger nej. Självklart vill jag hjälpa till och göra så mycket som möjligt på mitt arbete, men med den viljan kommer också risken att ta på mig för mycket. Jag hinner inte allt!
Skriver listor. Håller inte allt i huvudet. Har jag svårt att somna på kvällen skriver jag ned vad jag tänker på. Kan vara små saker, men det hjälper alltid mig att skriva ned dem så slipper tankarna snurra runt, runt, runt.
Håller mig till en lista, delar upp uppgifter i små mindre uppgifter och stryker saker efter hand. Små uppgifter är lättare att ta sig an än en jättestor. Att stryka saker på listan ger direkt feedback. I viss mån sparar jag listan för att peppa mig själv, jippi, allt det här har jag gjort!, men en allt för lång lista blir otydlig, så jag påbörjar en ny då och då.
Prioriterar. Visserligen bad någon mig att göra detta nyss, men är det verkligen så bråttom att jag måste göra det NU? På listan skriver jag ibland vilken dag jag ska göra en viss uppgift. Till detta hör också att värdera om en uppgift verkligen är min att lösa. Kanske är någon annan bättre lämpad?
Frågar! Jag frågar saker hela tiden. Har kommit över biten att känna mig dum. Det är bättre att veta än att tro.
Raster. Kan tyckas självklart men jag vet att en del ruckar på detta. Hastar i sig lunchen, snackar jobb på lunchrasten. Igen: det är viktigt att inhämta energi, annars finns ingen energi att göras åt.
Skilja på andras problem och mina egna problem. Jag försöker ständigt fråga mig varför jag reagerar som jag gör på vissa människor. Har jag gjort allt jag kunnat, mitt bästa, eller har den här personen rätt i sin kritik? Kan jag göra något åt problemet eller ligger problemet bortom mig?
Prata. Vänner, familj, kollegor – hurra vad bra det är att ventilera med andra än den egna hjärnan.
Idag har jag varit student mellan 09:15-13:00, och laboratorieingenjör mellan 13:00-19:00. Började rätta tentor och blev helt uppslukad??? Så himla smart att sluta jobbet precis när alla apotek stänger, speciellt eftersom jag absolut inte behövde besöka apoteket idag eftersom både tejp och kompresser är slut. *glad smiley*
Hur som helst. Jag bävade ju lite inför den här kursen jag går nu. Men idag har det vänt. Jag har pratat engelska utan att ha ångest och föreläsningen var mycket intressant. Sitter dessutom granne med en av föreläsarna på kursen, så idag har jag fått låna den dyra kursboken. Jippy!
Första modulen i kursen liknar till stor del det som den tokroliga delen i Projektledning handlade om: hur vi (människor) fungerar och hur vi fungerar i grupper. Skillnaden är att den här kursen också innefattar ett kulturellt perspektiv. Idag: det första intrycket. Vi fick, i likhet med Individ och grupp i Projektledningen, en talong med ett antal positiva ord. Sedan fick vi tilldela varje gruppmedlem några ord, baserat på det första intrycket. Av första intrycket att döma är jag t ex. okonventionell. Varför? Mitt röda hår. Haha. Tur att jag inte tycker att det känns som en tråkig kategori att bli satt i. Det hade varit kul att veta vad det första intrycket hade varit om jag fortfarande haft svart och blont hår, eller om jag dykt upp med lilla räven på axeln. Ps. måste köpa min favvoögonbrynspenna igen. ds.
Asso!!!! Jag älskar sånt här! Det är så nyttigt, tror jag, att bli medveten om hur vi människor tänker och om hur vi tolkar vår omgivning. Till våren sökte jag lite kurser i kognitionsvetenskap och jag hoppas innerligt på att jag får läsa någon av dem. Vore så himla kul att få mer inblick i människans tänkande.
Aja hejrå nu måste jag sammanfatta en skitrolig artikel!!! (Har läst den tre tusen gånger men innehållet sätter sig inte, SÅ rolig är den! Jättehjärna ba vill läsa om och om igen så njutningen blir så lång som möjligt!)
