Ohhh, namnkriget fortsätter! Lilltösa får inte heta Michael. Säga vad man vill om att döpa sin dotter efter en avliden idol, men ärligt. Michael skulle vara ett så fint namn på en tösabit. Kom igen Skatteverket, det är 2009 nu.
Kan inte formulera mig idag, men jag försöker:
Har lite svårt för det här att anpassa sig efter dom som kan tycka att flickan borde ha ett killnamn. Jag tänker på argumentet att avslå deras ansökan pga att det kan väcka obehag för bäraren. Jag tänker att obehaget skulle kunna ligga i att hon blir mobbad av skolkamrater (vilket är lite patetiskt, men verkligheten är ju just det ibland). Herregu, ska man verkligen anpassa sig efter mobbarna? Eller ska mobbarna anpassa sig efter verkligheten och samhället?
Kanske?
Liknande inlägg:
- Men GUD, Hero bara måste handla om mina krämer, mitt fejs, min doktor! “AND THEN A HERO COMES ALONG, WITH THE STRENGTH TO CARRY ON” Någon som vill ha lite updates om huden? Inte? Okej:...
20 Responses to men shit tösabiten är väl ingen kille tänkte skatteverket och sa nej, där blir det ett nej
Leave a Reply
Och jag ba vill välkomna er till AMBITIÖSA VÄRMLANDSTÖSAs blogg! Här möter ni en 23 år gammal häxkärring som älskar loppis, svenska språket, hudvård, rött vin, rött hår, uppstoppade djur, webben, surdegsbröd och grafisk design (utan inbördes ordning).
Mer om mig:
Jag pluggar Webb och Multimedia på Karlstads Universitet. Våren 2012 bjuder på min sista termin under vilken jag åker till Uganda i en månad.
Har du frågor eller förslag? Kontakta mig gärna!
malin@ochjagba.seFölj & dela ochjagba.se
Likadant med homosexuellas barn, invandrare etc, man ska anpassa sig efter mobbarna! Du vet man kan ju bli mobbad i skolan. (suck)
Det är en sympatiskt tanke att mobbarna ska anpassa sig efter verkligheten, men så länge det inte finns några faktiskta åtgärder för att genomföra detta så tycker jag att det är helt i sin ordning att samhället skyddar barnen ifrån föräldrarnas kontraproduktiva (åtminstone med avseende på barnets lycka) viljor.
“Jag är Malin Wik. Jag har ingen sjukdom, nån jävla Chihuahua eller nåt barn att blogga om. Jag gillar bara att dricka öl, ha sex, vara feminist, konst, käka godis, och låtsas veta nåt om livet.”
Allt det där känns bra, utom “feminist”. Har inte funderat att satsa på jämlikhet istället?
@Daniel Hehe ja det är ju ett ledande argument från motståndarna till homosexuellas rätt att adoptera. SÅ löjligt så det finns inte. Men å andra sidan, man har ju hört om mobbade barn som har fått flytta på sig. Mobbarna däremot, dom är kvar på skolan och lever loppan! Sverige är inte riiiiktigt där jag vill att det skall vara.
@Martin men ärligt nu martin. tycker du på riktigt att vi ska anpassa oss efter kansken hela tiden? så tänker inte jag i alla fall. hur skulle det se ut, vart skulle utvecklingen gå? inte framåt, i alla fall.
fan, tänk när du står och lagar mat… ba fan kanske skulle testa kanel i köttbullarna idag istället för bara slat och peppar. men NÄ, jag KANSKE inte gillar det.
@Kex Förstår inte riktigt din tankegång där, utveckla gärna.
