Varför får jag alltid dåligt samvete när jag ger en del av (hushålls)arbetet till min sambo? Nu är han i köket och diskar bort den där disken som samlats på hela diskbänken sedan jag tänkte i förrgår att den här gången ÄR det faktiskt inte min tur att diska. Jag städade hela lägenheten förra veckan, fast jag lovade mig själv att jag inte skulle ta på mig hela jobbet själv. Jag tvättade bort allt i tvättkorgen förra veckan. Det är jag som har storhandlat dom senaste gångerna.
Jag vill helst passa mig för att sätta in alla sånadär tjänster på nåt slags konto som han får balansera upp för att jag ska ta vid igen, men ibland kan jag inte låta bli. Förstår att det här blir lite onyanserat, han har ju faktiskt lagat mat åt mig flera gånger. Det är inte så att han inte hjälper till liksom. Men nu är jag där och tallar igen på samvetet. ALLTID detta dåliga samvete över att dela hushållssysslorna. Fan också jag bäddar ju sängen varje dag. Diskar. Bakar. Tömmer i diskhon. Tömmer sophinken. Går ut med soporna. Bäddar rent i sängarna. Byter handdukar när händerna börjar lukta sämre efter torkning än innan tvättning. Varför har jag dåligt samvete för att han fick diska allt det där nu? Ställer jag orimliga krav? På mig själv? På honom? På vårt hushåll?
SVAMMEL. jag svamlar. och han smäller i skåp där ute.
ÅH det ÄR underbart att vara kvinna. Här kommer en fördom men hur många män i sina heteroförhållanden tror ni har egentligen haft dåligt samvete över sånthär? Eller hur många har ens tänkt på det?
Varför antar jag att det jag med lätthet kan utföra (så jävla jobbigt är det faktiskt inte att diska) är ett helvete för honom? Han har ju precis likadana förutsättningar som jag, lika goda utsikter. Han i hans mansroll och jag i min kvinnoroll. Han = inkompetent vad gäller hushållssysslor? Hon = kompetent vad gäller hushållssysslor?
Det är ganska svårt att ta av sig det där kvinnoförklädet och dom där mansbildglasögonen trots allt…
Ps. NÅDE er om ni vågar kasta smuts på min sambo nu. DET vågar ni INTE. Ds.
Liknande inlägg:
- 2010 – året då jag slutade tro på feminismen ...
- Man kan inte hela tiden anta att en kvinnas kropp är till för betraktaren att bedöma – och jag försöker lära mig det nu Det börjar kännas rätt gammalt att skämta om att feminister...
- Rätten att skämta om allt: Just nu funderar jag på att döda alla våldtäktsmän på hela jorden. “funderar på att typ…hmm….våldta någon” 3 personer gillar. Raden har...
16 Responses to Kvinnorollen, mansrollen och diskberget
Leave a Reply
Och jag ba vill välkomna er till AMBITIÖSA VÄRMLANDSTÖSAs blogg! Här möter ni en 22 år gammal häxkärring som älskar loppis, hudvård, rött vin, uppstoppade djur, webben och grafisk design (utan inbördes ordning).
Mer om mig:
Jag pluggar Webb och Multimedia på Karlstads Universitet. Våren 2012 bjuder på min sista termin under vilken jag åker till Uganda i en månad för att skriva min kandidatuppsats i Informatik. Sista terminen bjuder också på en förhoppningsvis lärorik praktik. Sen är jag minsann nybakad - redo att ätas!
Är du hungrig, har du frågor eller förslag? Kontakta mig gärna!
malin@ochjagba.seFölj & dela ochjagba.se
Personligen ser jag inte hushållssysslor som könsuppdelade. Det är klart man ska hjälpas åt i den mån man har tid. Jag bor iof fortfarande hemma, men det är alltid jag som diskar till exempel. Klart det vore trevligt om någon annan diskade för mig någon gång, men om denna någon är en man eller kvinna intresserar mig föga.
