Rest in peace 2005 – vänskapsåret

Jo det är nämligen såhär. Jag har ingen frisyr. Har i princip aldrig haft. Jo, det har jag visst det. Men bortse från dessa tillfällen för 5 år sedan och känn med mig. Jag har hår, men ingen frisyr. Jag förstår knappt hur detta känns, eftersom jag inte har något att jämföra med. Leker med tanken hur det måste kännas att ha en frisyr. Jag tänker att det är lite som en vänskap. En vänskap man måste underhålla, ta hand om och betala dyrt för. En ganska krävande vänskap skulle en del säga. En vänskap jag är utan sedan en tid tillbaka. Jag tänker ensam är stark och det som inte dödar härdar. Men detta tomrum. Det är svårt att hantera.

Jag tittar på bilder på mig och den där vännen. Försöker förstå. Analyserar, funderar, vart gick det egentligen fel? Vart förlorade vi varandra? När tog vänskapen slut?

Du känns väldigt… Avlägsen.

Men så kan det ju vara med vänskap. Ibland.

OBS BILDEN ÄR ETT proffsigt MONTAGE OBS

Liknande inlägg:

1. Nya dåliga bryllen Är så fett osugen på allting just nu. Jag tror...
2. out of control / when I turn my power on / I will go electric fan också jag älskar den där färgen...
3. Har liksom gjort den här resan förut om man säger BRRRAAA HANNA! Jag avfärgade faktiskt. Väteperoxiden var med i...