Okej. Nummer 3 från [Ah vänta lite, ska bara ringa Hallå p3 och säga att jag är en idiot]. Programmet handlade om de ungas löner borde sänkas, så fler kan få komma ut i arbetslivet. Alltså, det är väl en fin tanke, det där att så många som möjligt ska jobba. Men jag tycker inte att den tanken håller om alla i arbete får så dålig lön att dom inte kan klara sig på den.
Det ringde in ganska många som var upprörda. Men väldigt få som var upprörda av samma anledning som mig. Det dom störde sig på var ungdomars inställning och ungdomars förutsättningar samt leverne. En mans argument gjorde mig extra förbannad. Han påstod att dagens ungdomar har det för lätt. Störde mig speciellt på hans påstående om att vi ungdomar är så bortskämda, att vi vill ha allt direkt. Nu har inte jag varit ute på arbetsmarknaden speciellt länge. Har pluggat (för att det inte finns några jobb), tagit studiebidrag och bott hemma hos min mamma istället. Kan inte säga att nån av mina vänner (ungdomar hehe) är bortskämda eller att dom fått allt på direkten. Eller att dom ens förväntat sig få allt på direkten. Min student var snarare ett stort firande med klumpen i halsen, för att framtiden var så jävla oviss. Och det är den fortfarande.
Den här mannen tyckte att det var bra att ungas löner är låga. Då får man något att jobba för, att sträva efter. För strävan är något vi ungdomar saknar idag. På hans tid, då, då! hade man minsann låg lön och fick jobba sig uppåt. Nuförtiden förväntar sig ungdomarna att dom ska få chefsjobb när dom gått ut gymnasiet! Eller hur.
Dessa medelålders människor som ringde in till programmet verkade tro att vara ungdom idag är som på deras tid. Dom verkade tro att en gymnasieutbildning är värt något i arbetslivet. Väldigt få utbildningar genererar faktiskt arbete. Går du något praktiskt som bilmekaniker, elektriker eller snickare har du kunnat få jobb. Men jag är inte så säker på att det är så för årets studenter. Senast i veckan hörde jag att ytterst få elever från en praktiskt gymnasielinje, som i princip garanterat jobb efter skolan, blivit erbjudna jobb.
Några av mina vänner har flyttat till Norge. Där jobbar dom och står i. Får feta löner och sparar ihop pengar som Krösus. Men alla kan inte flytta till Norge. Alla vill inte flytta till Norge. Alla ska inte behöva flytta till Norge.
Men det är alltså vi ungdomar som ska ta smällen för att finanskrisen är här. Och det faller sig ju helt naturligt, för vi ungdomar måste ju gå med på vad som helst. För vi är, just det, unga. Vi är drogade boskap, utan egna viljor, som man kan slussa runt med som man vill.
Det antas att man som ungdom kan bo hemma hos sina föräldrar, och i stor utsträckning leva på föräldrarnas inkomster. Nu är det tyvärr så att alla kan inte det. Nu råkade min ensamstående mamma vara vänlig nog att låta mig bo hemma, samtidigt som hon betalat en väldigt stor del av matkostnaderna för mig. Det är inte så för alla. Allas föräldrar har kanske inte ens råd, eller lust att ha sina ungdomar boendes hemma.
Arbeten som jag tror att jag har haft möjlighet att skaffa:
- Telefonförsäljare
- Städare
- Snabbmatsrestaurang
- Hemtjänsten
Med möjlighet menar jag inte att jag blivit erbjuden. Jag menar bara att dessa yrken har erbjudit ett visst hopp om att jobb finns att få. Egentligen är det väl de två första alternativen som det finns störst chans att arbeta inom.
Men jag jobbar inte som telefonförsäljare. Jag kanske är bortskämd när jag inte tänker jobba som tdet. Men å andra sidan jag har min psykiska hälsa att tänka på. Den tänker jag faktiskt inte betala med för att tjäna ihop en pissig lön. För är det något dessa arbeten är så är det lågavlönade. Och att ens tänka tanken på att sänka lönerna för dessa arbeten är skrattretande. Jag tror inte att någons strävan skulle infinna sig när dom står på Mc Donalds och sliter, för 50 kronor i timmen. Aldrig!
Det handlar inte om att vara bortskämd. Det handlar om att inte gå med på allt bara för att man är ung.
Liknande inlägg:
- ochjagba.se ställer till med frågestund En del bloggare frågar sina läsare vad dom vill läsa...
- Den eviga frågan: Vem bär ansvaret? Kampanjen Stoppa Langningen gör mig så jävla förbannad. Såg i...
- Välkommen hem från Kina gubben. Nu ska vi ha sex varje dag i ett helt år. Kul va!!!!!!!!! Jag har funderat på det där med schemalagt sex. Charla...
7 Responses to den här jävla gratisgenerationen ska visst ha allt. jag undrar bara… av vilket överflöd?
Leave a Reply
Och jag ba vill välkomna er till AMBITIÖSA VÄRMLANDSTÖSAs blogg! Här möter ni en 22 år gammal häxkärring som älskar loppis, hudvård, rött vin, uppstoppade djur, webben och grafisk design (utan inbördes ordning).
Mer om mig:
Jag pluggar Webb och Multimedia på Karlstads Universitet. Våren 2012 bjuder på min sista termin under vilken jag åker till Uganda i en månad för att skriva min kandidatuppsats i Informatik. Sista terminen bjuder också på en förhoppningsvis lärorik praktik. Sen är jag minsann nybakad - redo att ätas!