@ochjagba Din analogi med matlagningen kan tyvärr inte användas som argument för någonting eftersom beslutsteori alltid kommer att operera i en kontext av de specifika potentiella vinsterna och kostnaderna. Om jag skulle hälla kanel i mina köttbullar och det visade sig vara äckligt så innebär det i värsta fall att jag får göra ett nödbesök på 7-11 den kvällen och äta typ Daim till middag. Det överlever jag. Om jag döper mitt barn till Månstjärna Hilelbardsdotter och hon blir mobbad för detta så kan det med stor säkerhet leda till inprägling av permanenta personlighetsdrag av icke önskvärd karaktär. Jag anser inte att jag som föräldrar har rättigheten att experimentera med mitt barn på det sätter.
Låt oss ta ett annat exempel. Om ett par föräldrar tillät sin 14-åriga dotter att gå på en mc-fest endast iförd hotpants och kroppsmålning så skulle jag inte tycka att detta var speciellt ansvarsfullt av dem. Visst, jag tycker att tjejer skulle ha möjligheten att göra detta utan att någonting skulle hända dem men det är inte så som verkligheten ser ut. Så länge vi inte har tvångskastrerat alla potentiella våldtäktsmän i Sverige så bör således våra tonnåringars frihet i stor utsträckning inskränkas.
Samma sak med barn. Så länge vi inte har satt in åtgärder (exempelvis genmanipulation eller extremt kompetenta förskolelärare) som gör det hyfsat säkert för Adolfina Stalina att komma in i en ny barngrupp så bör samhället skydda barn ifrån deras föräldrars nyckfulla ingivelser.
Alternativet skulle vara att tvångsdöpa alla barn till knasiga namn. Då får vi fortfarande en homogen barngrupp eftersom namnaspekten inte längre kommer att kunna fungera som en vattendelare.
Någon verkar tycka om svåra ord. Jag kan också. “Roten ur ett är lika med fallos.”
För att vara någon som klagar på matliknelser har du verkligen dragit en långsökt parallel. Tvivlar på att du kan hindra en tonåring från att smita ut på fest, även om det är en “mc-fest”. Men du som säkert kommer bli en exemplarisk föräldrer kommer säkert att lyckas hur bra som helst.
Nu kan vi ju inte tvinga alla föräldrar att uppfostra sina barn (eller att de skall bli uppfostrade), men om det är något man ska lära dem är det att acceptera och respektera andra människor.
*host* En homogen barngrupp? Nu låter du lite som en sverigedemokrat.
Jag skulle vilja se ett bättre motargument mot nya idéer än “barnen blir mobbade” eller “de kan bli våldtagna”.
Det handlade för övrigt inte om “Adolfina” utan om ett vedertaget namn på ett annat kön. Dör man inte av knasighet? Och om man pratar om “vattendelare”, har du funderat på hur man i förskolan delar upp pojkar och flickor (fast just där hjälper det nog inte att byta namn)? Det finns redan vattendelare!
Om ungen i slutändan hatar dig så kan han/hon välja att byta namn själv. Dock inte till Karin, tydligen. Vilket också är en stor del i namndebatten, att vuxna människor inte får ta vilka namn som helst.
Kex Jag har ingen aning om vem den här personen är, men denne verkar iaf extremt korkad. Kolla upp vad feminism egentligen betyder.
@Martin Visst överlever du dina kanelköttbullar. Det här handlar inte om liv eller död (vill jag mena)
Jag tycker att det är väldigt intressant att det alltid tas upp sådana extrema exempel när man skall diskutera sånt här. Jag förstår att det kan medföra visst obehag för ett barn om det får heta Adolf Stalin. Däremot tycker jag att du blandar in din personliga smak lite väl mycket när du tar exemplet Månstjärna, då jag inte ser det som ett speciellt konstigt namn. Jag tycker inte att man ska bedöma namn som lämpliga eller inte efter sin personliga smak.
Förstår faktiskt inte vad du vill säga med detta våldtäktsexempel, eller vad det har med diskussionen att göra.
Det jag finner intressant i om skatteverkets nekande att döpa ett flickebarn till ett typiskt manligt namn är att man är så rädd för att det kvinnliga och det manliga skall rubbas. Att folk inte ska veta vad det här barnet egentligen har för kön. Problemet som Skatteverket ser i detta bottnar sig väl ändå i att en tjej ska heta ett manligt namn.
