Vill vara en framgångssaga. Vem vill inte det?
Någon som pluggar?
Jag har verkligen svårt att hålla ångan uppe. Jullovet hägrar. Någon annan?
Det är faktiskt ganska ansträngande att läsa ett program på 100%. Jag trodde inte att det skulle kännas så, antagligen för att jag läst kurser under den Estetisk-filosofiska fakulteten (orkar inte kolla upp om den heter så faktiskt, men det låter bra) förut. Där är inte undervisningstimmarna något man slösar med precis. Man förväntas väl sköta studierna själv naturligtvis, och i mitt fall skötte jag det så att det blev minsta möjliga.
Nu har jag snart en termin bakom mig på Webb och Multimedia. Avdelningen för informatik. En termin som tagit ganska rejält på krafterna.
Men hur jobbigt kan det vara liksom?
Ja, hur jobbigt kan det egentligen vara?
Webb och multimedia är ett program utan krav på förkunskaper. För mig som inte har några vidare förkunskaper att skryta med (förutom begränsade kunskaper i actionscript, sisådär 5 hp, samt egenlärda CSS+HTML-skills) är det mycket ny kunskap som skall tas in och bearbetas. Förvaltas. Väl. Utöver det kommer axlandet av ansvar. Det är ingen som bryr sig om att jag missar en, två, tre föreläsningar. Det är ingen som tar hänsyn till att jag missat en tenta. (Nu har jag visserligen inte gjort det än, men blir förvånad om det inte kommer ett U snart.) Jag ansvarar själv för att jag tillfogar mig all den kunskap jag behöver för att klara laborationer, inlämningar, tentor, kurser och ett framtida arbete. För en prokrastinator av hög grad är det mycket ansvar att axla.
Det är inte så att jag klagar, jag inser ju att jag inte alls läser i ens närheten av den mest krävande utbildningen. Jag reflekterar bara över att det var mycket jobbigare än jag trodde att läsa program på heltid.
Jag har väldigt svårt att inte känna mig stressad över den ständiga tillströmningen av arbetsuppgifter. Innan man ens är färdig med laboration x outas nästa laboration. Man inser att det spelar ingen roll hur snabbt jag blir klar med det här arbetet, det finns alltid en ny uppgift som ligger och lurar runt hörnet. Man får ingen tid att berömma sig själv, ingen tid för återhämtning eller ens reflektion. PANG PANG PANG PÅ’T IGEN BARA.
Bakom allt det där ligger min rädsla för att inte göra bra ifrån mig. Har gått ut rätt hårt, eller egentligen har jag inte det, men det har sett så ut i resultaten. Jag menar inte att jag lekt mig igenom tentorna, inte alls. Jag har bara inte medvetet siktat på högsta betyg. Klart jag har som ambition att få högsta betyg, men jag går inte in i tentasalen med någon annan inställning än att göra mitt bästa. Men det är i den där rädslan jag nu har hamnat och det här säger jag inte för att skryta eller vera förmer, jag säger det bara för att det är ett faktum. Ett faktum som gör att jag nu ser på kommande tentor (det är två i antalet i januari) med skräck i blicken och kallsvett i nacken. Darrande tunga (???) och skallrande knän. Fradga i mungipan och stela fingrar (??). Haha. NI FATTAR. Duktig flicka finns det väl något som kallas, och jag vet inte om jag kanske har fått en släng av det. Nu när jag har haft bra betyg på tentorna vill jag inte sänka mig. Jag är rädd för det till och med. Jag vet att det är urbota dumt att tänka så, jag vet att det är ofrånkomligt att jag kommer få “bara” ett G på tentor och inlämningar. Jag vet att det inte är bara ett G, jag vet att det mest sitter i mitt huvud och att det antagligen inte är en utslagsfaktor vid anställningstillfället. Jag vet att jag borde släppa det och berömma mig själv för att jag hänger i istället. Ge mig själv en klapp på axeln och en kyss (haha?????), men så kommer den där lanseringen av nästa laboration innan jag ens lämnat in den första och förstör allt.
Stressen. Pressen.
Hur tacklar man det?
Liknande inlägg:
- Bekvämlighetszoner Imorgon ska jag förhoppningsvis bryta en rädsla som har...
- tabula rasa. kanske lika bra. Där fick självkänslan, självbilden, självförtroendet och själen sig en törn....
- Måste grina lite haha ÄLSKADE VÄNNER vet ni VAD?! Jag klarade båda tentorna...