Är du hungrig, har du frågor eller förslag? Kontakta mig gärna!
malin@ochjagba.seFölj & dela ochjagba.se
ja jeezez. vi är den bortskämda generationen. Dessutom som telefonförsäljare får man knappt ihop till hyran. Mcdonalds just nu verkar vara ett toppenjobb. Men de tar ju in så många som möjligt så finns inte så många “pass” att ta. först till kvarn att få jobba liksom. Sick
Kul och intressant blogg titta gärna förbi i min blogg:D
Katarina Läste du ens? Nä det gjorde du inte. Synd för dig.
En enkel fråga att ställa sig är om vår alltmer omfattande arbetslöshet i landet beror på den förda politiken?
Som du har skrivit i artikeln, det är många etablerade på arbetsmarknaden som säger att det är en fråga om bortskämdhet och lathet.
Sanningen är att det svenska samhället har stora problem att finansiera sin ekonomiska verksamhet pga av alltför höga skatter och en monetär politik (som med tiden urholkar kronans värde – SCB.s prislathund visar det här) som tar entreprenörernas, producenternas och investerarnas kapital för framtiden?
Den politik som har förts i Sverige har varit förödande för ekonomin. De politiska representanterna har valts av oss, och skulden ligger 50/50 på det svenska samhället.
Vi måste tänka nytt och börja att förstå vilken värld vi lever i.
Skål! Ja, nytänk behövs absolut! Nu är inte jag någon ekonomisk eller arbetsmarknadsexpert, så jag har lite svårt att uttala mig om saken. Men självklart (tror jag, då) har politiken en stor del i vår situation. Det är ju ändå den som avgör hur vårt land styrs!
Har du några bra idéer? :)
Hej ochjagba
Det spännande är att det egentligen inte behövs någon expertis för att få ordning på de här problem. Det som behövs är en allmän kunskap om ekonomisk 101. Grunderna skall sitta i ryggmärgen från skolan så att folk vet hur man skall sköta sin ekonomi och så att man kan ställa krav hur samhället skall fungera. Ingenting är gratis , man måste arbeta för att skapa allt det som behövs. I debatten känner jag att unga ofta faller i händerna på politiker som vill fördela begränsade möjligheter till dem, sanningen är att det är viktigt att det finns ett produktivt samhälle som gör att fördelningen löser sig av sig självt. Om inte människor kan arbeta i Sverige pga av politik som tar bort medborgarens möjligheter att bland annat spara för att kunna producera, ja, då blir det inte mycket att fördela. Det finns inga billiga bostäder att flytta in då de helt enkelt inte har tillverkats.
Desto hårdare vi arbetar med allting, desto större blir utbudet av allting, och med ökat utbud får vi också ner kostnaderna. Det är ofta man får höra skrämselpropaganda i skolan och på tv om att det är viktigt med löner man kan leva på. Det är fullkomligt oväsentligt hur mycket man nominellt (1000 kronor eller 70 000 kronor) har i lön, det viktiga är att man tillverkar det som behövs och att den person eller de personer som gör jobbet får lön för sin möda.
Om jag skall vara lite kritisk så tycker jag att vi har blivit lite för konservativa i Sverige och tar alltför givet det vi har och tyvärr har hela tiden mindre av.
Läste igår ett litet kapital om veteraner från andra världskriget som kommit hem efter kriget till USA. Hur ordnade de sig ett eget boende med lite pengar på fickan? De byggde sina egna bostäder för hand. Först ordnade de ett litet isolerat krypin (som en box med säng och vrå) som de kunde bo i tillfälligt medan de arbetade på sin arbetsplats eller som egna företagare. När de var lediga byggde de vidare på sina bostäder med de knappa resurser de hade för tillfället att använda. Om de var egna företagare och kunde någon form av hantverk så kunde de byta tjänster med sina grannar, om en person kunde svetsa så kanske man kunde locka denne att göra ett jobb på ens byggprojekt med att man lovande en gentjänst som att snickra eller isolera väggarna. Det berodde helt och hållet på vad man arbetade med.
Det låter märkligt idag kanske, men jag upplever att det verkligen var möjligt att leva och arbeta så därför att man var ett samhälle med stark arbetsetik. De skapade sitt eget samhälle från grunden, de hade ritningar och mallar, och de hjälpte varandra. De fick inte allting på en gång utan de ställde upp för varandra och alla sparade de som de tjänade.
Idag, nu när jag sitter här vid min dator och tittar ut mot den gata jag bor vid, och de hus som finns runt omkring. Så känner jag nästan inte till ett enda namn på mina, har inga vänner som grannar jag kan byta tjänster och gentjänster med för att ordna min tillvaro till den bättre. Jag tycker inte att jag ser potentialen idag att kunna slita, samarbete och spara i ett samhälle som vårat. Om jag skulle kontakta kommunen för att be om att få en plätt att börja att bygga på så skulle jag bli behandlad som en stolle. Det skulle krävas bygglov, och pengar till mark skulle jag inte, likaså skulle jag vara tvingad att dra vatten och el osv osv. Provisoriska lösningar är inte att tänka på i dessa tider. Nu finns det en mall och jag har inte råd med den. Likaså kan jag inte snickra som krigsveteranerna ofta kunde. Jag är i händerna på de som erbjuder mig begränsade möjligheter.
Vårt nytänkande måste komma från hjärtat, och vi måste inse att vi måste lära oss namnen på våra grannar och tillsammans med dem skapa det samhälle vi behöver. För att göra allt själva kan vi inte.
Skål, skål, skål. Jag blir glad av att läsa din kommentar. Jag har inte riktigt tänkt på det sättet förut. Men det är fint att du har gjort det. Tack för att du delade med dig!
(Och liksom förlåt för det korta svaret på ditt utförliga inlägg, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än tack.)