Detta kan låta lite otrevligt, men egentligen bryr jag mig inte om aspekten att barnet kan bli mobbat, för jag tycker att det är ett jäkligt löjligt argument. Enligt mig och mina erfarenheter behöver egentligen inte barn någon reell anledning för att mobba ett annat barn, så att anpassa sig efter att barn KANSKE mobbar andra barn är helt fel utgångspunkt enligt mig.
Isåfall kanske vi skall reglera vad barnen har på sig, för om lilla Lisa kommer klädd i rosa byxor och en orange tröja kanske dom andra barnen tycker att hon är så jäkla ful så hon kommer bli mobbad. Logiken i att anpassa sig efter att barn kanske retar ett barn pga någonting finner jag inte.
Hur ser du på att utländska barn får typiskt utländska namn? Det lär ju vara minst lika konstigt för dig, och för dessa sköra barn som tydligen letar efter saker som man kan reta sina “kamrater” för.
Em, det är du som är korkad, inte jag. En överväldigande del av alla svenskar är för jämlikhet. Feminister utgörs av en minoritet och är en förvrängning av vad jämlikhet handlar om. Feminismen kämpar inte för jämlikhet. Feminismen kämpar för jämlikhet i de fall den tror att det gynnar kvinnor. En väsentlig skillnad. Om feminism skulle handla om jämlikhet så skulle feminismen stå upp för männen i alla de fall där män bevisligen diskrimineras. Det ena utesluter inte det andra. Har aldrig hört talas om en feminist som ens funderar på om det möjligen är fel att hela barnbidraget alltid går till mamman och att det är upp till henne att bestämma om barnbidraget ska delas lika mellan föräldrarna. Har heller aldrig hört talas om en feminist som bryr sig om att många anser att män systematiskt diskrimineras i vårdnadstvister.
Att påstå att feminismen handlar om jämlikhet håller inte. Sann jämlikhet har ingenting med intressegruppsspecifika och ofta radikala – och i vissa falanger rent extremistiska – rörelser som feminism att göra. Det finns en god anledning till att tillfälliga trendrörelser som Fi! aldrig lyckas få annat än marginellt stöd i väljarkåren. Bara termen “feminism” borde ju få varje fritt tänkande människa att reagera. Feminism är en rörelse som inbillar sig att män och kvinnor står i någon slags antagonistisk motsats till varandra, ungefär som att om det ena könet får det bättre så måste det andra könet få det sämre. Det är naturligtvis nonsens. Män och kvinnor kompletterar och behöver varandra.
Feminism är vidare en rörelse som i allmänhet förnekar vissa vetenskapligt belagda skillnader mellan män och kvinnor, pojkar och flickor. Pojkars och flickors hjärnor påverkas redan i moderlivet av könshormoner som formar deras hjärnors utveckling och deras beteende. Könstypiska – inte könsbundna, men könstypiska – beteenden bör kanske inte förstärkas av kulturella värderingar och bör kanske i viss grad aktivt motverkas för att åtgärda historiska skevheter när det gäller förväntningar på vad flickor och pojkar kan eller bör syssla med. Däremot är det bara löjeväckande att låtsas som att biologiskt grundade beteenden endast är sociala konstruktioner.
Feminism är en ideologi. Det är inte en lära som grundar sig på vetenskapliga sanningar. Faktum är att den närliggande s.k. genusvetenskapen har blivit starkt kritiserad för att vara politiskt styrd och inte använda sig av vetenskaplig metodik. Teorier och antaganden utformas, utan empiriska stöd i verkligheten.