Det är officiellt mina kompisar! Idag landade mitt examensbevis. Jag har en fil. kand. i Informatik. Vilken härlig känsla och jag har mig själv att tacka! Kanske det bästa av allt egentligen, det är jag som har kämpat till mig det här!
Vad kan jag mer säga om detta? Att jag är bäst? Det kör vi på. Jag är bäst!
Åh men jippy-jiho tänkte jag idag på jobbet när jag började få huvudvärk och må illa. Alltid lika skönt att med darrande ben och svettig överläpp trängas på bussen hem, för att väl hemma i panik öppna fönstret för att släppa in lite välgörande höstluft. Andades som om jag inte fått andas på hela dagen. Funderar på om det kanske kunde vara gårdagens lilla godisfusk som tog ut sin rätt? MEN en rolig sak idag var att jag fick frågan om jag eventuellt kan vara handledare på en skitbra kurs till våren. Jamenjovisst här har ni kvinnan som tackar ja, nu hoppas jag att det också blir av. Summering: Mellan allt datorkrångel är mitt jobb riktigt skojigt!
Näej nu ska jag dansa en egyptisk dans till Toto – Africa. Helt ologiskt!
Asså PS. När man läser att en foundation innehåller detta: “exklusiva light-optimizing komplex” HAHAHAHA??? *citronsmiley* DS.
Här sitter jag i mitt nya kontor och ser ut som en riktigt pretentiös viktigpetter. Jippy!
Försöker få lite plugg gjort. Bestämde mig alltså för att börja på masterprogrammet i informatik trots allt. Jag läser två kurser parallellt just nu. Den ena är ganska kul och går ut på att läsa aktuella forskningsartiklar och sedan t ex sammanfatta dem. Den andra kursen är lite tyngre men väldigt nyttig, och den handlar om att studera forskningsmetodik. Låter ganska torrt och ja, det är det, men väldigt bra inför kommande d-uppsatsskrivande! Litteraturen är på engelska men jag får skriva på svenska om jag vill. Tänkte börja på svenska och sedan se om jag känner att jag har tid att skriva på engelska i kommande inlämningar. Har verkligen inga problem med att producera text, men visst tar det längre tid att formulera sig väl på engelska än vad det gör på svenska.
Jobbet tycker jag flyter på, har kommit in i det ganska bra nu. Det är så himla kul att ha kommit igång på allvar. Det jag var mest orolig och nervös över har visat sig vara det skojigaste och lättaste att ta sig an. Kontakten med studenterna tycker jag flyter på. Det är kul när jag kan bidra och hjälpa dem (hoppas förstås att de också känner att jag är till hjälp hehe). Speciellt med tanke på att jag inte har någon erfarenhet av handledning tidigare och att jag började på jobbet för bara två månader sedan.
Har beslutat mig för att inte ta något studielån eller något studiebidrag till en början, för att se om jag klarar mig på det. Vore skönt att slippa göra åt några fler veckor i om att jag är lite osäker på om jag kommer genomföra min masterutbildning.
På tal om något annat då! I förrgår läste jag ut Eldvittnet av Lars Kepler (känns löjligt att skriva pseudonymen men OK) och jag blir bara mer och mer irriterad ju mer jag tänker på den. Första delen tyckte jag var bra, spännande och allt det där som en deckare ska vara. Men sen spårar den ut totalt vad gäller personernas utveckling och deras diverse brottsliga handlingar. Det är som att det inte räcker med mordet, nä vi måste slänga in lite koppleri, våldtäkt, inbrott osv. för att göra boken intressant och hålla uppe tempot samt läsarens puls. Stör mig också på att de psykiskt sjukas handlingar (?) i boken aldrig riktigt förklaras med annat än undertonen: de är psykiskt sjuka. Tycker det känns som en väldigt enkel och billig lösning på deckargenrens stora fråga: vem begick brottet och varför? Nu har inte jag läst så jävla många deckare men lite krav tycker jag ändå att man ska ställa som läsare. Jag ogillar att behöva sluka handling och persongalleri med hull och hår. SÅÅÅÅ.
