Fyfan vilken vidrig jävla bok jag lyssnade ut idag. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist (författaren av Låt den rätte komma in om namnet låter bekant men poletten inte trillar ned). Har flera gånger velat ta ur lurarna ur öronen, äta under tiden jag lyssnat har varit en utmaning och en allmän äckelkänsla har krupit runt i kroppen. Vi snackar hjärnsubstans, borrmaskiner och allehanda verktyg som kan användas till mordredskap. Jag tyckte att boken var bra trots detta, men inte så mycket mer. Föregångaren Låt den rätte komma in ligger mig närmre hjärtat. Det finns vissa likheter böckerna emellan. Båda behandlar utanförskap, ond bråd död, unga människor och kärlek dem emellan. Kombinationen barn och “ondska” får mig att rysa, vuxna som mördar och tänker mordiska tankar är inte riktigt lika chockerande som när ett “oskyldigt” barn gör det samma. Ändå lyckas John Ajvide Lindqvist få mig att tycka om dom där inte så oskyldiga barnen i hans böcker. Dock tycker jag om första halvan av boken bättre än andra. Dessa vargflickor och deras ångest – säkerligen fint porträtterat men det kändes så utdraget. Man visste men ändå inte vart det var på väg – fasades men rycktes ändå med. Frågor som dök upp efter epilogens slut var Vad hände med Jerry? Varför dumpades spädbarnet i skogen? Av vem?Vad hände med tjejerna – hur togs breven emot av dom stora tidningarna?

Någon som läst hans böcker? Vad tycker ni?

Drömde så lustigt i natt förresten. Jag och mamma vandrade runt på stan och stötte på en manlig blottare som utövade sin pedofila läggning. Han förföljde en liten pojke, och fortsatte så trots att jag och mamma försökte få honom att sluta. Han var nästan utmanade i sina gärningar. Vad gör vi för att försöka lösa problemet? Vi går till en katolsk kyrka och församling. Vi går runt där inne, utforskar, delar på oss. Golvet lutar något så fruktansvärt, jag kan knappt ta mig ut från rummen jag går in i. Uppdrag granskning är där. Mamma berättar om mannen som blottar och förföljer – och får svaret “Okej, var du färdig så? Tack.” sen inget mer. Vi försöker med prästen men hamnar i något firande. Dom sjunger på engelska och vi serveras förrätten ris, bearnaisesås, och runda frallor med solrosfrön på. Kvinnan mitt emot mig vid bordet äter som någon med stora utmaning att hantera livet. Vaknar av ett sms, och undrar varför vi skulle få hjälp av katolska kyrkan att hantera en pedofil.

kattOBS BILDEN ÄR ETT MONTAGE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Liknande inlägg:

  1. Oproduktivt Det finns något tillfredsställande i att handtvätta secondhand-kläder. Den...
  2. Drömdagboken Oj vilken obehaglig dröm jag hade. Mina föräldrar (inte mina...
  3. analyze this analyze this analyze this fucked up night. vilka jävla drömmar. Hade nån högljudd fest...
  4. Drömdagboken 2009/07/22 Somnade efter jobbet. Inbillar mig att jag vaknade av att...
Tagged with:
 

One Response to “Lilla stjärna” och Drömdagboken

  1. jojjo says:

    har läst alla hans böcker och tycker helt klart denna var den sämsta, det suger att inse det men det tycker jag verkligen. och JA jag undrar också precis som du, vad hände med jerry, vem placerade ut barnet i skogen? john ajvide lindqvist har ju tidigare, i pappersväggar, fortsatt med historian (om än i kortare novellform) från hanteringen av odöda. jag tänker att han kanske kan göra så om denna med! det är ju historien kring flickorna som intresserar mig mest, mer än vad som hände där boken slutade.

    jag läste en recension i nöjesguiden idag (http://nojesguiden.se/artiklar/litteratur-lilla-stjaerna) och kunde inte annat än att hålla med om vad det stod i inledningen av recensionen – att han skriver lite som om det vore en högstadieuppsats. jag tycker det ibland är så våldsamt spännande att jag får gåshud men samtidigt ba EUUW för att det är så TÖNTIGT. han försöker få in populärkultur, lunarstorm, the smiths, bright eyes, referenser till att tjejer “vill se ut som britney spears” och man skaffar doc martens och kickar mobbare på pungen.
    alla hans böcker tas emot skitväl av recensenterna som tycker det är ball med hans popreferenser.. jag tänker att jag kanske är lite för ung för det hehe. de gamla manliga recensenterna 50+ har väl aldrig varit med om någon som väver in the smiths i historian, men jag tycker mest han skriver som jag själv skrev när jag var typ femton och lade upp text på sockerdricka/lunar/whatevs. tycker inte det känns äkta när han försöker beskriva tonårsångest.

    vargflickorna och den grejen tyckte jag var töntig :( varför väva in massa andra labila tjejer för. helt klart var, som du skriver, första halvan bäst!

    MEN jäkligt spännande på sina håll, men jag tycker han skriver barnsligt och naivt på något sätt. som att han försöker vara ungdomlig men failar.

    men annars älskar jag alla hans böcker!! läs pappersväggar om du inte gjort det, det är en samling med massa olika historier. sjukt bra!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>