Detta är bara ett par exemel på vad feminism handlar om. Det finns säkert goda, sympatiska och tänkvärda föreställningar och teorier inom feminismen, men att blanda ihop feminsim med jämlikhet är ett hån mot jämlikheten. Den ej könsbundna strävan efter ett jämlikt samhälle behöver inte feminismen. Tvärtom gör feminismen förmodligen mer skada än nytta. Feminismen är i sig ett förlöjligande av ett rättvist samhälle där män och kvinnor kan leva på lika villkor, men utan behov av att försöka radera ut sina könsidentiteter. Feminismen försöker aktivt att slå i en hel generation flickor att alla eventuella motgångar de kommer att uppleva i sina liv beror på att de som kvinnor är diskriminerade av “partiarkala strukturer”. Detta är i bästa fall en förvrängning av den verklighet som framgångsrika kvinnor själva beskriver. Det är inte feminism som gör framgångsrika kvinnor framgångsrika, utan talang, intelligens, självförtroende, kunskap, mod, utbildning och stöd – ofta från en klok pappa (knappast något feminismen skulle skylta med).
Feminismen kämpar ständigt för sitt eget existensberättigande. I den kampen har man försökt smeta benämningen “feminist” på diverse framgångsrika kvinnor. Ibland går det så långt att dessa kvinnor tvingas gå svaromål och aktivt ta avstånd från feminismen. Nobelpristagaren i literatur Doris Lessing är bara ett exempel. Hon har uttryckligen sagt att hon tycker illa om feminism. Trots det kallar feminister henne för feminist.
“Feminism is a political discourse aimed at equal rights and legal protection for women.” / “Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen, ”
Första raden på wikipedia om feminsim. Du kanske tänker på radikalfeminism? Det finns en skillnad.
Eller:
“feminist var en person som inte anpassat sitt beteende till de förhärskande könskonventionerna”
Källa: ne.se
Så jo, feminism är för jämlikhet. Ingen hade reagerat om vi hade skrivit antirasist. Ingen hade klampat in och skrikigt “du vill att de svarta tar över världen”. Vilket gör att det bara handlar om ordet feminism och dess “kvinnliga” klang.
Namnet kommer i från det faktum att kvinnor alltid har varit i underläge, och det är *deras* rättigheter som behöver stärkas. Det har alltid varit självklart att mannen har fler rättigheter. Att bli arg och påstå att feminism är lika med mansförtryck är ganska verklighetsfrånvänt.
Och btw, jag jobbar just nu inom ett typisk kvinnoyrke. Städning. Tvivlar på att någonting kommer att ändra det yrket.
Vilket i sin tur leder till att jag kommer utbilda mig vidare, till ett i grunden manligt yrke, där jag förhoppningsvis -om jag har tur- att få en lika lön för min möda som alla män.
http://www.dn.se/ekonomi/man-tjanar-fortfarande-mer-1.898124
http://www.dn.se/ekonomi/jobb/foretagen-maste-rannsaka-sig-sjalva-1.892147
Och nej, jag kan garantera dig att jag kommer att jobba precis lika hårt som alla andra. Så att jag inte “kan skylla ifrån mig”.
Kex: Då har du letat väldigt dåligt. Känner själv säkert 20 feminister som upprörs över detta.
Ang “Aldrig hört talas om en feminist som ens funderar på om det möjligen är fel att hela barnbidraget alltid går till mamman” osv alltså.
@Kex När jag har pluggat konstkurser har vi pratat mycket om vad som definerar en konstnär. Vad är konst? Vem är konstnär? Jag tycker att det egentligen är en helt onödig diskussion. En tavla (om vi ska ta ett exempel) förändras inte i mina ögon efter om någon gett den stämpeln konst, eller om någon som tituelerar sig som konstnär eller inte har målat tavlan. Tavlan kan vara precis lika vacker (eller avskyvärd) ändå.
Så, tyvärr intresserar inte diskussionen om vad som definerar en feminist och inte mig speciellt. Jag vet inte hur det för jämlikheten framåt (vilket i alla fall är mitt mål). Det förändrar inte min syn på dagens samhälle och det ger mig inga fler rättigheter eller skyldigheter.
