Dagen jag väntat på i fem veckor | ochjagba.se

Dagen jag väntat på i fem veckor

August 4th, 2009ochjagbaPersonligt

Åh, hörrni. Det pirrar i magen. Det är lite svårt att somna om kvällarna. Jag är lite rastlös. Jag längtar och kan knappt vänta. Det är så kort tid kvar nu. Om fyra dagar kommer Kinakillen hem. Blir Niclas igen. Fem veckor utan den person jag tycker om allra mest går mot sitt slut.

Så mycket men samtidigt så lite har hänt på den här tiden. Vad är egentligen fem veckor? Spelar dom någon roll?

Jag vet att jag glorifierar vårt möte på tågstationen på fredag. Jag föreställer mig det filmiskt. Han går av tåget, vi får syn på varandra, jag börjar gråta, han släpper väskorna och vi börjar springa mot varandra. Jag bär högklackat och en fin klänning jag inte ens har i garderoben. Han tar mig i sin famn, lyfter upp mig och resten av tågperrongen stannar av. Allt kretsar kring oss. Han snurrar mig ett varv, sätter ned mig på backen och vi tittar varandra i ögonen. Skrattar till, jag sätter händerna kring hans ansikte och sedan kysser vi varandra. Sen går vi hand i hand till hans familj som också är där och väntar på honom. Dom kramas och sen åker vi hem. Konverserandes, skrattandes och väldigt glada allihop.

Väl ensamna kommer vi ligga på Niclas säng. Kanske på täcket, kanske under. Tittandes djupt in i varandras ögon, jag kommer fälla dom där tårarna igen. Äntligen är du hemma. Äntligen.

I verkligheten kommer han vara svettig, trött, hungrig och grinig. Jag kommer antagligen börja gråta, men det kommer inte bli dom där romantiska tårarna. Det kommer bli dom där jobbiga tårarna som jag försöker kväva och trycka undan för att jag inte vill se ut som ett fån bland familj och okända tågresenärer. När vi kramas, för det kommer vi nog göra tror jag, kommer mitt ena ögonbryn smetas ut, men jag har ingen spegel med mig. Kommer se förjävlig ut trots att dom andra påstår att det är okej. Du är fin. Det är jag alltså inte.

Sen åker vi hem i bilen. Ganska tysta, för ingen vet vad som skall sägas. Vart man ska börja, vart man ska sluta.

Väl ensamna kommer Niclas gå in i duschen, panikäta något och sedan somna. Snarka och fortfarande befinna sig i Kina mentalt. Jag kommer ligga bredvid i Sverige med mina filmiska föreställningar och försöka kväva min besvikelse.

Varför kan det aldrig vara som på film?
Taggad som: kinakillen

7 kommentar(er) till “Dagen jag väntat på i fem veckor”

Linn August 4th, 2009 at 23:19

Haha, det där är så jävla true. Jag är precis likadan, bygger upp feta filmscenen med gult ljus & fina kontraster. Så är det bara grått & skitigt & jävligt & massor fula fåglar överallt.
Fan, man skulle kunna klippa i sitt eget liv, så man bara får high lightsen. T.o.m ångest ser ju gött ut på rulle, liksom.

Svara | Citera
ochjagba August 5th, 2009 at 00:32

Linn Du kan ju inte klippa bort det trist och gråa och det skitiga. Livet är inte alltid roligt. Man lär sig av sina misstag. Du missar alla skott du inte skjuter. Osv osv va *demonstrerar en klyscha*

Hehe.

JAG VILL OCKSÅ KLIPPA!!! Låt oss gå in i mörkerrummet och fixa med våra negativ!

Svara | Citera
Karma August 5th, 2009 at 16:18

Jag skrattade gott!

Du kan få det på film, det är bara att alla måste ha fått manus så alla är med på hur det ska vara. Precis som på film!

Svara | Citera
ochjagba August 5th, 2009 at 18:04

Karma fan vettu, jag som är så dålig skådis. det enda jag kan är att ljuga, och då inte på beställning eller om bra, viktiga grejer.

Svara | Citera
Karma August 5th, 2009 at 19:06

Ja, hellre ej förverkligade filmdrömmar än taffligt utförda scener.

Du får helt enkelt nöja dig med att mötet på fredag iaf antagligen liknar något från Lars Norén iaf.

Svara | Citera
Moa August 5th, 2009 at 21:13

Mm! Fast du glömde att det kommer spöregna, att hans tåg blir försenat, att han kramar alla i familjen först och dig SIST, att han har glömt språket så ni inte kan förstå varandra och att hans ögon har blivit så sneda så du inte känner igen honom längre

Svara | Citera
ochjagba August 5th, 2009 at 23:11

Moa JUSTDET. Förseningar och spöregn. Framförallt: Bli kramad sist. Hur kunde jag glömma!
Alltså jag tror egentligen inte att vi kommer hitta honom på perrongen… Så annorlunda kommer han se ut. Han ba “…Hallå? Det är Nicki…?” Vi ba “Haha ajo, get out of the way, beggar!!”
Kajsa hade köpt kinesiska kräftor så han ska ha nån att prata med på lördag. OM vi nu hittar honom…

Svara | Citera

Lämna en kommentar