alltså det där är så svårt. tex, min sambo lagar mat 100% av gångerna. alltså varenda jävla gång. han är jävligt bra på det och gör det med nöje. grymt, jag avskyr nämligen att laga mat. iom detta slipper han omedvetet undan en del grejer jag gör. jag tror exempelvis inte att han dammsugit, dammtorkat, bytt sängkläder en enda gång utan att jag BETT honom. jag älskar ju honom mest i hela världen men it breaks my heart varje gång jag måste BE honom att göra något och han märker att jag är irriterad och han får dåligt samvete och säger “jag gör mitt allra bästa” och jag ba ååh men nevermind hjärtat!! och så kanske han dammsuger, men jag sitter ju bredvid och datar och känner jaahapp det där var ju knappast “från hjärtat” eller vad man ska säga. så i slutändan är det återigen jag som tvättar, städar och bäddar. ofta gör jag det t.om. när han är på jobbet, så när han kommer hem är allt rent och fint och det värsta (?) är att jag älskar att göra det fint tills han kommer hem!! mammaissues? desperete housewives issues? gaah
hej vägg av text. men ja. det är så jävla svårt ibland.
syrran sa någon gång att när man som kvinna tycker att man gör lika mycket i hemmet så gör kvinnan oftast mer ändå. det bara “känns” som lika fördelat. crazy.
själv diskar jag aldrig iofs :D
.-= carmens senaste blog ..dumplings =-.
@ MF…:
alltså, jag menar inte att det borde vara så. men historiskt sett (till en viss punkt tillbaka i tiden, åtminstone) är det ju kvinnan som tagit hand om hushållssysslorna. inte för att hon direkt haft någon större fallenhet för det, utan snarare för att mannen varit den som arbetat och fått pengar för det – han har försörjt hushållet och hon har tagit hand om det.
och där har vi dom fina könsrollerna, som jag tycks ha svårt att skaka av mig trots att jag är mycket väl medveten om dem.
@ jojjo:
men alltså: WORD. jag VET! Han lagar alltid mat (typ) och jag trivs ju jättebra med det, han är jättebra på det och jag är mindre bra. och jag gör precis som du, tar dom där andra sysslorna och måste be om att få hjälp eller för att dela upp resten av arbetet liksom.
jag är kanske lite för pedantisk eller har för stora krav – men jag tycker att om man gör något kan man lika gärna göra det ordentligt. det är ingen idé att gå runt i lägenheten och dammsuga lite förstrött. allt damm och smuts du inte suger upp då kommer ändå sprida sig till dom där få rena fläckarna. det är helt onödigt i mina ögon. men då vill man ju heller inte klaga, för då hamnar man ju i sitsen “ok, gör det själv då? inget jag gör duger ju ändå?”
… och ja, den meningen har väl yttrats av min sambo nån gång.
du är inte ensam om att tycka om att göra det fint. jag gör också sådär. typ jämt! får jag fråga om dina ansträngningar uppmärksammas?
@ carmen:
det är mycket möjligt. det skulle väl kanske kunna bottna i att man som kvinna värderar det man gör som mindre värt? eller?
Det är kvinnas roll att ta hand om hushållet.
Du borde alltid dammsuga och ha maten serverad när herren i huset kommer hem.
@ Maria:
HAHA eller?
nä, det var inte ens kul.
Så är det hemma hos oss.
Han gör mer mansgöra som mekar med bilen, storhandlar, fixar när något är sönder hemma och jag lagar mat, städar, diskar (inte så jobbigt med diskmaskin). Funkar bra för oss. Behöver inte vara jämställt till varje pris bara för sakens skull. Om man föredrar att laga mat och diska över handla och fixa bilen.
@ Maria:
Så din första kommentar var seriös? Jag tycker isåfall att du borde tänka om. Jag tycker inte att du kan blanda ihop vad du gör, med vad kvinnor i allmänhet bör göra. Jag har aldrig förespråkat vad alla borde göra, vad jag försökte göra var bara att belysa ett problem som jag dras med: dåligt samvete när allt jag gjort egentligen bara var att dela med mig av hälften av arbetet.
Jag vill också påpeka att jämställdhet i hushållet behöver inte nödvändigtvis ha med vilka sysslor man utför: snarare att man hjälps åt och delar på arbetsbördan.
Så tänker jag i alla fall.
Ja, jag var seriös. Det lät som du fick dåligt samvete för det kändes du tvingat honom att göra något som du brukar göra mer än honom, men du ville att han skulle göra det enbart för göra någon slags markering. Självklart ska man hjälpas åt. För mig och min gubbe har uppdelningen kommit helt naturligt och båda verkar tycka det är ganska bra uppdelning. Det var väl det jag menar. Bättre man gör det man är bäst på och har minst emot att göra. Resten som båda tycker är tråkigt kan man dela på. Tycker inte man ska räkna gånger man har gjort ditt och datt (och det sa du ju också att du inte ville). Men är inte det en ganska vanlig uppdelning att den som lagat maten slipper disken?