Det är synd att du inte har talat med någon feminist som har tänkt på dessa saker som du har tänkt på. Det betyder dock inte att dem inte finns. Jag är inte ute efter att försvara alla feminister, men jag kan tala efter mina egna erfarenheter. Jag kan tycka att det är som intressantast och mest givande (något egoistiskt, ja) att engagera sig i frågor som rör en själv.
Själv är jag mest engagerad i frågor som rör sexualitet (och ja, manlig som kvinnlig sådan) för detta intresserar mig verkligen.
Det är synd att du dräper feminismen efter detta.
Just F! är ju en historia för sig. Större mediedrev får man ju nästan leta efter. Att döma feminismens uppgång och fall efter deras framgångar är i mina ögon löjligt.
Jag vet inte när feminismen har förnekat alla dessa vetenskapligt belagda skillnader mellan pojkar och flickor som du säger. Jag tror inte att allt har med sociala konstruktioner att göra, och jag vet andra feminister som håller med mig om detta.
Faktum är ju dock att skillnader fortfarande finns pga av ens kön. Men du menar alltså att dessa skillnader finns där för att alla dessa kvinnor råkar ha något mindre talang, intelligens, självförtroende, kunskap, mod, utbildning och stöd än deras manliga motsvarigheter? Detta är för mig en förvrängning av verkligheten. Eller hur förklarar du löneklyftorna mellan män och kvinnor?
Ett av den roligaste övertygningsmetoden jag vet är den du använder dig av i ditt exempel om Nobelpristagaern Doris Lessing. Tror du på fullaste allvar att om du nämner en framgångsrik, högt stående person så ska jag hålla med dig? Näru Kexet, det funkar inte på mig. Jag bryr mig faktiskt inte om någon nobelpristagare har uttryckt sitt missnöje över feminismen.
Nåväl. Det är väldigt lätt att fokusera på allt det som något inte har, istället för att fokusera på det som är bra. Du behöver inte känna dig ensam i detta, jag gör så jag med. Jag tycker att det är lättare att avfärda än omfamna.
Jag är feminist, och jag är för jämlikhet. Hur verklighetsfrånvarande du än tycker att det är. För mig är benämningen på jämlikhetskampen dock fullkomligt ointressant så länge vi strävar efter jämlikhet.
Appropå jämlikhet. Följande är riktigt, riktigt läskigt. Hur kan världen tillåta sådan här skit?:
För några månader sedan läste jag om en kvinna som fängslades för att hon hade låtit en man som inte var släkting eller make komma innanför dörren till sitt hem. Jag tror landet var Yemen.
Idag läste jag om en kvinna i Sudan som blivit dömd till 40 piskrapp för att hennes byxor hade varit för tajta: http://edition.cnn.com/2009/WORLD/africa/07/30/sudan.journalist.lashings/index.html?iref=werecommend
En amerikansk affärskvinna på besök i Saudiarabien fängslas för att hon dricker en kopp kaffe med en manlig kollega på ett café: http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/middle_east/article3321637.ece
En kvinna i Saudiarabien arresteras för att hon kör bil: http://edition.cnn.com/2009/WORLD/meast/03/05/saudi.arabia.woman.driver/index.html
I Gaza dödas en kvinna av sin egen far för att hon pratar i telefon med en man. Hon torteras och dödas av farsan för att bevara familjens heder: http://edition.cnn.com/2009/WORLD/meast/07/30/mideast.honor.killings/index.html?iref=mpstoryview
Kex Öh, ja. Det är läskigt. Är detta ditt svar på min kommentar? Är inte riktigt nöjd då, får jag erkänna.
