Jag har läst lite tankar kring terrordåden i Norge, om huruvida det är ok att västvärldens media kastar sig över dessa händelser när så lite uppmärksamhet och statusrader riktas och uppdateras i förmån för hemskheter i andra (u-)länder (svält, våldtäkter, torka). Det verkar sticka i ögonen på en del att när vita människor förolyckas så uppmärksammas det mer av oss vita människor, än dito när offren är t ex svarta.
Personligen tycker jag inte alls att det är konstigt att större uppmärksamhet riktas mot händelser som inträffar i länder där levnadsförhållanden liknar dem jag själv lever under. Alla likheter ger mig en chans att relatera, det får mig att öppna ögonen och tänka att shit, det hade lika gärna kunnat ske i Sverige, det hade lika gärna kunnat vara någon i min familj som blivit brutalt mördad. Och dom tankarna rör i alla fall mig.
Det är hemskt att människor svälter i Somalia, missförstå mig inte. Men ni som klagar: det är väl bara att börja bry sig? Varför måste ni plocka fram era moralpinnar och peta på dem som väljer att bry sig om norrmännen? Varför säga ”Jaha, nu passar det att visa omtanke?” Omtanke om invånarna i ett grannland är inte genomskinligt eller rasistiskt. För sen när blev att visa omtanke något fult? Varför vill man förminska den omtanken vissa visar norrmännen? Den omtanken kan aldrig vara fulare än omtanke om svältoffer i Somalia. Att människor stannar upp, tänker till och bryr sig är i mina ögon aldrig dåligt – vad anledningen än må vara.
Känsloargument är ju sällan ett bra sätt att diskutera på, även om dom är väldigt effektiva att ta till. Att fråga någon vem man skulle bry sig mest om – ett syskon eller en främmande människa, det är ett fult knep med ett givet svar. I den här frågan är det dock känslor som spelar in, det är känslor som avgör. Medias massiva rapportering gör visserligen valet av vem man skall bry sig om ”lättare” (det som står i fokus i rapporteringen får och tar mest plats), men vem jag bryr mig om är inte en åsikt grundad på logiska argument.
Förlåt mig för att jag spenderat timmar på att läsa om, tänka på och prata om terrordåden i Norge. Men en galning med vapen känns som ett mycket större hot mot mig och mina nära och kära än vad torka, svält och massvåldtäkter gör. Vilket i sig är jävligt sjukt och är värt en tanke. När planet störtar är det mig själv jag ger syrgas först, sedan hjälper jag barnet bredvid. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något…
Så förlåt, men det som hänt i Norge har min fulla uppmärksamhet just nu.
Hittade inga relaterade inlägg.
14 Responses to Norges sak är vår – tankar om medias rapportering
Leave a Reply
Och jag ba vill välkomna er till AMBITIÖSA VÄRMLANDSTÖSAs blogg! Här möter ni en 22 år gammal häxkärring som älskar loppis, hudvård, rött vin, uppstoppade djur, webben och grafisk design (utan inbördes ordning).
Mer om mig:
Jag pluggar Webb och Multimedia på Karlstads Universitet. Våren 2012 bjuder på min sista termin under vilken jag åker till Uganda i en månad och också på en förhoppningsvis lärorik praktik. Sen är jag minsann nybakad - redo att ätas!
Är du hungrig, har du frågor eller förslag? Kontakta mig gärna!
malin@ochjagba.seFölj & dela ochjagba.se
<3 Har jag nånsin sagt vad mycket jag tycker om dig?
för sällan, men jag tackar och lapar i mig <3
[...] tycker att ni alla ska ta en stund och läsa min fina vän Malins inlägg om terrorattacken i Norge. Hon säger allt, alla andra kan vara [...]
“Den omtanken kan aldrig vara fulare än omtanke om svältoffer i Somalia. Att människor stannar upp, tänker till och bryr sig är i mina ögon aldrig dåligt – vad anledningen än må vara.”
Min tanke också, vafan. F.ö skänkte jag just pengar till Afrika.
Och med det menar jag att det är skilda händelser.
bra gjort att skänka pengar! känner mig kass som ursäktar mig men jag har verkligen inte råd denna månad.
har förresten funderat på sen jag lyssnade på moraltestet i christer i p3 senast, om vi är skyldiga att skänka pengar till dem som har mindre. kan verkligen inte besluta mig om det… spontant tänker jag att klart vi som har i överflöd (säkerligen på bekostnad av andra) ska dela med sig till dem som har det sämre. men sen när jag tänker efter vet jag inte… varför har dem det sämre? hjälper vi verkligen deras situation när vi bara skjuter till mer pengar utan att kräva något i gengäld? låter ju fett oschysst nu, tankarna gäller nog inte riktigt i svältkatastrofen… menar mer… öh, varför skriver jag om det här här?
hursomhelst, annars vad det gäller bistånd till u-länder. inte för att tjänster alltid måste ersättas med gentjänster. men om man alltid får utan att behöva förändra sitt beteende så kommer väl ingen förändring ske? rent allmänt? ja nä. jag vet inte.
skilda händelser ja. tror jag förstår vad du menar, men du får gärna förklara närmre?
