Om att göra sånt man inte kan

Ja hej hej här sitter jag och ser lite lustig ut. Hej hej!

ASSÅ. Ni som arbetar. Hur orkar ni göra annat på dagarna när ni kommer hem? Får ångest bara jag tänker på det. Är så trött i huvudet. Det är väldigt väldigt väldigt energikrävande för mig, visar det sig, att inte kunna sakerna jag håller på med (hur är det för er andra?). Att dessutom utföra en uppgift under tidspress tar ännu mer på energin. Hur gör jag det här, kommer jag hinna, är det här bra nog, osv. Så har min dag sett ut i mitt huvud. Att kommunicera det jag har problem med till andra är svårt. Skäms inte över att be om hjälp, det är inte det, däremot över risken att jag kanske är till besvär. Om jag får vara ärlig nu så tror jag att vi tjejer brottas mer med det här problemet än killar. Det är något i modersmjölken. *skoja* Det är lustigt det där för min mamma har tänkt på detta under min uppväxt (och mina systrars uppväxt), har hon sagt. Hon ville inte att vi skulle känna såhär när vi nådde vuxenlivet – ändå gör vi (jag i alla fall) det. Vart kommer alla elaka tankar som snurrar i mitt och så många andra tjejers huvuden från? Det är inte bara (inte så bara, förresten) jag själv som granskar mig själv under lupp – jag inbillar mig att omvärlden ständigt gör det samma.

Jag menar såklart inte att jag vantrivs. Det är skitbra, speciellt för mig och med tanke på alla mina negativa tankar, att göra sånt man inte är så bra på tror jag. Hur ska man annars kunna utvecklas och lära sig något nytt? Men att det är en energikrävande process är jag den förste att skriva under på.

Det är tur att energin kan fyllas på.

Hittade inga relaterade inlägg.