Vill man döpa sin dotter till “Michael” och barn oavsett kön till “Lemmy” så har man en skruv lös, anser jag. Är personligen rätt nöjd med hur namnlagen fungerar. Nya kreativa namn godkänns såvida de inte anses stötande eller plågsamma för barnet att bära. Visst, de som inte vill följa normer kanske vill döpa sin dotter till “Rolf”, “Stefan” eller “Anders”, men ärligt talat, är det för barnets bästa eller för att tillfredsställa förälderns kanske inte alltför genomtänkta nycker? Det är förmodligen en rätt bra princip att inte låta ens barn bära konsekvenserna av ens egna, ska vi säga, något avvikande idéer. Det handlar liksom inte riktigt om att ge efter för mobbare, utan snarare om att alla samhällen har normer och en sådan norm i Sverige är att pojkar inte heter Åsa och flickor inte heter Jonas, men för den skull behöver man inte låta sig hindras i uppfinnandet av nya namn, som mycket väl kan vara könsneutrala, eller så kan man använda existerande könsneutrala namn. “Kelsey” är ett etablerat könsneutralt namn i USA och “Alex” är i praktiken ett könsneutralt namn i Sverige. Förresten kan jag föreslå andra sätt att utmana normer om det roar en. Varför inte äta med tårna eller kanske be att få lite ketchup i kaffet? (“Vaddå, får jag inte äta med tårna på den här restaurangen? Diskriminering! Jag ska anmäla er till DO!”)
Petra Jag förstår inte varför man inte kan utmana denna norm? VARFÖR måste ens kön vara kopplat till ens namn? och dessa könsneutrala namn du nämner har inte alltid varit könsneutrala. Någon gång ska man gå över den tröskeln. Även med namnet Michael. Jag finner det löjligt och skrattretande att man skall vara så bunden till att leva upp till vad som väntas av ens kön i Sverige. Eller är det så Petra, att om ditt a på slutet i ditt namn skulle falla bort i något papper, så skulle du plötsligt vara en man vid namn Peter?
Nä. För ditt kön sitter inte i det där lilla a-et. Det sitter mellan dina ben och i ditt huvud.
@ochjaba Du skriver: “Visst överlever du dina kanelköttbullar. Det här handlar inte om liv eller död (vill jag mena)”. Här kan jag tänka att vi skiljer oss ganska kraftigt åt. Jag anser att den första socialiseringsprocessen tillsammans med jämnåriga som infaller i de tidigare skolåren är vad som kommer att forma ett barns framtida personlighet. Således så ser jag hellre att ett barn har taskiga föräldrar men schyssta kompisar, snarare än tvärtom.
Sedan vill jag påpeka att min personliga smak inte på något sätt var inblandad i mina namnexempel. Jag diktade bara upp ovanliga namn som sticker ut.
Våldtäktsexemplet är tänkt att illustrera följande: Tjejer bör ha möjligheten att kunna gå på vilken fest de vill utan att någonting ska hända dem. Eftersom risken dock är stor att någonting händer dem så bör föräldrarna ta sitt ansvar och försöka stoppa dem ifrån att gå dit. Barn bör kunna heta vad som helst utan att de för den sakens skull ska bli hackade på. Eftersom risken dock är stor att de trots allt blir det så bör föräldrarna ta sitt ansvar och inte döpa dem till allt för ovanliga namn.