Hej hej hemskt mycket hej. Idag ska jag göra min första dag på mitt nya jobb. Känns helt fantastiskt kul. Jobbet är en halvtidstjänst som laboratorieingenjör på Karlstads Universitet. Siktar på att kombinera arbetet med mitt mastersplugg som börjar till hösten. Ska bli så jäkla gött att tjäna egna pengar, leva på annat än lån! Känns som ett helt nytt liv har börjat. Mindre överdrift förstås. MEN jag planerar t ex. att skaffa träningskort på gymmet uppe på universitetet och köpa ny cykel så jag kan transportcykla. Kommer bli superbt tror jag. Fick nys om tjänsten redan när jag var i Uganda, det känns skönt att dagen äntligen är här när jag ska börja. Frågan är bara vilken tid…
Eftersom jag ska ordna en hemsida till mammas karls nystartade företag tänkte jag passa på att lära mig Drupal samtidigt. Tror det kan vara ganska nyttigt inför framtiden. Dessutom är det lite mysigt på något sätt att gå i från WordPress en stund. Vara lite nybörjare men ändå ödmjuk inför uppgiften. Förhoppningsvis kommer jag in på lite vettiga sommarkurser i år så jag blir en gud på Ajax också. Herregud, vetskapen att jag tar examen om cirka ett år pockar på uppmärksamhet. Om ett år hoppas jag att jag kommer ha världens skojigaste jobb!
På tal om det så har jag, ännu en gång, funderat på hur jag ska göra med den här bloggen. Än så länge har jag inte fått någon negativ uppmärksamhet på grund av den, förhoppningsvis får jag det inte i framtiden heller. Men å andra sidan så har jag ju faktiskt inte varit i en anställningssituation än. Det vore ju jäkligt tråkigt att förlora ett drömjobb på grund av en sketen blogg. Vilket visserligen inte är hur jag ser på min blogg idag, men förlorar jag ett jobb på grund av den så vet jag att jag inte kommer strö lovord över den och mitt bloggande. Samtidigt ringer den där envetna klockan om att allt man berättar för internet stannar på internet för typ… alltid. Då spelar det ju ingen roll om jag slutar blogga nu? Jag har ju berättat saker för internet i bloggform sedan 2005?
Jag undrar om det i framtiden (säg 10 år) kommer vara ett problem? Eller kommer bloggandet (eller annan publicering av personlig information) vara så vanlig och utbredd att det egentligen inte finns någon person som efter en sökning ger typ ett, väldigt intetsägande och opersonligt, resultat? Eller intetsägande och opersonligt kanske är fel beskrivet? Säg ett resultat som snarare är sakligt. Ett resultat som antingen gör varken till eller från, eller bara är positivt i rekryterarens ögon?
Visserligen spelar det väl mindre roll för mig och mitt bloggande vad som är gångbart om 10 år.
åh, har lite svårt att andas idag. tänkte att det var halsontet som spritt sig nedåt i lungorna, men sen sa mamma det är inte ångest då?
om jag tänker efter så känns det ju lite så – men varför då? nu är jag väl inte stressad heller… eller?
vill hur som helst bli frisk. planerar hur vardagsrummet ska se ut sålänge. jag har en sådan vacker vision. TVÅÅÅÅ karlstad. åh herregud. några rep, tampar å nån båt. runda fönster. vatten utanför fönstret. kommer göra om hela karlsvik till en liten båt. i trä. som alla får vara med och olja in om våren. haha tänk er det va – en lägenhet med marin känsla. bara å lägga ut några tjocka smutsiga rep i fönstret. hahah.
här är min syrra! om man vill se mer av henne och t ex möllan kan man kolla på filmen Gycklarsvin. bäddar in den så ni inte kommer undan.
mycket bra.
hösten? tänk om man hittade ett jobb – hoppa av plugget å ba glida till nåt skitjobb om dagarna. typ slita häcken av sig för pissig lön? VILL JAG VILL JAG VILL.
en till grej bara innan vi KNYTER ihop det här “säckiga”:
förlåt för att jag inte svarar på era kommentarer. orkar inte just nu – men jag läser dem alla och tycker jättemycket om att ni kommenterar.