Slavoj Zizek om valgorenhet “First as Tragedy, Then as Farce “:
http://www.youtube.com/watch?v=hpAMbpQ8J7g
men va jöbbigt att länka till en video utan att säga mer om vad det är… hatar att kolla på folks youtubetips under sådana oordnade former…
Ok. Jag klistrar fran wikipedia:
“Slavoj Žižek (born 21 March 1949) is a Slovenian continental philosopher and critical theorist working in the traditions of Hegelianism, Marxism and Lacanian psychoanalysis. He has made contributions to political theory, film theory, and theoretical psychoanalysis.
Žižek is a senior researcher at the Institute of Sociology, University of Ljubljana, Slovenia, and a professor at the European Graduate School.[1] He has been a visiting professor at, among others, the University of Chicago, Columbia University, London Consortium, Princeton, New York University, The New School, the University of Minnesota, the University of California, Irvine and the University of Michigan. He is currently the International Director of the Birkbeck Institute for the Humanities at Birkbeck, University of London and president of the Society for Theoretical Psychoanalysis, Ljubljana.”
Klippet ar ett foredrag av honom tillsammans med animationer. Han pratar om vad han anser om valgorenhet.
Tack tack. Ska kika imorgon.
jaaa, TACK. håller med om allt i denna text :* :* :*
:* :* :* <3
Jag kan förstå att media skriver spaltmeter nu då det är en speciell händelse för oss i nord.
Men människorna är dock inte media & det är allt lite obehagligt att se så många plötsligt
bry sig om främlingar. Visst, det är FINT med omtanke men det finns två olika aspekter som
gör det ruggigt för mig: 1. Många förklär sin skräck att det ska drabba en själv, till falsk
omtanke för andra. 2. Det är ett tydligt tecken på hur blind vi är för mycket annat.
Tycker heller inte att man ska förminska omtanken som norrmännen visas, jag tycker dock att
man ska vara medveten om sina ‘motiv’ till sörjandet. Jag tål inte skenhelighet, men jag
tål absolut om någon säger “Jag är fett rädd, & eftersom det hände nära mig så känner jag
mer för offren” även om det kan sticka i ögonen av sista meningen, men det är ingen
väsentlig del av det hela då jag inte tror att människor riktigt förstår hur barnen i Afrika
faktiskt hänger samman med händelsen i Norge. Av texterna jag har läst så har det inte
framgått att människor alltid ska ha sett helhetsbilden.
“Men en galning med vapen känns som ett mycket större hot mot mig och mina nära och kära än vad torka, svält och massvåldtäkter gör.”
Jag förstår det. Kom bara ihåg att vår vardag leder till misär i andra länder som leder till upplevd (av vissa) kaosartad invandring till vårt land som leder till missförhållanden mellan en del vita & svarta som leder till griniga norrmän som leder till bomber..
Jag läser vad du skriver, men jag förstår inte riktigt. Om det är obehagligt att så många plötsligt bryr sig om främlingar: Hur är det i så fall är bättre att visa omtanke för svältoffren i Somalia? Är inte de lika stora främlingar som norrmännen? Ska vi inte visa varandra omtanke alls, eftersom vi då riskerar att tänka på oss själva? Vad är det som är så farligt med att sätta sig själv i första rummet – att bry sig om sig själv? Månar jag om mig själv månar jag säkerligen om mina närmaste, eftersom deras välmående påverkar mig. Gör det den omtanken sämre, för att jag själv påverkas positivt av den?
Personligen tror jag att vi endast gråter för vi tycker synd om oss själva. Gör det gråtandet fel? Det tycker inte jag. Jag tror att människan i stort är egoistisk.
Jag tror inte att vår, som du säger, falska omtanke, skadar de drabbade i Norge. Jag tror inte att den omtanken om främlingar skadar någon. Lika lite skadar den “falska omtanken” svältoffren i Somalia, vilka många skänker pengar till (tycka vad man vill om välgörenhet och bistånd).
“Kom bara ihåg att vår vardag leder till misär i andra länder som leder till upplevd (av vissa) kaosartad invandring till vårt land som leder till missförhållanden mellan en del vita & svarta som leder till griniga norrmän som leder till bomber..”
Tolkar jag dig rätt när du säger att det som hänt i Norge egentligen är vårt eget fel? Hade inte vi levt som vi gör, hade inte så många flytt till Skandinavien, och då hade inte ABB dödat 77 personer?
Tycker det är en lite skrämmande tankegång? Det finns många som har problem med vår invandringspolitik, men alla tillverkar inte bomber och skjuter ihjäl ungdomar för det?