Sedan vet jag inte vad Skatteverkets reella anledning till att hindra detta namn är. Du verkar ha en lite konspiratorisk tanke om att det trots allt inte är för barnets bästa. På SvD.se står det: “Enligt lagen lämpar sig inte förnamn som kan väcka anstöt eller som kan antas leda till obehag för den som ska bära det.”. Om det är som du säger och det istället handlar om några politiker som sitter och håller fast vid könsnormer, enbart för normernas skull, så håller jag med dig. Dock upplever jag inte att det finns någon anledning till att misstänka någonting sådant. Övertyga mig! :)
Nästa punkt du tar upp är intressant och är enligt mig en extremt viktig fråga. Du verkar anse att mobbning kommer att uppstå i en barngrupp oavsett vad (och i samma frekvens antar jag?) oavsett om den är homogen eller inte. Låt oss vidare anta att ett ovanligt namn ändå ökar risken för att ett barn mobbas (om det inte är så, så kan mobbningen strykas ur debatten). Om detta stämmer så faller mobbningsaspektsargumentet ur ett samhällsperspektiv. Det vill säga, eftersom ett givet antal barn ändå ska mobbas så kan det kvitta vilket det blir. Ur barnets egna perspektiv så blir det dock fortfarande moraliskt ej försvarbart av en förälder att öka risken för att det egna barnet ska bli mobbat. Om vi också ska utgå från att samhället ska förhålla sig opartiskt till dess medborgare så bör det avböja alla konstiga namn eftersom det då från början skulle ha utsett en del barn till ett sämre liv än andra. Det vill säga, hellre låta slumpen avgöra vem som blir mobbad än att utse vissa att bära denna börda ifrån början.
För övrigt så tror jag också att sådana saker som annorlunda kläder, utländska namn etc i lika stor utsträckning kan påverka ett barn. Att föredra vore väl då att skapa ett mer homogent samhälle där människor sticker ut i mindre utsträckning för att på så sätt göra det svårare för någon enskild individ att notoriskt bli stämplat som en outsider i alla kontexter.
Martin För det första vill jag bara påpeka att jag tycker inte att homogenitet är något att eftersträva i samhället. Så länge man har den insällningen kan utvecklingen bara gå bakåt, och jag är inte speciellt sugen på att bli omyndigförklarad eller stänga gränserna till Sverige.
För det andra diskuterar inte jag med dig nu för att försöka övertyga dig. Vad har jag att vinna på det? Din hjärnverksamhet får du sköta själv. Vill du tycka att jag står för konspirationsteorier så är det upp till dig. Jag tänker alltså inte ens försöka övertyga dig, det ser jag förresten som ganska lönlöst. Låt oss utbyta åsikter istället, det blir så mycket mer givande.
Konspiratprisk kan ligga på top tio av bästa sakerna jag blivit kallad.
Men: Vad är det annars än könsnormer som sätter stopp? Namnet ger obehag för att… det är ett manligt namn på en kvinnlig bärare… Och det är menar du är annat än könsnormer? Jag menar inte att avslaget inte var för barnets bästa, men grunden till varför namnet fick avslag ligger i könsnormer. Förstår du vad jag menar?
Jag tror inte att mobbing bland barn kommer utebli bara för att alla heter “vanliga” namn. Jag tror inte att mobbing bland barn kommer utebli om alla har samma hårfärg, hudfärg, kläder, vikt, etc. Det kommer alltid finnas något för barn att reta den andre för. Antingen är någon av dom blyg, har en pappa som är alkoholist eller en mamma som är över 60 år.
Dessa problem med mobbing kan inte byggas bort genom att förbjuda namn som vi vuxna ser som annorlunda.
Det fungerar inte i mina ögon att hela tiden rätta sig efter dom som kan tycka att något är fel. Lek med tanken att vi skulle förbjuda alla svarta att bo i Sverige, för hatbrott kanske kan uppstå? Vi kanske bör förbjuda alla kvinnor att bära kort kjol, för våldtäkter kanske sker?
Vilka är det egentligen som ska anpassa sig, och vilka ska få sin vilja igenom?
Önskar du att alla ska se exakt likadana ut får du gärna avlägsna dig från Sverige för att försöka hitta en sådan plats, för så länge jag bor i det här landet kommer det aldrig att ske. Du kommer förhoppningsvis inte hitta något sådant land heller, och letar du för långt bort är det du som är den avvikande. Och Gud förbjude Martin, då kanske du blir hackkycklingen. Men då är det kanske du som ska anpassa dig? För det är väl ett homogent samhälle du eftersträvar om jag förstått dig rätt.
Jag ba gillar din blogg. Så nu hamnar du bland prenumerationerna. :D
Petra men gulleguu! :* tack du!