@ Maria:
markering? nä? mest för att jag känner att jag inte vill ta hela arbetsbördan hela tiden. var det fel tyckte du? visst, man kan ju visserligen se det som en markering. och är det markera som behövs för att man ska dela på arbetet tja då kommer jag nog fortsätta med markerandet. jag ser ingen anledning till varför jag ska göra “allt”. gör du? ja, det gör du kanske. för din och din sambos uppdelning av arbetet är inte i mina ögon speciellt rättvist eller jämställt. visst kan det bara jobbigt att laga en bil, men ärligt talat? hur ofta går er bil sönder? flera gånger i veckan? är det så så råder jag er att byta bil?
här vill jag bara säga att ni självklart får ha vilken uppdelning av arbetet ni vill. tycker ni att ni trivs så, så fortsätt i de gamla redan uppkörda spåren.
det där med att man ska göra det man är bäst på. det fungerar inte riktigt för mig. om jag ska leva efter den principen skulle jag behöva göra allt själv för jävlar vad mycket inkompetenta nollor det finns. jag tycker ärligt talat att jag är bättre på att diska än min sambo, men han är också bättre att laga mat än vad jag är. ingen värdering i vem som är bäst på vardera sak. däremot tror jag inte att bara för att jag råkar vara bra på att diska så finns det inget hinder för honom att bli lika bra på det som jag. jag har nämligen inte fötts med någon gen som gör mig till en utmärkt diskare. nu råkar jag vara bra på att diska för att jag har gjort det mycket. om min sambo diskar mer kommer han bli minst lika duktig som jag.
din karl är säkert bra på att laga bilen för att han har gjort det mer än du. men att laga en bil och att diska är inte riktigt jämförbart.
vad som är en vanlig uppdelning fungerar inte för mig. den vanligaste uppdelningen är väl den som du och din karl har. den är i mina ögon förkastligt orättvis och inte alls jämställd. varför ska jag gå med på såna levnadsvillkor bara för att det är de vanligaste villkoren?
Då kanske du ska byta kille?
Så byter vi bil.
@ Maria:
Tycker du själv att det är en logisk lösning?
ja, that’s the thing, mina efforts uppmärksammas faktiskt. typ han blir glad när jag tvättat hans skjortor och städat som fan. han tackar och bockar. men alltsååå jag tycker inte det räcker…
och grejen med matlagningen, har tänkt på ditt inlägg senaste dagarna och det här om att min sambo lagar maten – det är ju något han tycker är KUL. han gillar ju det. jag GILLAR ju liksom inte att städa.
haha fun fact: i förrgår bad jag honom dammsuga och bädda rent. han bäddade. men dammet ligger kvar.
håller precis med dig, uppskattar inte halvhjärtade försök. gör det ordentligt, liksom!
stör mig som fan också på att när han väl gjort nåt, så får jag höra det jävligt länge. säg såhär, han har dammsugit och tvättat en maskin. så kanske jag ber honom göra nåt eller så, då ba “weeeell alltså jag städade ju och tvättade igår *proud face*” och jag ba *facepalm*.
hade ju varit jävligt nice om jag kunde komma hem från skolan och det var helt städat och tvättat och han bara gjort det, och sen satt sig ner och lirat data. liksom att det inte är som någon stor grej han vill ha en klapp på huvudet för. för jag gör ju grejor hela tiden som jag inte ber om tack för.. men som sagt när han gör nåt så blir det en stor grej.
åh hatar att jag stör mig på detta för han är verkligen världens mest underbara och vi har det sjukt mycket bättre än många andra par jag känner, men helt jämställt har det ju inte blivit än, nej..
älskar att han lagar all mat för det avskyr ju jag. idag skulle jag fixa maten, jag köpte pizza :))
bra blogg förresten!