Jag utbildar mig. Jag har en blogg. Om ungefär två år kommer jag antagligen vara i en situation där jag söker arbete, och antagligen blir föremål för en granskning. Arbetsgivarna kollar upp folk i allt större utsträckning, och inte bara på nätet.
Den här kollen är något jag har funderat på av och till sedan jag började blogga för hur många år sedan det nu är. Ibland har jag tänkt att arbetsgivarna kanske inte bryr sig så mycket om en personlig blogg med tre år gamla inlägg och bilder. Ibland har jag tänkt att arbetsgivarna nog visst bryr sig – och jag har därför censurerat mig. Andra gånger har jag tänkt att arbetsgivarna bryr sig – men det gör inte jag. Mitt privatliv ska inte spela in så mycket i en anställningssituation att jag inte kan uttrycka det jag tänker och känner. Då startade jag Nakenfredag, tog ämnen så som porr i min mun (he he) och slutade censurera mig själv.
Efter att ha hört arbetsgivare prata om att anställa kvinnor och med kvinnorna deras bloggar har jag kommit tillbaka till något slags funderar-läge igen. Om en framtida arbetsgivare googlar mitt namn och finner min blogg med “manshat”, sex, “nakenbilder” och eventuellt obekväma åsikter – Vad kommer ske?
“Vem fan har tid med att sitta och söka på internet och läsa folks bloggar?”
Personalchefsmamma tycker att det låter jättekonstigt att som chef googla och granska sina nyrekryters sociala medie-liv. Hon är upptagen min personalchefsmamma förstår ni. Kanske är det inte lika vanligt att göra denna koll inom hennes bransch heller. I branschen jag ska slå mig in på när jag är nyexad tror jag att det är desto vanligare att man googlar eventuella nyrekryteringar. Kaaanske kan det bero på att spelplanen är delvis just internet.
Det känns ju inte heller som en omöjlighet att kunder till arbetsgivaren också använder sig av valfri söktjänst för att kolla upp företaget och dess anställda. Ponera att dom finner en “opassande” blogg som tillhör t ex konsulten som har hand om deras uppdrag…
Vad som anses opassande och inte ligger ju naturligtvis hos “granskaren” att bestämma. Men om vi låter oss anta att mitt namn googlas, och sökningen leder hit. En blogg med ord som “manshat”, “feminism”, “bakmus” (eller vad det nu är ni googlar på och kommer hit), blandat med ett allmänt ungdomligt, rabiat språk och avslöjande bilder… Man brukar ju tycka om att läsa, lyssna och se det som stämmer in med ens syn på ting och världen i stort. Feminism har ju (som säkert är bekant) en ganska dålig klang i vissas öron…
Det känns rätt självklart i mina ögon att man inte bloggar eller statusuppdaterar om att man är sjukledig fast man ligger hemma och drar i snorren. Men om jag bloggar om saker som sexualitet och feminism – och om jag råkar nämna ordet manshat i något inlägg… Hur påverkar detta mitt anseede hos en framtida arbetsgivare?
Lyssnade på ett radioprogram om ämnet i somras där en chef intervjuades angående att kolla upp sina anställda på t ex Facebook. Chefen menade att han gjorde det i någon större utsträckning, men att det inte spelade så stor roll med “fyllebilder” etc så länge inget olagligt försiggick på bilderna. Reportern frågade vad han skulle göra om han märkte att någon anställd t ex rökte cannabis (och alltså hade bilder på detta på sin Facebook (vilket jag tycker verkar rätt korkat att publicera men det finns ju idioter)) Chefen menade då att han skulle “ta sig ett snack” med personen i fråga.
Är det alltid negativt att vara aktiv?
Att vara engagerad, van att uttrycka sig och att hänga med i dem sociala medierna behöver ju dock inte vara något negativt. Man kanske värdesätter att en anställd är van att argumentera för sin sak och är bra på att uttrycka sig. Man kanske värdesätter aktivt deltagande i dem sociala medierna.
Vad jag vet är de flesta bloggare kvinnor.
Att anställa kvinnor
Vissa IT-företag i Karlstad saknar i princip kvinnliga anställda. Varför? En förklaring jag fick från en arbetsgivare var att dom sökande och intervjuade kvinnorna saknade “skinn på näsan”.
Skinn på näsan. Jag vet inte om ni förstår hur frustrerande det kändes. Det var lite antiklimax, jaha, där rök dom chanserna att få några jobb efter examen. Om det är på sådana kriterier man blir anställd som tjej så känns det så jäkla ovärdigt. Ska jag förlora ett jobb för att jag “inte har skinn på näsan”? Jag undrar hur många killar som har missat chansen pga samma kriterium?
Det är möjligt att så är fallet, och att dom här tjejerna helt enkelt inte hade skinn på näsan som killarna hade. Men det lät och kändes inte som att tjejerna och killarna mötte samma kriterium i anställningssituationen. Jag vill inte möta större krav och en högre ribba bara för att jag är tjej. Inte för att jag inte klarar av det, för det gör jag naturligtvis. Jag har skinn på näsan och jag ska nog kunna visa det. Men jag tror inte att vi tjejer behöver någon annan som ställer dom här kraven på oss – det klarar vi alldeles utmärkt själva. Det är inte för intet jag vet hur det känns att inte kunna andas, eller hur det är att vakna upp yr pga stress.
Meningarna verkar gå isär angående kvinnornas representation inom IT. Om jag utgår från egna erfarenheter så ser det rätt dystert ut. Det är inte direkt jämt uppdelat på min utbildning, eller på närliggande utbildningar inom Datavetenskap. Det är inte kvinnlig överbefolkning så att säga. Har vi för tunt skinn på våra näsor, eller är det möjligtvis en viss annan sorts hud som står i vägen? (Oj, oj, oj, är det någon som förstår parallellen?)
“Det förstår du väl att ingen kan ta dig seriöst om du lägger upp bilder på dina underkläder?”
På tal kom rekryterade kvinnor och en specifik kvinnas blogg. Som jag fattade det hade hon en “typisk blogg”, dvs lite om hennes vardag, bilder på vad hon nyss köpt etc. Dessutom var hon rätt snygg. Så att säga. Ett inlägg snacket koncentrerades mycket kring var där hon lagt upp bilder på hennes nyinköpta underkläder. Hennes utseende diskuterades även noga, och vad jag förstod var hon inte rädd för att lägga upp bilder på sig själv. Eftersom hon var anställd på ett IT-företag och företaget (samt dess anställda) upptäckt bloggen bads hon tänka över den. (Läs: Förändra den, kanske t om stänga ned den.)
Och där sitter jag, en rätt snygg tjej med blogg. Jag som tänkt att det borde gå att skilja på privatliv och arbetsliv. Det kanske det inte gör? Blogginlägg lägger man ju upp för allmän beskådan, visst – men samtidigt är det faktiskt ens privatliv.
Det måste ju gå att skilja arbetet från privatlivet, eller?
Varför ombads hon tänka över sin blogg? För att hon hade osköna åsikter? För att hon uttryckte sig olämpligt om företaget? Kanske för att hon är en snygg tjej som bjuder på sig själv – och vägrar skämmas? Hon bloggar fortfarande likadant, för övrigt. Och det kan jag tycka är jäkligt skönt. Skönheten ligger i betraktarens öga. Vad är oproffsigt – vart går gränsen för privatliv?
Vem är det egentligen som är oseriös om bilder på konsultens underkläder får styra omdömet?
här är min syrra! om man vill se mer av henne och t ex möllan kan man kolla på filmen Gycklarsvin. bäddar in den så ni inte kommer undan.