7 Responses to Vill vara en framgångssaga. Vem vill inte det?
Leave a Reply Cancel reply

Och jag ba vill välkomna er till AMBITIÖSA VÄRMLANDSTÖSAs blogg! Här möter ni en 22 år gammal häxkärring som älskar loppis, hudvård, rött vin, uppstoppade djur, webben och grafisk design (utan inbördes ordning).
Mer om mig:
Jag pluggar Webb och Multimedia på Karlstads Universitet. Våren 2012 bjuder på min sista termin under vilken jag åker till Uganda i en månad för att skriva min kandidatuppsats i Informatik. Sista terminen bjuder också på en förhoppningsvis lärorik praktik. Sen är jag minsann nybakad - redo att ätas!
Är du hungrig, har du frågor eller förslag? Kontakta mig gärna!
malin@ochjagba.seFölj & dela ochjagba.se
Taggmoln
acne alkohol asså jag hatar djur så jag bär gärna päls att blogga böcker best of bilder bröst brudar asso d90 dagens gif Djur Drömdagboken dumt en tanke feminism Film foto Fotografi Fredagsspecialen hälsa hår hårfärg hehe hud huddagboken Hudvård hy kött kinakillen kläder kvinnor Löpning mat Musik nä men ärligt nu päls resa sex skola plugga orka bugga skor smink Snygga grejer Träning viktSenaste kommentarerna
- ochjagba on Uppväxt
- A on Uppväxt
- Andie on jättekul dag verkligen :D
- ochjagba on Nåra sköna sprutor
- ochjagba on Nåra sköna sprutor
- Kattis on Nåra sköna sprutor
- Karin on Nåra sköna sprutor
- ochjagba on Nåra sköna sprutor
- mams on Nåra sköna sprutor
- ochjagba on jättekul dag verkligen :D
Månadsarkiv
Kategorier
*twitter*










Jag tror och hoppas att saker kommer bli lättare till våren. Vi har läst i 150% takt nu ett tag känns det som, och jag längtar sååå till “jullovet” så man kan slappna av lite trots att vi måste läsa ändå (skrev äta wtf???).
Kjamizar
.-= Hannahs senaste blog ..TYCKER =-.
Det är en kronisk sjukdom. Man är så van att ligga i topp, prestera. Allt för att ligga först i någon slags betygrace så att man kan komma in på en högskola. Sen när man är där så kan man inte släppa betygen, fast att de knappast spelar någon roll om man inte vill till Yale. Det är dessutom väldigt svårt att släppa att man inte kan vara bäst på allt hela tiden. Konstigt är det, jag utbildar mig till civilingengör, och vad gör jag? Sitter och har ångest för att jag kanske inte får högsta betyg på en mattetenta? (önska mig lycka till btw, den är på lördag)
framgång är överskattat ;)
.-= Ms senaste blog ..Splittrad =-.
Hade liknande funderingar i slutet av gymnasiet med fysik, kemi, matte, programmering o allt vad det hette.
Kom fram till att jag skulle vara glad så länge det var någon bokstavskombination som innehöll ett G på pappret. Lät som värsta medelmåttan där (y), men slutbetygen blev ändå ganska bra om jag får säga det själv. ba gå in i provsalen, gör sin grej och klappar sig på axeln så länge det inte resulterade i ett litet streck.
Var i princip samma sak när jag jobbade. Dvs, laga X telefoner om dagen, samma fel om och om igen, och sen gört igen imorgon.
(Detta måste vara den 1000′de kommentaren!!! hehehe)
På min utbildning har vi bara U och G och det är relativt lätt att fixa ett G men istället blir pressen att man ska prestera en massa annat för att stå ut inför det stundande arbetssökandet. Fylla CV:t med ideellt engagemang, coola referenser, extrajobb och nu så här på slutet en avancerad praktik och intressant kandidatuppsats. Väldigt schysst att curla oss igenom utbildningen och sen slå oss i ansiktet så här inför sista terminen. INFÖR JULEN lixom!!!
Mvh tjejen som sökt 17 praktikplatser och inte fått en enda trots ett läckert CV i pdf-format.
ursh va pessimistiskt det där kom ut. MAN GÖRT MED ETT LEENDE PÅ LÄPPARNA SÅ KLART OXÅ!!
Uni får 4 av 5 toasters(y)
Man tacklar det försiktigt. Lite från sidan.
Fantastiskt fin dörrbild. Strålande.
.-= Alarmistens senaste blog ..Etthundrafyrtio tecken =-.