Min lille lille gulleponke kommer hem idag, åh vad jag har saknat min lille pojke! *spyr*

Jag var på fest för ett tag sen. Där var det en kille som jag tyckte verkade rätt vettig. Han hälsade på ett bra sätt. Gillar verkligen när folk hälsar sådär glatt på en, liksom struntar i att man aldrig förr har träffats. I alla fall, folk sitter och snackar, inklusive den här killen. Han börjar prata om sin tjej. Men han säger inte “min tjej”, “min flickvän” eller namnet på henne. Han säger “min flicka”. “Jag och min flicka” säger han.

Jag säger “Min flicka? Vilken vidrig sak att säga!”

Han blir helt förnärmad. “Vadå vidrig sak att säga? Det är väl jättefint och gulligt sagt? Min flicka?”

Tillslut tar jag tillbaka att det är en vidrig sak att säga. Kände att det kanske var ett starkt ord för min avsky. Jag tänkte att Nej Malin, nu ska vi tona ner oss lite. Håll in det, som du håller in magen ungefär! (Höll en monolog där på festen va.)

Nu vill jag dock ta tillbaka detta. Att jag tog tillbaka. Härmed tar jag alltså tillbaka att jag tog tillbaka att “min flicka” är en vidrig grej att säga om sin flickvän.Alltså, fyfan. Om Kinakillen någonsin snackar om mig som “sin flicka” så ska jag fan slå ihjäl honom. Nä, det ska jag inte, för jag är ju bara en liten hjälplös, arm, gullig flicka! Just det, just det, just det.

Nån kvinna där ute som vill bli kallad flicka av sin karl eller (oj, kolla nu!) sin kvinna? Asså komigen, det är fan vidrigt.

Jag och min pojke

Liknande inlägg:

1. Svårare än så behöver det egentligen inte vara, bara så du vet! En rolig grej jag brukar fråga Niclas såfort det försiggår...
2. Jassådu Grejer jag gillar att göra när mamma pratar i telefon:...
3. I mailboxxxen “Hej Malin En av de mest populära produkterna i shoppen...