Broloppet 2010

Kanske inte det sexigaste världen skådat – men fan det bästa!

Siktade på 6 minuter per kilometer, 2 timmar som sluttid. Går ju inte riktigt ihop, eftersom en halvmara (och Broloppet)  är 21 097,5 meter. Huvudräkning är väl inte riktigt min starka sida. Men med två tydliga mål tog jag mig an loppet och bron. Startade i gruppen med beräknad sluttid 02.15-02.30.

Vägen till starten kändes fantastiskt lång, likaså tåget av  ca 30 000 människor som tillsammans tog sig från startområdet till själva starten. Dom första löparna startade klockan 16.00. Jag och min startgrupp startade ca 25 minuter senare.

Tunneln på ca 4 kilometer var en väldigt skojig men jobbig inledning på loppet. Varmare ställe att löpa på får man leta efter. Svetten rann efter bara en kilometer. När tusentals människor andats, svettats och sprungit i tunnelns utrymme innan kan man ju förstå att det inte är mycket syre kvar. Sprang inte med musik i lurarna första 4 kilometrarna. Vid varje kilometerpassering spred sig nämligen ett jubel bland alla i tunneln och vi applåderade oss själva. Tillslut skymtade vi ljuset i tunneln och kom ut i den vääääldigt friska luften.

Solsken. Bron var en fröjd. Njöt hela vägen. Så vackert. Vid 6 kilometer tänkte jag ‘va! redan?!’.

Hade rejäl medvind hela bron. Vinden greppade tag i ryggen på en och gav en härlig puff framåt. Fyfan vad kul det var. Vet ni hur hög den där jäkla bron är? Vågade inte springa nära räcket. Vid gränsen till Sverige jublade vi och applåderade igen. Efter att jag passerat halva bron eller kanske lite mer hade dom öppnat den för trafik igen. Möttes av glada, hejande och tutande bilister.

Väl av bron började det gå lite tyngre. 4-5-6 kilometer kvar. Kom igen nu Malin, för fan, nu kör vi. Fötterna börjar bli rejält slitna. Trampdynorna, närmare bestämt. Har inte varit med om det förut. Slapp som tur var blåsor på tårna tack vare omsorgsfull tejpning innan loppets start. Tankarna var nu inställda på den där utlovade energidrycken vid vätskekontrollerna. Väl där möts jag av massor av muggar avsedda för energidryck – på marken. Vatten för mig, tackar! Nä, men visst, tänk inte på mig. Tar girigt en plastmugg, skvalpar ut vatten i hela ansiktet, frustar som ett vilddjur i brunst. Tar ur lurarna och försöker få energi från hejande publik. Bara du inte börjar gå. Kollar klockan. Räknar – okej, målgång på 02:18:00. Okej, måltiden passerad med nästan tjugo minuter. Kul. Bra jobbat.

Inser att jag räknar lika bra som vanligt – dvs helt fel. Snabb omräkning: Håller jag uppe tempot lite klarar jag 02:06:00! Lite senare räknar jag det till 02:08:00… Någon har spytt, kollapsat och blir omhändertagen av ambulans. Passerar 21 kilometersskylten. 97 jävla meter kvar. Vill bara få det överstökat nu, helst inte dö på kuppen, det känns så, jäkla fötter, KOM IGEN NU DÅ FÖR FAN. Jag spurtar. I mål.

Jag är i mål. Jag klarade det.

Fyfan, jag är i mål! Fy. Fan!

Kom i mål 02:09:51. Sprang upp mig en startgrupp.

Ni räkningskunniga. 129 minuter och 51 sekunder. 21 097,5 meter. Vad blir det för kilometertid?

Inte så fruktansvärt långt från målet ändå, eller hur! Nästan alla målbilderna uppfylldes vill jag lova. Uteblev delen om benhinnorna, dom kändes inte vid.  Hurra!

Nästa år springer jag marathon.

Liknande inlägg:

1. Om ett projekt jag tänkt på länge Hej jag heter Malin och jag skulle vilja gå...
2. Uppladdningen har börjat Har varit ute och sprungit i 2 timmar och 31...
3. TAGGA UPP!!!! Åh vad roligt, nu får jag snart skapa en ny...