@ jojjo:
men det är ju bra i alla fall… då finns det ju ett hopp om att arbetet bakom och tiden du lagt ned också kan uppmärksammas!
alltså: huvudet på spiken. PRECIS.
du har så himla rätt, det är ju precis så! åh vet inte vad jag ska skriva, är precis med på vad du menar, och jag känner precis lika dant!
jag vill helst inte heller störa mig på sånahär grejer, så jag har faktiskt försökt införa någonslags uttalad uppdelning. för att man ska slippa bråka och bli irriterad över detta. för det är ju ganska onödiga grejer att diskutera vecka efter vecka.
jag tänkte att man kanske kan göra så att disken tar man varannan gång, och städandet en gång i veckan (dammsugning och badrummet) får man ta tex varannan vecka. dammtorkning kan man ju komma fram till efter hand hur ofta det behövs, det är i alla fall inget jag tycker behövs göras varje vecka. om man utöver den uppdelningen tycker att det behöver städas mer får man typ skylla sig själv och ta tag i det själv.
men inledningen till ett sånt förslag föll inte i god jord och det rann liksom ut i sanden… när jag försökt styrt upp det två gånger och ingen av gångerna har gått bra så känns det så hopplöst. vill inte tjata om att slippa behöva tjata. liksom?
men antagligen så fattar inte min sambo att jag blir sur/irriterad över denna orättvisa uppdelning för att han inte inser att det är en orättvis uppdelning.
för… det är precis som du skriver. så fort han gjort något så tror han att han är fri från arbete i en vecka framöver?
känner du att du behöver tacka och berömma honom när han har gjort något? det gör jag nämligen. vet inte varför, för jag tycker inte att han måste berömma mig såfort jag torkat av spisen liksom. därmed inte sagt att man aldrig ska berömma varandra för det är ju helt fint att visa uppskattning!
tack för dom fina orden. :ninja:
hoho älskar att ha en diskussion med någon som förstår mig. god bless ya.
en uppdelning sådär låter ju vettig, men som sagt inser jag att det inte fungerar i praktiken om inte båda är totalt med på det. vet inte riktigt hur man ska lösa det. jag hatar att whina och nagga och klaga. “vill inte tjata om att slippa behöva tjata.” skrev du, precis så känner jag med.
och ja. jag känner nog att jag måste tacka. jag har faktiskt inte insett det förut, men ja jag tackar nog som fan och öser beröm över honom. och ja självklart kan man kunna tacka, men jag vill inte tacka för mycket. det kanske låter konstigt, men tackar jag så är ju det nåt slags kvitto på att han gjort något JAG egentligen borde ha gjort, att han är “duktig” för att han klarade av den ohyggligt svåra uppgiften att dammsuga.. hm, jag vet inte hur jag ska förklara.
som sagt vore ju det grymmaste om grejorna bara kunde bli gjorda ibland medan jag var och pluggade/jobbade/fikade/whatevs då och då, och jag kom hem och märkte att allt var fixat och jag kunde säga “fan vad gött, det såg ju ut som skit här imorse” och sen kunde vi droppa det. och kolla på tv. och inte att han gjort det (halvhjärtat) (efter att jag har bett honom) och att jag pussade massor och ba tacktacktack! så att han kunde sola sig i den glansen i en vecka. som det brukar bli dvs.
en “rolig” grej är att min pappa och hans sambo har det tvärtom. hon gör inget. han gör allt. den tvärtomvärlden är nog rätt ovanlig dock *generaliserar, and so what, sue me*
Hallelåja! Åhh, jag älskar att din blogg ofta blir som ett forum där du tar upp jobbiga och ibland lite obehagliga ämnen, som man inte gärna tar upp med folk i sin omgivning.
Jag har nästan samma problem. Jag är arbetslös och han jobbar heltid. Jag tycker att det är kul att pyssla i hemmet. I och med att jag även älskar inredning och design.
Det blir det automatiskt så att jag bli irriterad när min sambo städar ett rum och inte ställer saker och ting exakt på millimetern där det SKA stå.
Jag stör mig även väldigt mycket på att andra människor bryr sig om mitt fall. Får ofta höra t.ex : “Jaha, så han kommer bara hem och får maten serverad, och behöver aldrig städa”
Men, han jobbar. När han slutar jobbet är JAG hungrig. Ska jag bara för att göra det jämställt, bara laga mat åt mig själv? – Nej.
Diskar han, då ställer han allt i fel skåp och lämnar ringar på glasen. – Varför bli sur, när jag vill och kan göra det bättre, snyggare.
Jag fullständigt avskyr att vissa människor ser mig som en hushora. Men jag älskar att ha ett hem som alla som trampar över tröskeln blir imponerade av. Och det är tack vare *mig* som det är så fint. Det är JAG som har snickrat, målat, meckat, diskat och har den fräschaste lukten på soffkuddarna.
Då ställer jag mig istället frågan “Är han min bitch, som jobbar och får in pengar som jag kan lägga på min inredning?” :angel: