“Chansen att få jobb är nästan noll” Nej nej nej, ni har MISSFÖRSTÅTT. Herregud! Det finns en chans att få jobb, men dagens ungdomar är för lata och bortskämda för att ta den! Speciellt i Hofors. Mer: [den där jävla gratisgenerationen ska visst ha allt. jag undrar bara... av vilket överflöd?]
Liknande inlägg:
- kanske lika bra att jag tar en såndär konstgjord lunga på en gång åhhh är helt matt i hela kroppen. dimmig i hela...
- Kartan avslöjar Klockan var 06:10. Kartan började dagen med avslöjanden: Idag...
- sommarvikarien talar ut om arbetssituationen dårå Vaknade en timme innan jag skulle upp imorse. Var så...
8 Responses to Ja men precis, det var ju det jag sa
Leave a Reply
Och jag ba vill välkomna er till AMBITIÖSA VÄRMLANDSTÖSAs blogg! Här möter ni en 22 år gammal häxkärring som älskar loppis, hudvård, rött vin, uppstoppade djur, webben och grafisk design (utan inbördes ordning).
Mer om mig:
Jag pluggar Webb och Multimedia på Karlstads Universitet. Våren 2012 bjuder på min sista termin under vilken jag åker till Uganda i en månad för att skriva min kandidatuppsats i Informatik. Sista terminen bjuder också på en förhoppningsvis lärorik praktik. Sen är jag minsann nybakad - redo att ätas!
Är du hungrig, har du frågor eller förslag? Kontakta mig gärna!
malin@ochjagba.seFölj & dela ochjagba.se
Kan det vara så att Hofors har 10 000 invånare? Däremot ligger ju Falun, Avesta och Gävle inte så långt bort. Med inte så långt bort menar jag att jag har lika lång resväg till mitt jobb. Visst, jag har bättre kommunikation och det är ju trevligt, men å a s letar jag inte jobb i mitt kvarter där det bor ungefär 10 000 personer. Då hade jag nog också haft svårt att hitta jobb…
Karma Jag tror att man förenklar problemet lite om man skyller på kommunens storlek. Vill bara påpeka att det var ironi och inget annat som ligger bakom mitt påstående om att Hofors ungdomar är lata och bortskämda. Jag, som jag skriver i blogginlägget jag länkar till, har inte kunnat hitta något jobb (och jag vet fler i min ålder som inte har guldsits heller). Då bor jag i Karlstad som ändå närmar sig 100 000 invånare.
Sedan får man betänka att för att kunna pendla varje dag måste man tjäna så pass bra att man har råd med detta. Finns det kollektivtrafik mellan städerna är ju det toppen, men sällan gratis! Är kollektivtrafiken dåligt utbyggd eller helt enkelt inte har linjer som passar ens arbetstider så ska man ha råd att föra sig med en bil. Visst, man får ju anpassa sig men jag vet inte om jag skulle vilja betala med flera timmar av min fritid för att komma till och från jobbet varje dag. Jag skulle aldrig ha råd att ha bil idag. Aldrig.
Jodå, jag förstod att du var ironisk, och visst är det förenklat, men det storleken på en stad och utbudet på jobb hänger naturligtvis ihop. Jag har väldigt väl utbyggd kommunikation flera mil åt alla håll p g a att jag bor i Stockholm, eller t o m man ens bor inom ganska många mils radie.
Vidare är jag helt med på att alla inte kan få jobb, vi har trots allt konstant haft arbetslösa i Sverige rätt länge och jag tror den stora delen av dem faktiskt vill ha arbete. Det handlar inte nödvändigtvis om lathet, utan att man som du säger får anpassa sig.
Du skriver ju t ex att du inte vet om du skulle vara villig att betala med flera timmar av din fritid för att ta dig till ett jobb. Då får någon annan göra det. För det är allt som oftast inte sparat kapital som sponsrar en arbetslös leverne. Det tror jag är ett problem i Sverige, vi ser jobb som något permanent. Ta ett jobb som suger som ligger långt bort bara för stunden när det är det enda som finns för tillfället.
Slutligen för att inte låta som bror duktig så har jag själv slitit och varit helt uppgiven när det gäller jobbsökande, så jag vet att det inte bara är att “rycka upp sig” och ge sig ut, men allt för ofta känner jag att det legitimiseras att man ger upp. Jag vet inte om piska eller pep talk hjälper mest, men jag kan känna det lite uppgivet när folk bara konstaterar “näää, det finns verkligen inga jobb”. Jo, det finns, men det är inte alltid skitlätt att hitta dem, och ett man verkligen gillar och som ligger i närheten av stället man vill bo på? Jag letar än. :)
Så jag ba liksom, hajjar du va jag säger, eller? :P
Karma Haha asså ja ba jooo asså ja hajjar varu säjjer!! :D
Jo, visst, det är ett problem om man ser på ett jobb som något man ska ha resten av livet. Då är det inte många jobb som duger vill jag lova! Då ska jag helst bara göra ingenting för världens fetaste lön. Ain’t gonna happen.
Har man det lyxigt ställt med kommunikationer så kan jag tänka mig att det känns lite lättare att ta ett jobb en bit bort… Nu vet inte jag några tider för Stockholms kollektivtrafik, men efter nåt besök i Huvudstaden så har jag ändå fått en rätt positiv bild av era kommunikationer. Ni kan ju åka vart ni vill när ni vill! ;) Här slutar bussarna gå halv tolv under veckorna. *lyxigt*
Verkar inte vara någon lek att vara arbetslös. Jag tror att piska och morot hjälper lite olika under vilken del av arbetslösheten man är. I början kanske man behöver piskan, efter ett tag som arbetslös morot. Eller tvärt om. Har du haft någon jobbcoach? Och har du jobb nu?
Jag har valt att plugga nu istället för att ta ett jobb jag egentligen inte vill ha. Det känns som den bästa lösningen på det faktum att jag inte vill betala med min psykiska hälsa för att få en (piss)lön att leva på.
Jag är anställd sedan ett år tillbaka och har ett bra jobb. Jag har haft massvis med skitanställning, i Sverige och utomlands och liksom du pluggat istället för att ta ett skitjobb till. Innan jag skaffade mig detta pluggade jag och innan det var jag brevbärare i ett halvår.
Jag har aldrig haft en jobbcoach så det vet jag inget om. Det verkar nyare än tiden då jag var arbetslös. Jag tycker mig aldrig fått hjälp av AMS, utan det har varit kontakter och att dyka upp på arbetsplatser och presenterat mig som gett mig jobb.
Jag tror att det viktigaste är att ha ett mål, vilket jag saknade under lång tid. Har man ett mål är det lättare att veta vad man ska göra. Ska man lämna sin hemstad? Ska man plugga mer? Vad leder till målet?
Karma Bra jobbat! Vad gött!
Alltså, du får inte missförstå mig. Jag är redo att ta skitjobb jag också, och jag tycker att man bör vara redo att göra det. För som sagt, drömjobben är rätt få (helt beroende på hur man definierar drömjobb, naturligtvis.) Brevbärare alltså. Det har jag jobbat som nu i sommar, likt några somrar och jular tillbaka. Det är ett bra arbete i mina ögon!
Tror jobbcoach kan funka lite som piska och morot samtidigt. Sen genererar det väl inga nya jobb för dom arbetslösa, men jag tror ändå att det kan hjälpa många!
Visst är det synd det där, jag har nog inte stött på någon som har tyckt sig blivit direkt hjälpt av AMS…?
Mål, där sa du nåt. Bra grej. Kan vara svårt att sätta upp, men det blir ju så mycket lättare att ha något att jobba mot.
Som tidigare fabriksarbetare men omskolad till sjuksköterska har jag så mycket arbete just nu till en bra lön så det förmodligen räcker i många liv.Omskolad , flyttade och stortrivs med livet. :)
Shadow Good for you! :D
Får man fråga hur det kom sig? Det är ju ändå ganska olika yrken?